2017-06-26 Måndag och dagens strand-och havsrapport - hundliv och sjögurka...
Idag var det dags för strandlångis igen och i morgon blir det träningscykling, dvs varannan dag långis och varannan dag träningscykling. Detta träningsupplägg kommer att vara min ambition i vart fall om inget specifikt inträffar som ruckar på planen.
Dagen bjöd på lite småmulet väder och fortfarande ganska hård blåst från Burmabergen som bl.a vält en stor kruka med en yellowpalm i vid vår entré i morse men både krukan och palmen höll och var bara att ställa upp igen.
Nere vid havet var det ganska lugnt då vinden kommer från land och det blir därmed inte så stora vågor men det fläktade skönt från vinden.
Bred fin platt strand norrut och sandhögarna från sandmaskens framfart pryder den...
Vacker kontrast mellan himmel, moln och hav...
Stranden söderut...
Jag tröttnar aldrig på den svarta siluetten från Ao Manaobergen, det är så otroligt vackert!
Vid nationalparken fick jag syn på Enöga som satt en bra bit bort och tittade åt mitt håll. När hon såg att det var jag kom hon rusande som en stolla och bara tjöt av glädje, sprang mellan mina ben och skuttade som en toka omkring mig. Hon fick många torrfoderkulor och mjuka godispinnar samt en massa kel och kärlek tillbaka. Vilken fantastiskt trevlig och fin tik hon är!
Enöga följde med mig på min fortsatta långis norrut.
Vattennivån är mycket lägre idag än tidigare och nu kan man till och med gå på stranden utanför reven. Det har jag inte varit med om tidigare....
Här vid revet gömmer sig en stor krabba under vattenytan...
...och här har ett helt småfiskstim tagit skydd och Enöga är mycket nyfiken....
När det inte blev någon större aktivitet på vare sig fiskarna eller Enöga gick vi vidare norrut...
Vy söderut....Det var två thailändska familjer som var ute och plockade med sig stora krabbor som håller till vid reven eller musselsnäckor på stranden. De stoppade ner dem i medhavda plastpåsar för att tilllaga fångsten till kvällsmat kanske....
Ca 10 meter strand utanför reven nedanför nationalparken...
Klippgränsen...
Klippgränsen med vy söderut...
Här kan man gå ut på reven hur långt som helst...
Porlande vatten från vattensamlingarna som vill ut till havs igen...
Ovanpå reven ligger ett lager med mjuk lerblandad sand...
Vi vände här och gick hemåt söderut igen....
Ett lustigt spår i sanden....
...av fågelfötter....
En samling snäckor som sitter fast på revet och har bildat ett vackert mönster...
Här har vi en Sjögurka som masar sig fram på botten och suger i sig slam etc....
Sjögurkan är ett ofarligt skelettlöst vattendjur som städar botten på ett effektivt sätt, kolla länken om du vill veta mer om den. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%B6gurkor
Det går inte fort att förflytta sig men desto effektivare rengöring av botten där den tar sig fram i sakta mak...
Vilka coola vattendjur det finns!
Enöga och jag skiljdes åt och hon satt på stranden och tittade länge efter mig innan hon lommade hem till sig i nationalparken. Vi tröstade varandra med att vi ses snart igen <3
Det börjar klarna upp och bli mer blå himmel än grå....
Det här fotot är tillägnat min fina goa vän Tina som älskar små snäckor och här ligger flera stycken under en vattensamling på stranden. Stranden längtar efter dig Tina och jag också förstås!
Så var jag framme vid min cykel som står parkerad i Pinjeskogen vid Bangkoks Land och Skogsuniversitets träningscentra nedanför Sukta Resort.
Här står min fina cykel och väntar på mig. På vägen hem ska jag fylla vattendunken med vatten från automaten vid Charming Mart.
Tack för en härlig strandlångis samt tack till goa fina Enöga för en stunds mysigt sällskap!
Jag önskar er mina bloggläsare en fin måndag och en ny fräsch vecka!
Tack finaste vännen ❤ jag längtar efter dig också ❤ kramisar Tina