2017-04-28 "Mina" goa fina hundar...
Som vanligt när jag cyklar ner till stranden via Sukta Resort och kommer förbi huset där flera hundar håller till börjar alltid en hund skälla och det är signalen till den skygga unghunden Lukas, som jag döpt honom till, att jag är på väg.
Han kommer då springande och idag bjöd han till och med på en liten svansvifting och stannade 50 cm från mig och cykeln. Snålvattnet börjar rinna på honom direkt då han vet att det vankas något gott och idag vågade han sig så nära som 1 dm från min fot för att nå torrfodret. Det är rekord.
Den skygga unghunden Lukas
Lukas som vågar sig närmare och närmare...
Vi tog farväl och jag cyklade vidare mot stranden. Där kom Skruttan, Lord och Berta farande i full fart och det var roligt att se Skruttan igen då jag inte såg henne igår. Hon har blivit mycket finare i pälsen efter den tablett som hon fick innan jag lämna HY för en månad sedan. Hon är mager men har förmodligen cancer stackars tik men hon är ändå pigg och glad samt kelig.
För att hon ska bli ännu finare i pälsen fick hon en halv tablett till till torrfodret idag. Jag har fått en karta med tabletter av Mia på Huay Yang Dog & Cat Rescue för att själv kunna ge till "mina" hundar om behov finns. Tabletterna hjälper mot mask samt hudparasiter, tex skabb etc och de är mycket effektiva.
Skruttan...
Lord var på ett gott socialt humör idag och ville gärna ha torrfoder samt godispinnen tog han direkt från min hand. Det är så glädjande att han blivit så fin i pälsen efter tablettbehandlingen.
Kolla på bilden nedan hur han såg ut i pälsen den 15 februari 2017 INNAN behandlingen...
Lord INNAN behandlingen 2017-02-15
...och efter behandlingen 2017-02-23
När jag gullat klart med dessa goa vovvar gick jag ner till stranden och valde idag att gå söderut för jag ville se hur tiken Damm har det om jag nu träffar på henne förstås.
Hon håller till vid Wat Samut samt i närheten av Huay Yang Beach Club och där såg jag henne på håll tillsammans med några andra tempelhundar.
Hon såg mig inte då hon var upptagen med sig själv så jag visslade och ropade på henne och plötsligt for hon upp och såg mig och bara rusade fram och hoppade upp på mig samt gjorde lekinviter. Vilken underbar känsla från en tik som genomgått en svår operation av en stor tumör på ryggslutet och som nu verkar må hur bra som helst.
Fina tiken Damm som var så glad att se mig igen och det gör så gott i mitt hundhjärta <3
har du något gott åt mig eller? Damm var tvungen att dla med sig av både mitt torrfoder samt hundgodis till de andra vovvarna så hundgodiset tog slut och det blev kvar lite torrfoder som jag tänkte ge Atlas och Lusia om jag träffar på dem på Dolphin Beach.
Unghanen till höger om Damm måste vara hennes avkomma då han är mycket lik henne både till färgen och teckningen.
Jag lämnade dessa vovvar och gick vidare söderut till Dolphin Beach med en förhoppning att träffa på Atlas och Lusia som håller till på Poms restaurang.
När jag kom dit på stranden såg jag inte till dem men behövde bara vissla så efter någon sekund kikade de ner mot stranden och Atlas rusade ner med Lusia i följe och Atlas blev alldeles tokig av glädje och hoppade och for med kroppen. Lusia är mer stillsam och hälsade på sin lugna och timida sätt.
För den som inte vet var Atlas otroligt skygg till en början och hängde gärna med mig på avstånd men jag fick inte komma för nära honom. Jag lät honom vara och efter en vecka släppte det och han insåg att jag var en snäll människa och jag fick plötsligt klappa honom över hela kroppen och han lutade sig kärleksfullt mot mig. Vilken fantastisk känsla! Efter det har han full tillit till mig och vet att jag vill honom bara väl. Tyvärr har han blivit blind på ena ögat och har lite svårt med avståndsbedömning samt mörkerseendet men mår i övrigt bra.
Atlas och Lusia
De fick bara torrfoder från den nästan tomma påsen då godiset nu var slut. Det lät sig väl nöja sig med det och när jag gick vidare ville inte Lusia hänga på utan lommade upp till Poms igen. Atlas var därmed med på noterna och hängde på med ett glatt humör.
Ifall någon undrar varför jag döpt Lusia till Lusia och inte till Lucia då hon är vit som snö, beror det på att när jag träffade henne första gången för flera år sedan var hennes vita päls full av löss därför fick hon heta Lusia. Hon har säkert många namn men för mig är hon alltid Lusia.
Atlas hängde på och om du vill följa med på den fortsatta strandlångisen kommer det i nästa blogginlägg :-D
Tack för många fina hundbilder.
När vi är på stranden, Dolphin beach har vi lite nu och då sällskap av en eller flera hundar.
Lägger sig gärna under solstolen.
Lusia kommer ofta. Trevligt.
En fin helg önskar Titti i kyliga Norrland.
Men solen skiner!