2016-08-19 Räddningsaktion av vilsekommen stor fisk...
Ned städar i dag på morgonen och Rulle och Maria drog till gymmet och jag ner till stranden. När jag gått en bit norrut och passerat förbi en havsvattensamling på stranden efter högvattnet, hörde jag plaskande ljud från vattnet. Jag stannade till och tittade efter vad det kunde vara och såg då en stackars fisk som febrilt simmade runt i vattensamlingen för att hitta ut till havet.
Om jag inte gjorde något skulle den dö, det är helt klart, och jag såg att den dessutom var skadad av några bett eller annat i sidorna på kroppen. Den verkade ändå inte värre däran än att det kunde simma hit och dit.
Det fanns flera stim med småfisk som pilade hit och dit och tog sig ut lätt från vattensamlingen men dem brydde sig inte den stackars större fisken om.
En förvirrad vilsekommen fisk...
I den här vattensamlingen fanns den stackars fisken...
Om någon av er bloggläsare vet vilken sorts fisk det här är får du/ni gärna berätta det för mig...
Eftersom jag är en stor vän av djur av alla de slag kan jag inte bara gå därifrån och hoppas att det ordnar sig för den stackars fisken. Det skulle inte ordna sig alls om jag inte gjorde något.
Jag började med att se till att det var fritt flöde ut till havet så fisken kunde ta sig ut och sedan började jag att försöka jaga ut den men den bara vände snabbt tillbaka och passerade mig nära med ett sprattel på stjärtfenan och verkade totalt förvirrad och tappat lokalsinnet var havet ligger. Förmodligen på grund av värmen i vattnet.
Jag hämtade en stor kokospalmstock en bit därifrån som jag rullade ner till vattensamlingen för att försöka fixa en sluss och på så sätt se till att den till slut hittade ut själv.
En egengjord sluss av en kokospalmstock...
Fisken simmade förbi stocken och precis när jag skulle stänga slussen efter den var den snabbt tillbaka igen till vattensamlingen. Suck! Gång på gång försökte jag få den att passera stocken och ge sig ut till nästa vattensamling men det kändes hopplöst.
Tillslut var den stackars fisken så slut att den lade sig stilla vid stocken och verkade ha tappat musten helt. Jag hämtade en smal bräda och en käpp som låg på stranden och försökte fånga den och få upp den på stranden med hjälp av mina "verktyg".
Tillslut lyckades jag och puttade upp den på strandkanten och där slocknade den stackars firren. Nej, dö inte tänkte jag, håll ut ett tag till, och jag fick tag om stjärtfenan och sprang ner till havet och släppte ut den där.
Först låg den lite snett på sidan och gjorde ingenting, sedan såg jag att gälarna började röra sig sakta och andades därmed, den lade sig rätt i vattnet men rörde sig inte i övrigt. Jag puttade lite försiktigt på den med min pinne och föste ut den en bit till i vattnet och tillslut simmade den iväg själv, först lite sävligt men sedan fortare och fortare. Vilken lycka!
Även om den inte klarar sig från den här pärsen var den ändå åter i havet där den hör hemma och inte i de varma vattensamlingarna på stranden där den var på väg att dö.
Jag kände mig som en liten hjälte när jag fortsatte min promenad norrut och hela räddningsaktionen tog en dryg timme. Tid har jag hur mycket som helst och det finns alltid tid att ta till när så behövs och i det här fallet gällde det ju faktiskt liv eller en för tidig död för en stackars skadad vilsekommen fisk.
Väl använd tid tycker jag och önskar den stackars fisken lycka till!
Underbart
Kan se dig springa fram och tillbaka tillbaka med stockar och pinnar för att rädda firren. Tragikomiskt
Lycka 👍