2015-03-18 Dag 10, Cameron Highlands och en massa trevligheter..Dagsetapp 25 mil
Vi lämnar Ipoh tidigt på morgonen och styr in på den fina landsvägen 185 som går igenom Cameron Highlands. Vägen är i princip nylagd och det är underbart att susa fram i de fina väldoserade kurvorna och det känns som om Forza och jag dansar vals med varandra. Min bästa danspartner!
Vi bjöds på hänförande utsikt under vägen och temperaturen sjunker drastiskt där uppe bland bergen och får jag gissa var det säkert bara 15-16 grader. Nu är jag tacksam över min nätjacka, som jag ännu inte tagit ur fodret ur, samt mina långfingrade handskar.
Mot Cameron Highlands...
Utsiktslpaus...
Där borta, på den väg som syns på andra sidan dalen, har vi nyss varit...
Eftersom vi inte ätit frukost än började magen knorra och plötsligt uppenbarar sig en stor anläggning, Green View Garden, där de har ett stort café med mackor, olika typer av sallad och bakverk. På platsen odlar de bl.a sallad och jordgubbar samt att man kan köpa te, kaffe och choklad samt souvenirer.
Att odla jordgubbar här uppe i bergen går alldeles utmärkt då det är kallare och det finns hur många anläggningar som helst under vägen.
Vi köpte varsin stor macka med massa gotta i och drack ett mycket gott kaffe till. Vi tog sedan en sväng för att kolla in odlingarna.
Vilken fräsch sallad!
Här kunde man köpa jordgubbsplantor för en billig penning....
Mums!
...och även här strax under taket på växthuset går det stråk med jordgubbsodlingar...
Vi styrde sedan stegen mot chokladbutiken och inköpte ett stycke mjölkchoklad med mandel som vi delade på direkt då det inte går att stoppa ner chokladkakor i packningen om man inte vill ha smällt choklad förstås.
Det ville inte vi så hela chokladkakan slank ner snabbt i våra matstrupar och den var riktigt god!
Vägen till chokladhimlen...
Denna stora chokladkaka delade vi på och åt upp direkt på plats...mums!
Mätta nöjda och belåtna fortsatte vi får färd och styrde hojarna nedför bergsvägarna och mot havet istället.
En liten bensträckarpaus är bra att ta då och då....
Vattenfall...
...och kan och vill man, är det lika bra att bada tycker åtminstone dessa barn...
En liten turistattraktion verkar det vara och visst är det vackert!
Rulle hade kollat övernattningsmöjligheter på Dorani Baju Resort vid Sungai Besar, precis vid havet, och det fanns bara det stället på ett par mils omkrets. Vi hoppades att det inte skulle bli några problem att få rum då det började bli lite sent på eftermiddagen och hög tid att hitta vårt nattboende. Vi var dessutom trötta efter dagens körning i berg och dal på slingrande vägar och ville bara hitta en mysigt ställe och vila på.
Dorani Baju Resort
Vi knallade upp till receptionen och frågade efter ett rum. Personalen sa att det var fullt och att de tyvärr inte hade något rum kvar (!). Barnen i Malaysia har precis börjat sitt sommarlov så det var många familjer som passade på att resa med barnen därav den fullbokade resorten. Paniken måste ha lyst genom våra ögon och jag frågade igen om de inte bara hade ett litet rum på anläggningen, en skrubb eller vad som helst...
De tittade på varandra och småpratade och sa till slut att de hade ett rum till oss men tyvärr inte med havsutsikt. Det var ju det minsta problemet just då...
Vi bad honom att visa oss rummet och vi knallade ut på bryggan där alla hus stod på pålar och vi gick och gick och de erbjöd oss huset längst bort på bryggan med stora panorama fönster och en egen altan mot vattnet. Ingen havsutsikt tänkte vi, det var ju hur mycket vattenutsikt som helst!
Rummet hade till och med kylskåp vilket är ovanligt här i Malaysia och är ingen standard i rummen så vitt vi förstått.
Vi sa att vi gärna vill bo där och att betalade glatt 130 ringgit. Våra MC fick vi ställa under receptionens tak i skydd från solen. Snacka om flax och glädjen nådde inga gränser!
Vårt rum till höger...
Ingen havsutsikt?
Till och med havsutsikt genom rummets fönster...
Detta måste firas med en kall öl på vår altan och jag frågade den unga muslimska kvinnan med sin huvudbonad om hon visste var vi kunde handla öl då de inte hade det att erbjuda på resorten. Hon såg lite förskräckt ut över min fråga om öl och hur kunde jag tro att hon skulle kunna veta det som var en muslimsk kvinna och som inte drack alkohol överhuvudtaget.
Jag kände mig som en stor öldrickande burdus västerlänning men log vänligt mot henne och hon sa tillslut att hon kunde bara tänka sig att de hade en affär för tex ölförsäljning närmare staden Sungai, några km bort.
De hade ingen mat eller att erbjuda så det måste också ordnas. Vi tog Rulles hoj och jag krängde på mig en liten ryggsäck att packa i och så åkte vi iväg på öl och matjakt. Vi passerade en liten restaurang på vägen och där kunde de säkert fixa hämtmat så det lät vi vänta med till tillbakavägen. Nu återstod bara ölen och kanske lite yoghurt eller så till frukost då vi hade kylskåp på rummet.
Vi stannade efter ett par km vid en galleria och där hade de en stor matvaruaffär som hade både öl och en massa smarriga sorter av yoghurt samt färska plommon så nu var dessutom frukosten räddad.
På vägen tillbaka stannade vi vid den lilla restaurangen som givetvis kunde fixa hämtmat åt oss. Toppen!
Den gulliga kökspersonalen på den lilla restaurangen som var så glada och trevliga...
Nu hade vi allt vi behövde för att få en mysig stund på vår altan vid solnedgången och det fläktade skönt där. Vattnet hade dragit sig utåt och blottat botten och det knirkade och ploppade av alla krabbor och andra små vattenkryp som letar flöda.
En Tigeröl är värt att leta efter med denna vy från vår egen altan...Vad han menade med att vi inte skulle få havsutsikt förstår vi inte, det finns ju hur mycket utsikt över havet som helst...
Lågvatten till max...
Vilken härlig dag och kväll det blev igen, först de vackra bergen med toppenfina vägar sedan en resort vid havet och ett rum med havsutsikt! Livet är verkligen underbart och fullt av trevliga överraskningar!