En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Vid dagens cykelpass på 4,5 mil lade jag fokus på min andningsteknik efter en impuls från en av mina bloggläsare Anette genom hennes kommentar på mitt senaste cykelträningspass.

 

Vädret bjöd på mulenhet och bara ca +30 C, det vill säga perfekt väder för träningscyklling :-D

 

Vid det träningspasset pressade jag mig hårt i framför allt backarna och vid Vattenfallsbacken var jag så andfådd när jag tog en vattenpaus att det flimrade för ögonen. Syrebrist misstänker jag som med all säkerhet berodde på en alldeles för ytlig och snabb andning. Jisses, att djupandas istället för att hålla på och flåsa som en hund vet jag ju har bättre effekt men det där med djupandning i samband med tuffare fysisk träning har jag helt glömt bort.

 

Igår tränade jag djupandning i omgångar hemma och fyllde lungorna med luft ända från magen genom munnen, höll andan en kort stund och släppte sedan ut med luften genom munnen i lugnt tempo. Så kan man hålla på i några minuter för att träna på tekniken. Jag testade att andas in på samma sätt genom näsan också men tycker inte det har lika bra effekt som genom munnen.

 

Nåväl under dagens cykelpass skulle jag nu praktisera den här tekningen till fullo för att känna på skillnaden, framför allt före och i backarna. Djupandning genom munnen, så långt ner i magen jag förmådde, i ett lugnt tempo, och ut genom munnen, lugnt och fint och jisses vilken skillnad det blev. Flåset minskade radikalt  och det märktes därmed snabbt att denna andningsteknik fungerade och så här jobbade jag genom hela passet.

 

Jag blev så glad när jag tänkte på Anette som gav mig den här impulsen att tänka på min andning. Det borde jag ha kunnat räkna ut själv egentligen men det mest enklaste som har med kroppen att göra finns en tendens att glömma bort, åtminstone för mig. Andningen sköter sig självt liksom hjärtats slag och det är ju bra det så länge det varar.

 

När jag löptränade flera mil i veckan, för hur många år som helst sedan, använde jag mig av den här djupandningstekniken men det var då det. Tur att jag vaknar till ibland och framför allt är jag lyhörd för vettiga träningstipps som passar mig.

 

Rulle har givetvis gett mig en massa bra cykelträningstips men det här med andningen har vi aldrig pratat om för han trodde säkert att jag visste det då det inte är första gången jag tränar fysiskt med lte tuffare moment.

 

Jag har dessutom en tendens att dra upp axlarna när det blir extra jobbigt samt ta i med armarna mot styret så händerna nästan domnar. Helgalen tendens då det knappast hjälper till att fixa en backe lättare genom att göra så med vare sig armar eller axlar då det är benen som jobbar.

 

Vi gör lite konstiga saker med våra kroppar, lite till mans, och det är bra att försöka ha koll på de olika kroppsdelarna och slappna av i de delar som inte ska jobba för tillfället.

 

Dagens fokus var också att hitta lite nya cykelvägar för att öka på 3 milarundan. Dagens runda började med att jag körde över den norra U-svängen och precis innan Sanyas Handelsträdgård tog jag in en liten fin väg till höger. Vi ett trevägskors tog jag till vänster, då jag skulle mot Burmabergen, och följde en fin väg som så småningom gick över i grus en bit. Då blev jag lite tveksam var jag skulle hamna men efter koll med en thailändare nickade han han det var okej att cykla där.

 

Grusvägen mynnade ut till en fin liten asfaltväg och plötsligt kom jag fram till templet Wat Noen Din Daeng där vi den 29 januari 2017 utförde kastreringar via Huay Yang Dog &Cat Rescue. Jag hade alltså hamnat på en omväg på flera km dit. Jag cyklade vidare och kom ut på en fin bred landsväg och jag susade ner för en lång härlig backe och där borta längre fram var den en ännu större väg med hård trafik och det var helt sonika motorvägen. Men snacka om vimsig, jag kände till och med igen den skola som både landsvägen och motorvägen syns ifrån.