2017-05-29 Veckans första strandlångis i skiftande väderlek...

Måndagen började med en smått mulen morgon med inslag av lite sol och behaglig temperatur på +30 C. Perfekt med andra ord för en strandlångis.
 
Vy norrut...
 
 
En av naturen självt välgjord pytteliten snäcka...
 
Här kan du se skillnaden på storlek mellan den pyttelilla snäckan och den normalstora spiralsnäckan...
 
Goa fina snälla Sockan ville göra mig sällskap idag från nationalparken och tillbaka...
 
Sockan har upptäckt något intressant där i vattnet...
 
Vid klippgränsen tornade blygrå regnmoln upp sig i höjd med Burmabergen.... 
 
 
Vy norrut mot Ao Manaobergen...
 
...och efter en stund började regnet strila ner i sakta mak. Det gör inget att det regnar tycker jag så länge det inte vräker ner samtidigt som det blixtrar och dundrar för då vill jag inte befinna mig oskyddad på stranden då jag har stor respekt för åskväder i samband med blixtar på nära håll.  
 
Härliga kontraster...
 
Regnet avtog en kort stund men började  så smått igen under hela vägen hem men det är alltid varmt och skönt så här års fast det regnar så frysa slipper jag.
 
 
Till min glädje höll min nya magväska vad den lovade, det vill säga att den var vattentät, och det är den. Mobilen. kameran etc som ligger i olika fack i väskan var snustorra fast väskans ytskikt var regnblött, så det var en bra test och nu vet jag att jag kan lite på den.
 
För säkerhets skull har jag dock alltid med mig en plastpåse att trä över väskan om det nu skulle behövas. Nu slapp jag pilla med det...
 
Regnvädret drog norr ut....
 
I höjd med nationalparken kom Enöga springande glatt och mötte mig och Sockan. Sockan fjäskade för säkerhets skull då Enöga kan vara en riktig tuffing mot dem som har lägre rang än hon. Nu gick det bra denna gång och de båda satt som tända ljus när de fick torrfoder och lite goda sega tuggpinnar. Sockan blev glad för att få påfyllning igen i magen...
 
När Enöga fått den kärlek jag gav henne för stunden och sedan fortsatte hemåt satt hon där och såg lite snopen ut att det redan var över... 
 
Hej då fina goa snälla Enöga för den här gången...
 
När jag kom fram till den för årstiden torra flodmynningen noterade jag att den fixade vägen fått väglinjer...
 
 
Den för årstiden torra flodmynningen...
 
Nu har regnet även nått Ao Manaobergen...
 
Återigen en fin snäcka som fått diverse påhäng...
 
...och kolla in den här snäckan som ser ut som fjärilsvingar...
 
Det finns alltid något nytt att upptäcka eller uppleva på vår fantastiska strand bara man har alla sinnen öppna och därmed kan ta till sig det.
 
Tack för en härlig strandlångis och extra tack till goa fina snälla Sockan som ville hänga med mig en bit <3.
 
Till er bloggläsare önskar jag en härlig måndag!

Kommentarer:

1 Anonym:

Åh vad du verkar njuta av livet. Jag blir så glad när människor tar vara på vad livet bjuder. Kram Gertrude

Svar: Tack så mycket Gertrude och det gäller att passa på att njuta medan vi kan :-D Kram!
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

2 Per%2520Lundqvist:

Trevlig läsning - som vanligt😻👍

Svar: Tack så mycket Per! :-D
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

3 Anette:

Tack för härliga bilder. Extra fin bild på Enöga. Ha en fin vecka.

Svar: Tack så mycket själv Anette och Enöga gillar att bli fotograferad :-D Ha en fin vecka du också!
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

Kommentera här: