2017-07-28 Solen tittar fram - Lååång strandlångis till Wa Ko Beach och massor med bilder och filmsnuttar....
Ned städar på morgonen idag hos oss så jag tog min strandlångis och Rulle drog iväg till gymmet på Chang Corner. Jag ställde min cykel återigen vid Wat Samut då vägen via Sukta resort ner till stranden går över från fin betongväg till grusväg och den brukar vara mindre kul att cykla på när det regnat i flera dagar. Mjuk och slirig sand som däcken borrar sig ner i så den nedfarten till stranden får vänta tills det torkat upp mer.
Lucas och hans hundgäng får därmed vänta lite till innan jag stannar till där och ger dem några nävar torrfoder etc. De får mat på annat håll så de går ingen större nöd på dem när det gäller maten i vart fall och det känns bra i mitt hundhjärta.
Idag har solen tittat fram och himlen är vackert blå så jag hade mest solsken på min långis som glittrade så vackert på havsytan. Tiken Damm fick sin ranson torrfoder och hon var där själv utan sina hundkompisar. Det var hon säkert nöjd över för hon fick all uppmärksamhet och kärlek själv utan konkurrens.
Goa fina tiken Damm
Sol och glittrande hav...
Idag verkar alla vovvarna på Huay Yang Beach ligga och sova eller pyssla med annat för ingen av dem var på stranden eller kom fram för att hälsa.
I höjd med nationalparken kom i vart fall Bryan och Enöga och hälsade på mig med glädje och efter "utfodringen" av torrkulor lommade Bryan hem igen men Enöga hängde med mig en bit på vägen norrut.
Mitt vackra strandade träd för dagen....
...och här låg en vacker snäcka i svart- och pärlemorfärg tillsammans med krabbornas uppkastade sandbollar...
Vi rundade klippgränsen och här kan man kika ut genom ett hål mellan klipporna och kolla på havet på andra sidan klippan...
En strandad vacker manet och i mitten ser det ut som en kvinnoansikte tycker jag...
I dag beslöt jag att gå vidare norrut till Wa Ko Beach för att kolla läget då det var ett tag sedan som jag var där...
Norrut efter klippgränsen och första stranden. Kolla in den höga sandväggen som vågorna format...
Strandremsa nummer två...
...och nummer tre...
Här ledsnade Enöga och ville gå hem igen och det fick hon göra själv för det ville inte jag...Enöga lommade därmed tillbaka hem till nationalparken och jag gick vidare norrut...
...och nummer fyra där det låg många träd som fallit offer för havsvindarna och hamnat på stranden nedanför pinjeskogen ovan stranden....
Här ovanför strandremsa fyra på Wa Ko Beach ligger en större ansamling vatten från floden...
Fler träd som hamnat i plurret och där ute ser vi Chan- och Thaisi Islands som syns klart idag från land....
Ao Manaobergen skymtar därborta norröver....
Här mynnar floden ut....
Flodmynningen ut till havet...
Jag vände här och gick söderut och därmed hemåt igen....
En fin snäcka igen....
...och några torkade anemoner har bitit sig fast i snäckans skal...
Den stora valen Chan- och Thaisi...
En vattensamling i ett av reven där några småfiskar blivit kvar...
En gammal uttjänt kägelsnäcka....
Snäcksamlare....
Snäcksamlare som lagt ett mjukisdjur som skydd för axeln där skaftet kan göra ont...Smart!
Efter totalt 1,2 mil och 15.200 steg var jag framme vid min cykel igen. Damm låg i närheten av cykeln och blev glad över att se mig igen och det belönades med mer torrfoder och en godispinne.
Tack för en ljuvligt skön strandlångis och jag önskar er alla bloggläsare en trevlig fredag samt helg!
Åh vilken härlig promenad och tack för fina bilder. Jag längtar till HY så dina bilder blir ett gott substitut. Kram Gertrude