2017-10-22 Dag 14, Mot och i Chiang Kham, Dagsetapp 18 mil

God morgon Sop Ruak!
 
Härlig soluppgång sedd från vår balkong på hotellet... 
 
Så vackert!
 
Vårt rum mot Mekongfloden färgades orange genom gardinerna när solen gick upp och efter en stund klev jag upp för att dokumentera det vackra morgonljuset...
 
I går kväll, innan vi lade oss för natten, stängde vi badrumsdörren så att vår vän den stora spindeln skulle stanna där inne. Inte för att vi är rädda för ofarliga spindlar eller skulle få för oss att den skulle anfalla oss när vi sover, utan vi tyckte bara att den kunde stanna där den var helt enkelt.
 
Vid första besöket i badrummet på morgonkvisten kollade jag efter spindeln, där jag sist såg den, och den var borta. Den fanns inte kvar i badrummet utan hade via någon springa, som det finns gott om på gamla hotell, tagit sig ut från badrummet och satt på väggen nära taket i vårt sovrum istället. Bra då vet vi var den är i vart fall för vi ville inte ha den i vår packning.
 
Efter en stund såg vi den inte alls så förhoppningsvis hade den lämnat rummet eller gömt sig utom synhåll, för vi har ännu nte upptäckt att den skulle följt med oss i packningen...Spännande!
 
Efter frukost var det dags att packa hojarna igen och ge oss av mot Chiang Kham ca 18 mil. Vi hade därmed ändrat våra planer att åka till Phayao en tripp på ca 25 mil.
 
Rulle hade kollat beläggningen på de hotell vi var intresserade av och det såg ut som om det flesta var fullbokade. Rulle kom då på att det är ju Chulalongkorn day imorgon och då är många thailändare lediga.
 
Phayayo är en populär stad och vi har varit där två gånger så vi skippade resan dit helt och hållet och valde att köra till Chiang Kham istället, ca 7 mil kortare. Det passar oss också bättre med tanke på vidare resa till Pua i morgon.
 
Skönt att kunna vara flexibel :-D     
 
Hojarna ska packas innan morgonens avfärd...
 
Här har våra hojar stått tryggt och fint i natt...
 
Idag blev det en blandad körning på låglandet och i bergen utefter Mekongfloden och runt Phu Chi Fa där det är enastående vackert... 
 
 
På den här vägen utefter Mekongfloden är de i full gång att bredda och förbättra vägen...
 
 
För att binda jorden på bergssidorna spänner de först ett nät och sedan sprutar de betong över nätet...
 
 
 
 
Efter en stund hamnade vi i själva vägarbetet och vi är glada över att det inte regnade...
 
 
Fuktig lera som ibland hade djupare fåror eller lera som är slipprigt hal är obehagligt att köra i då det kan vara lätt att få sladd om man inte tänker sig för...
 
 
 
En kort paus för att hämta andan efter den ganska obehagliga körningen...
 
I samband med vägarbeten i Thailand har man själv det största ansvaret att hålla sig borta från alla vägmaskiner och köra där det är som mest lämpligt att köra. Man kör där på egen risk med andra ord...
 
Vi har nu lämnat vägarbetet och det är bara att susa fram på fina vägar i berg och dal...
 
 
 
 
 
Hjulspåren i bilden är inte den väg vi färdas på om någon skulle få för sig det :-D
 
 
Här kommer Rulle...
 
Skarpa kurvor bjuder vägen på och jag har just varit på vägen längst till vänster på bilden...
 
Efter en lång härlig bergskörning kom vi ner till låglandet igen...
 
Vad är nu detta, ett parasoll mitt i risfältet mycket långt från badstranden?
 
Förmodligen använder sig någon därunder den som solskydd i samband med fältarbetet...Smart!
 
Efter tankning, lunch och en bensträckare på en PTT-mack strax innan Chiang Kham var vi framme vid vårt "vilo- och sovahem" Chiangkham Grand Villa...
 
 
 
Hotellet är ca 4 år gammalt och mycket fräsch och fint och ägarinnan är född i Thailand av sina indiska föräldrar så hon pratar både thai och engelska flytande. Att bo här kostar 790 baht per natt.
 
