En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

 

Här kom Sockan springande och vovvarna brukar komma som jehun bakom mig då de upptäcker lite för sent att det är någon de känner och vill då springa i kapp. Sockan fick både torrfoder och hundgodis samt en massa kärlek förstås...

 

 

Vattentemperaturen har stigit rejält på sista veckan och den ligger på ca 32 grader och det är ljuvligt att gå i vattnet och låta det varma vattnet plaska runt fötterna...Häng med i tanken...

 

 

Sockan hängde med en bit men plötsligt kom Enöga rusande och ville ha mig för sig själv och gav Sockan en rejäl duvning och att slängde sig ut i vattnet av skräck för Enöga. Hon kan vara både grym och elak mot de vovvar som har mycket lägre rang än hon. Sockan står i mycket lägre rang än både Bryan och Fino men de är ofta snälla mot honom ändå. Enöga tog sats en andra gång mot stackars Sockan och bet honom i skinnet och ruskade med huvudet så det skulle kännas rejält vem som hade övertaget och han fick ett öppet sår, inte så stort dock men det gjorde givetvis ont.

 

Jag avbröt Enögas attack och sa till henne på skarpen att sluta och motade bort henne från den stackars Sockan som stod där i vattnet alldeles moloken och skrämd av den hemska Enögas anfall och angrepp.

 

Jag klappade om Sockan och kollade hans sår som kommer att läka av sig självt. Försökte skölja hans sandiga päls med havsvattnet och när Enöga försvann en bra bit bort tog han mod till sig och vände på klacken och sprang hem till sig. Han vågade helt enkelt inte följa med mig längre.

 

Det är inte mycket vi kan annat än säga ifrån, om det går, när de bråkar med varandra, och när vi ser det, men när vi väl gått därifrån får de försöka klara sig själva och är vana vid den hårda världen. Det var lite sogligt att se fina glada Sockan med sin mjuka yviga päls förvandlas till en sandig blöt rädd vovve, det gör ont i mitt hjärta men det är verkligheten här som gäller....