Dagens cykelträningspass gick hur bra som helst utan somatiska sensationer för idag hade jag STOR fokus på min kroppshållning, framför allt nacken och bröstryggen. Min simultankapacitet och koordinering av vissa delar av kroppen verkar halta emellanåt och då får hjärnan vara med och styra upp och göra mig medveten över det.
Mina svagheter, när det gäller det, är framför allt i de uppförsbackar, som är extra tuffa, där jag har en förmåga att dra upp axlarna och pressa huvudet framåt samt även om jag gillar min cykel kramar jag styret med mina händer så hårt att händerna nästan domnar.
Det här beteendet är fullständig onödigt och bara dumt för det medför att jag tappar nödvändigt syre via musklerna och blodflödet till huvudet som jag så väl behöver för att fixa backen.
Idag gick min cykelträning främst ut på att ha koll på vad jag håller på med och trixar och det blev många medvetna korrigeringar under cyklingen på framför allt axlarna. Jag tog alla 3 tuffa backarna utan problem, tog det lugnt och metodiskt utan fixering vid farten och axlarna och nacken var helt avslappnade och neutrala samt djupandningen ända från magen fungerade som den skulle.
Efter den sista tuffa 2 km backen stannade jag igen för att dricka vatten och kände då efter hur det kändes i huvudet när jag gick av cykeln. Ingen prickig rullgardin föll ner, inte ens en liten svart prick framför ögonen utan klar fin blick och inte den minsta yrsel eller andra negativa sensationer.
Med andra ord är jag övertygad om att det här är lösningen på mitt tidigare yrselproblem, dvs avslappning i axlar och nacke i fin svanhalsböj och mjuka händer på styret.
Vätskebrist har jag sällan, för det vet jag hur det känns, då jag dricker så pass mycket som är nödvändigt under passet samt att jag inte har några problem med värmen då jag är van vid den. Vi har bott här i Thailand i snart 6 år nu och värmen har sällan påverkat mig negativt utan tvärtom.
Jag är tacksam för den omtanke ni mina bloggläsare visat genom era kommentarer och tips efter tisdagens träningspass där jag beskrev mina umbäranden med en smått skrämmande ganska långvarig yrsel med styv nacke etc. efter sista uppförsbacken innan Ban Krud.
Min goda bloggläsare Anette (narkossköterska bl.a) hade dock samma uppfattning som jag var problemet förmodligen bottnade i och det visade sig idag på mitt träningspass att det stämde. Nu är det bara att tänka till och underlätta för kroppen om jag vill uppnå ett behagligt men ändå tufft träningspass.
Man blir aldrig för gammal för att ta till sig och lära sig hur tokigt det kan bli när kroppen gör det den inte borde göra för att vi beter oss på ett specifikt sätt. Att öka sin medvetandegrad och ta tillbaka kommandot kan vara en lösning som är lätt att glömma bort.
Vattenpaus innan 1 km backen och villken härlig vy att beundra under tiden...
Nu börjas det lite smått med ett beskedligt lätt uppförslut som bara blir brantare och brantare i ca 1 km
Den sista och tuffaste backen på den här träningssträckan är på 2 km...
Jag cyklade samma runda som tidigare men efter att ha passerat Immigration, via den lilla tvärvägen som mynnar ut till den större landsvägen strax nedanför Stones Hange, tog jag till vänster i stället för till höger. Jag passerade därmed infarten till Stones Hang, som ligger på höger sida om vägen, och fortsatte backen upp till den nyanlagda fantastiskt fina landvägen som så småningom leder fram till Prachuap Khiri Khan (PKK).
Här efter skylten svängde jag till höger för att cykla in på den nyanlagda fina landsvägen...
Om man fortsätter rakt fram kommer man fram till avfarten mot Dan Singh Khons Handelplats...
Till vänster mot PKK och motorvägen och till höger Singh Khon...
Vackra Burmabergen med en ananasodling närmast...
Nyanlagda fina landsvägen...
Strax nedanför vägenpå höger sida kan man se Stones Hang och en del av stenbumlingarna...
Här har Rulle och jag kört motorcykel och det är en fantastiskt fin väg med sköna kurvor...
Lite snälla uppförsbackar bjuder vägen på och det är ju bara bra för mig som behöver mer backträning och som belöning fick jag långa sköna rakor där jag verkligen kunde dra på farten.
Den väg jag valde på hemvägen söderut, efter den här fina landsvägen, gick parallellt med motorvägen och mynnade ut strax söder om norra korsningen med trafikljus till PKK. Jag vände därför och trixade mig fram på mer eller mindre fina vägar för att komma till den södra trafikkorsningen till PKK.
Den väg jag valt kom ut ca 1 km söder om trafikljusen och jag beslöt att cykla upp till U-svängen och sedan ta motorvägen söderut hela vägen hem till Huay Yang.
Innan den slutliga hemfärden behövde jag fylla på mitt vattenförråd och i den här lilla affären köpte jag en stor flaska vatten och det skulle räcka bra till de ca 2,8 milen hem. Att köpa vatten utefter de flesta vägar, stora som små, är inga problem så man behöver aldrig vara orolig om ens dricksvatten skulle börja sina.
Inköp av en stor flaska kallt vatten...
Jag var lyckligt hemma igen vid kl. 13.30 och jag klarade mig från det lilla regn som fallit lite här och där på vägen, dvs lokala skurar. Rulle fixade lunchfikat som vanligt och det är alltid ljuvligt skönt att komma hem igen efter ett härligt träningspass.
Dagens cykelträningsresultat: Distans 7,8 mil, cykelträningstid 3,34 timme, snittfart 21,8 km/timme, maxfart 40,3 km/timme och 1. 895 kcal.
Det här kändes som ett bra pass där farten inte var det avgörande utan bara fokus på kroppshållningen och det fungerade utmärkt för jag mår hur bra som helst. Underbart!
Till dig min bloggläsare önskar jag en unik torsdag och gör allt vad du förmår för att det ska bli den absolut bästa torsdagen :-D
Härligt att du hittade en lösning på problemet! Ha en fortsatt trevlig kväll!