Bra sol - och regnskydd för bilar och motorcyklar och här står våra hojar redan för vila med sina pyjamasar på...
 
 
Vårt fina fräscha rum med sköna sängar och inga spindlar eller andra små kryp i sikte..."Vår" spindelvän blev dessbättre kvar i Sop Ruak och följde inte med i vår packning...  
 
Bra avställnings- och bloggarytor....
 
Vy från vår loftgång, rena rama landet...
 
På vårt hotell finns ingen restaurang, däremot har man tillgång till fritt kaffe dygnet runt. Vill man få något ätbart och gott i magen till kvällsmål tipsade ägarinnan om den restaurang som man kan se taket på i bild...
 
På dagtid går det utmärkt att gå dit men i skymning och kvällen ska man inte gå där på vägen, enligt ägarinnan, då det finns mycket orm som håller till i risfältsområdet och som är extra aktiva i skymning eller på kvällen/natten. 
 
Vare sig Rulle eller jag har någon större lust att förflytta oss med hjälp av våra MC igen, när vi väl har parkerat dem efter en lång eller även en kortare körning, så jag tog en promenad dit strax innan kl.17 tiden och beställde hämtmat och varsin kall Changöl.
 
Vi gillar att "uggla" på vårt rum efter våra körningar så om det inte finns något enkelt matställe nära vårt boende äter vi hellre hämtmat på rummet. 
 
Grand Villa på håll som verkligen är en stor anläggning...
 
Det kom en kort regnskur strax innan jag gick iväg till restaurangen för att hämta kvällsmat och en vacker regnbåge visade upp sig... 
 
 
Jag beställde vår hämtmat och varsin stor Changöl och i väntan på maten kollade jag runt lite på restaurangen och utanför och de har samlat en massa gamla prylar för nöjes skull.
 
Gamla uttjänta riksha hittar jag här...
 
Thailändare tycker om gungor av alla de slag...
 
Här på restaurangen har de en samling med gamla cyklar, TV apparater, musikanläggningar, etc etc.
 
Restaurangägaren såg att jag var intresserad av prylarna och ville därför visa mig deras hem som låg precis vid restaurangen. Hans barn, en dotter på 7 år (Kaow) och en son på 11 år (Nam) var först lite blyga för mig men tyckte det var roligt till slut att få visa mig familjens musikinstrument där hemma. 
 
Jag fick hälsa på de övriga familjemedlemmarna och det tittade på mig med stora förvånade ögon när familjefadern bjudit in en farang till deras hem. 
 
Nam gick fram till en flygel direkt och jag visade honom hur man spelar "Blinka lilla stjärna" och han hängde på direkt. Sedan började han att spela själv och visade sig vara mycket duktig.
 
 
Nam blev glad över att få beröm och applåder av mig...
 
Jag ursäktade mig sedan och sa att min mat måste vara klar vid det här laget och servitrisen undrade säkert  vart jag tagit vägen. Restaurangägaren följde med mig in på restaurangen för att få min mat...
 
Familjens hem och vilken härlig upplevelse att bli så vänligt bemött och inbjuden till deras privata hem även om det bara var för en kort visit.
 
Servitrisen blev glad att jag fanns kvar så hon kunde ge mig den beställda maten och hon hade även packat ner papperstallrikar och varsin plastsked i påsen. Så omtänksamt då hon förstod att vi bodde på hotellet och säkert inte hade tillgång till vare sig tallrikar eller bestick.
 
Jag försöker alltid konversera det lilla jag kan på thai och det öppnar thailändarnas hjärtan vid de flesta möten. Även om vi inte förstår varandra annat än i små ordalag är det ändå ett bra sätt att visa en respektfull attityd och att jag är intresserad av deras språk, land och framför allt visar att jag gillar att vara här och givetvis på deras villkor, regler och normer. 
 
