2016-10-24 Dag 22, Mot Nakhon Sawan, Bueng Boraphet och i Nakhon Sawan...Dagsetapp 19 mil
Idag skulle det enligt väderprognosen vara 80 % risk för regn men den prognosen stämde inte tack och lov, åtminstone inte där vi befann oss under resans gång. Det är mycket trevligare att färdas på vägarna när det är sol eller bara mulet och framför allt säkrare att åka hoj på torra vägar.
Efter ca 5 mil på huvudvägen från Petchabun vek vi av till väg 113 för att få en rolig men kort bit på ca 1.5 mils bergskörning.
Härliga slingrande kurvor i bergen har just körts...
Dags för lite påfyllning av bränsle i tanken på hojarna samt i våra magar som fick en burk med kallt kaffe...Smutsiga hojar är bara förnamnet!
Mums med kallt burkkaffe för att svalka ner matstrupen lite.... Åkvärmen ligger på 36 grader...
Härefter körde vi på större eller mindre landsvägar och det var från skala riktigt dåliga skumpiga vägar till mindre bra och till något bättre. Tur att jag inte har löständer för det fanns ibland risk för att de i så fall skulle ha ramlat ur, ha, ha!
Vi vill ju åka på de mindre vägarna emellanåt och vägvalen via GPS:en kan ibland bli mindre lyckade. Men det är alltid kul med variation så länge vägarna är farbara...
Yin och Yang, det vill säga, vi har varit riktigt bortskämda med superfina vägar så idag fick vi känna på en blandning och en del vägavsnitt för nästan obehagliga att köra på, framför allt när vi kom till det enorma sötvattenträsket Bueng Boraphet.
Väg 225 som går tvärs över den enorma våtmarken/träsket Bueng Boraphet såg fin ut med slät asfalt men med jämna mellanrum hade asfaltlagret gett vika, förmodligen på grund av att vattnet underminerat vägen. Det innebar att stora sprickor bildats och djupa sänkor med vågiga höga kanter och att råka hamna fel med hjulen på de där ställena, som var många, kunde medföra risk att tappa balansen på hojen. Det var dessutom mycket trafik så det gällde att både hålla sig undan de obehagliga skadorna samt ändå inte köra för sakta då vägrenen var smal. Scary!
Duktiga Forza fick kämpa på och jag satt på helspänn för att fixa det här. Rulle som har mångårig vana att köra hoj tyckte också det var obehagligt så efter några mil på denna väg stannade vi och tog en välbehövlig kaffepaus.
Bueng Boraphet träsk och ett skönt ställe för en paus...
Salan var dock inte så fräsch att sitta i då den var ett tillhåll för duvor som lämnat en hel del träck på golvet. De fick därmed ha sin Sala ifred. Vi drack vårt kaffe och åt vårt tilltugg på stående fot istället...
Skön välbehövd kaffepaus
Bueng Boraphet träsk
Nätfiskare...
Ett vägval som är vackert men själva vägen var mindre kul att åka på då den stundtals var i dåligt skick...
Vi kom lyckligt fram till Nakhon Sawan strax innan klockan 14.00 och tog in på vår favoritresort Bansuan.
Att bo här i stort fint rum kostar 650 baht inklusive en rejäl frukost. Hojarna står precis vid rummet under tak.
Bansuan Resort i Nakhon Sawan
Toppenbra boende för oss och våra hojar...
Ca 1 timme efter vår framkomst till Nakhon Sawan kom de första dropparna regn och efter en kort stund vräkte regnet ner. Vilken tur att vi slapp detta skyfall ute på vägen hit!
Inget större dropp på hojarna från taket men däremot blev ju hela infarten vattenfylld på några minuter av dessa mängder med regn.
10 minuter senare var det över och solen tittade fram igen och nu är det torrt och fint på underlaget för hojarna igen.....
Kvällsmaten kommer att avnjutas på resortens restaurang där de erbjuder mycket god och vällagad mat till humana priser både på mat och dryck. Skönt att ha nära dit och hem till rummet igen då vi är ganska trötta efter dagens vägeskapader.
I morgon far vi vidare till Kanchanaburi....
Jag önskar er alla bloggläsare en njutningsfull måndag!