2016-09-19 Så var det måndag igen då och nu är det slut på softandet...
En ny "arbetsvecka" har tagit vid och för oss består våra "arbetsveckor" av träning av olika slag, fixande och donande med hus och hem, handling, åka en kort tur på MC eller inte samt se till att vi har det så bra vi bara kan i livet.
I morse när jag kom ner till stranden, nedanför Sukta Resort, för att gå min strandlångis, kom Berta och Skruttan samt Lord springande för att hälsa. Lord är lite reserverad emellanåt och vill vare sig hälsa eller ha något gotta eller mat och ibland är han hur glad som helst och tar kontakt. Skruttan och Berta vill alltid ha både kontakt och gotta samt mat och är lika glada jämnt.
Rätt som det var kutade Lord ner till stranden och Skruttan hängde på, då det uppenbarligen var något intressant där. Skruttan lade huvudet på sned mot sanden och började gräva som en vettvilling och gropen blev djupare och djupare så halva hon rymdes i den. Det var säkert en krabba som hon ville ha tag på.
Här krävs en grop av Skruttan och sanden skvätter om bakbenen på henne...
Var är krabban, hallå där nere!
I sin iver med grävandet märkte Skruttan inte att krabban for upp tillsammans med sanden som hon slängde upp med fram- och baktassarna.
Den lilla krabban överlevde tyvärr inte detta våldsamma agerande från Skruttan och när jag visade henne krabban tappade hon intresset direkt.
Den stackars krabban som inte överlevde Skruttans agerande...
En hund kan jaga och döda krabbor, ekorrar, fiskar etc. endast för nöjes skull och det ligger ju i deras natur men det är sorgilgt nog för det stackars offret för stundens jaktglädje. Denna gång blev det en stackars krabba som fick sätta livet till av Skruttans lilla nöje...
Däremot avskyr jag de människor som jagar vilda djur och dödar bara för nöjes skull. Det är inte ett naturligt beteende av en människa med alla sina friska sinnen i behåll i skallen, utan ger bara empatilösa, oftast uttråkade och rika, människor en kick av själva dödandet av ett helt ovetande skyddslöst djur. Att bara tro att man är en hjälte när man sitter med ett gevär med kikarsikte på en trygg plats, med en säkert en kall öl bredvid sig, och trycker av kulan när ett djur minst anar det. Vidrigt!
Nog om detta negativa för jag blir bara argare och ledsnare ju mer jag tänker på det. Jag växlar över till det positiva istället.
Hav och himmel var så otroligt vackra i dag i färgnyanserna i grått och blått och vågkammarna gnistrade vita.
Thaisi Islands som ser ut som en jätteval därute ...
Norrut och Ao Manaobergen i sikte...
Min nya fina strandhatt som sätter ännu mera färg på tillvaron...
Vågor som först bryts mot sandbankarna därute och sedan mot stranden...
Söderut...
Söderut...
En repstump kan vara vacker den också...
Bye, bye stranden och tack för idag...
Den sluttande grenen är mitt riktmärke när jag går på stranden och är på väg tillbaka hemåt igen för här i skuggan av Pinjeträden har jag ställt min cykel...
Jag önskar dig en fantastisk måndag!
Så fint! Längtar till vi kommer i januari! Gillar din nya hatt oxå! 👍🤗
Yvonne Sundberg