2009-08-28 MC tur till Prachuap Khiri Khan (PKK)

Idag är det lite mulet men inget regn så vi beslöt att ta en MC tur till PKK vid 12.30 tiden. Dessutom kommer Ned för att städa så det är bäst att utrymma huset så hon får feja i fred. Innan vi åkte cyklade jag till sömmerskan i byn för att låta henne sy in och lägga upp en klänning.

Maria åkte med Rulle, då jag aldrig kört MC själv till PKK på motorvägen. Tyckte därför det var säkrast om jag körde själv utan någon bakpå. Synd om två, istället för en, skulle stryka med om jag körde åt skogen, hä, hä.
 
Nåväl det gick riktigt bra och tom Rulle var smått imponerad då han låg en bit bakom så jag fick bestämma hastigheten samtigt som han hade viss koll. Det gällde verkligen att hålla full koll på alla håll samt på vägrenen, där mopparna främst håller sig, då det kan vara gropar, ligga stockar, stå parkerade bilar, få möte av både bilar och mopeder som kör mot vägriktningen etc. etc. samt tunga lastbilar som dundrar förbi och det uppstår baksug.
 
Jag vågade mig upp i max 70 km/tim. i vart fall och det kändes fullt tillräckligt för denna gång. Det obehagligaste är sedan att svänga över 3 filer på motorvägen för att komma från vägrenen till avfarten mot PKK som ligger på höger sida. Det gick bra det också annars hade jag inte suttit här vid min blogg, kära läsare.

Efter att vi parkerat och gjort våra ärenden åt vi en sen lunch på en sylta i PKK.



Länsade tallrikar efter en god lunch. Bakom kvinnan i bakgrunden ligger familjens sovrum. Där låg en del av familjen på en hård träsäng och kollade på TV. Bra att ha nära till jobbet :-) 

Vi åkte sedan längst med kusten till militärförläggningen strax söder om PKK då vi som vanligt fick skriva in oss i en liggare vid "Militärpolisstationen" innan vi fick passera. Efter att vi korsat flygfältet fortsatte vi mot Au Manao och svängde sedan till vänster vid foten av ett högt berg, där vägen delar sig precis innan Au Manao. Vi passerade golfbanans klubbhus och kom strax därefter fram till själva militärförläggningen efter att ha passerat gränsvakten. Vägen dit slingrar sig mjukt utefter havet och en vacker strandremsa med blomsterprakt vid vägkanten. 

När vi kommit fram till ett högt berg svängde vägen åt vänster och där finns det apor vid ett "utskänkningsställe" för de som vill mata dem. Aporna är grå med vit färg runt ögonen och verkar mycket fredliga samt tar gärna emot mat som man kan mata dem med direkt i munnen. Det var ett thailändsk par där som hade en knippa av något som såg ut som stora gröna ärtskidor och de delade med sig till oss. När aporna var nöjda och mätta tappade de intresset och försvann upp i grönskan på bergets kant.   



Rasen heter Dusku Langur. Tack Lotta för tipset om rasens namn.



En riktig sötnos.



En unge som väntar på att få en godbit.

Efter Ao Manao och den lilla byn därefter måste man ta sig hemåt via motorvägen igen och vid hemkomsten var det skönt att kasta sig i poolen för en avsvalking innan middagen som denna kväll avnjöts på Bengts.

Rattri sawatt, lap fandii. (godnatt och sov gott)

Kommentarer:

1 Lotta:

Hej, jag tror jag vet vad rasen heter: Dusky Langur. Kolla Thaikalles blogg, Thaikalle är alias till Johnnie som jobbar med Peter Fröjd på Thailandbo. Han tar ju hand om en hel del apor. En del får stanna hos honom och en del lämnar han över till centra som jobbar med att återutplacera apor i det vilda. Han har själv haft en underbar Dusky Langur som hette Kramiz men som dog tidigt, de får tydligen lätt lunginflammation hos oss. Skönt att ni fick se dem vilda (fast kanske halvtama när de matas). När vi träffas måste ni beskriva noga var ni såg dem för jag vill åka dit.

2 Michael Jackson | Minnesblogg:

Ha en bra dag!

Kommentera här: