2015-09-01 Lusia på lyckad fiskjakt (varning för känsliga personer)...
Idag fick jag sällskap av min nästan ständige följeslagare, hunden Lusia, på strandlångisen och hon älskar att springa i vattnet och jaga fiskstim samt en och annan krabba som snabbt pilar iväg och klarar sig för det mesta.
På väg mot Wanakon Nationalpark
De blånande bergen vid Ao Manao, Prachuap Khiri Khan
När vi kom i höjd med Wanakon Nationalpark såg Lusia en stor fisk som blivit kvar i pölarna som bildats t det blottade korallrevet efter att havet dragit sig tillbaka. Fisken var säkert utmattad redan från början så jakten blev inte så lång utan Lusia fick tag på den och dödade den.
Jag stannade kvar hos henne för att se om hon skulle äta av fisken eller kanske bara nöja sig med att ha lyckats ta fisken och döda den.
Eftersom jag stannade kvar började Lusia att äta av fisken och det kändes bra för mig då jakten annars bara skulle kännas meningslös och en jakt bara för att stilla jaktlusten.
Kampen är snart över för den stackars fisken...
När fisken var död började Lusia att sakta äta av fisken men med god aptit....
Under tiden som Lusia åt av fisken stod jag där och njöt av naturen och ta lite bilder så du också får möjlighet att ta del av det vackra...
Dert blottade korallrevet vid Wanakon Nationalpark
Efter ca 20 minuter hade Lusia ätit allt som hon ansåg gick att äta av den stora fisken och sorterat undan gallblåsan och annat som hon inte ansåg ätbart.
Inte mycket kvar av det stora fisken...
Gallblåsan och resten ratade hon då hon uppenbarligen vet vad som är ätbart eller inte...
På vägen hemåt igen fick vi sällskap av Lilleman och Brunella som höll tid vid Wanakon Nationalpark...
Tack fina vovvar för en upplevelserik långis...
.
Hon verkar ju mer rädd för fisken än vad den var för henne.. vilken långsam död den stackarn fick. Bra att hon åt upp den, måste gjort henne mätt :p pok äe