Jag glömmer aldrig att jag som farang är gäst här i Thailand, oavsett om vi bor här i hur många år som helst, så är vi ändå "bara" faranger inget annat i grund och botten. Jag har dock aldrig upplevt, i vart fall ytterst sällan upplevt, att någon thailändare varit ogästvänlig eller otrevlig. I de fall beror det med all säkerhet på att jag gjort något fel omedvetet som inte fallit i god jord och då är det bara att skärpa till sig, le och inte visa annat än vänlighet tillbaka.   
 
Att bo och resa i Thailand är helt underbart, så är det bara!
 
Tack min älskade Rulle för en fin körning idag samt alla övriga inblandade för en synnerligen härlig dag och kväll!
 
Till er bloggläsare önskar jag en skön söndag!
 
 

2017-10-21 Dag 13, Mot och i Sop Ruak, Golden Triangle...Dagsetapp 7 mil

God morgon Chiang Rai!
 
Härligt med blå himmel!
 
Efter bufféfrukosten på Rama Hotel körde vi vidare norrut mot Sop Ruak och Golden Triangle, en tripp på ynkans 7 mil så vi valde landsvägen och mindre vägar dit för att slippa motorvägen helt. 
 
Vi hade ju gott om tid på oss och det var roligt att köra på småvägarna in genom småbyar på landsbygden. Ca 2 mil söder om Sop Ruak körde vi i Chiang Saen vid mekongfloden för att kolla läget innan vi fortsatte sista biten  norrut till Sop Ruak och där själva Golden Triangle ligger. 
 
Den fina rondellen för vägen in till Chiang Saen...
 
 
 
En bensträckarpaus i Chiang Saen...
 
 
 
Våra fina hojar...
 
Full fart på Mekongfloden...
 
Mekongfloden och Laos på andra sidan floden...
 
 
Lustiga farkoster finns det på denna flod...
 
Vi var både i Chiang Saen och Sop Ruak senast i oktober 2014 så det var kul att få komma hit igen. Vi tog däremot in på ett annat hotell den här gången i Sop Ruak som ligger precis vid Mekongfloden och vår balkong vetter ut mot floden...
 
 


Rulle ska checka in och att bo i det stora rum vi valt med egen balkong ut mot floden kostar 1 000 baht per natt.
 
 
Våra hojar fick vi parkera bakom hotellet mellan floden och hotellet och där står de tryggt och fint... 
 
Bättre utsikt än så här kan man knappast få över Mekongfloden från ett hotellrum...
 
 
 
 
En söt spindel i vårt badrum får hålla koll på eventuella små kryp...Det är ingen farlig giftspindel så den gör oss därmed ingen skada...
 
Vi började med att äta lunch på ett litet matställe nära hotellet och fick därmed en fin utsikt under måltiden...
 
Rulle ser både nöjd och glad ut i väntan på maten...
 
Pad grappao gai kai dao...
 
Laos på andra sidan Mekongfloden...
 
Flodarm mellan Thailand och Burma (till höger)...
 
Här är det strömt så det gäller att inte trilla i vattnet...
 
 
En farkost som strandat vid Burmalandet...
 
Efter lunchen tog vi en liten promenad till turistplatsen...
 
 
 
Buddha i guld...
 
Det är många turister, mest asiater, som är här nu och dessutom är det lördag så många thailändare är helglediga... 
 
Det är mycket varmt idag så vi gick hem till hotellet en stund och fikade på vår balkong och det är kul att se den livliga båttrafiken på floden... 
 
Här kommer en pråm med fyra lastbilar...
 
 
Pråmen baxas in av dragbåten till Laos...
 
...och här kör lastbilarna i land...
 
 
Den tomma pråmen åker tillbaka söderut med dragbåtens hjälp...
 
 
Efter fikat på vår balkong gick vi återigen till turistplatsen för att ta lite bilder samt upp till utkiksplatsen på tempelområdet Wat Prathat Pukhao.
 
Guldbuddhan vid turistplatsen...
 
 
Wat Prathat Pukhao
 
Först gäller det att besegra alla trappor dit upp i värmen...
 
Ett träd av tagit över en gammal ruin...
 
 
Från utkiksplatsen...
 
Därnere syns taket på vårt hotell
 
 
 
 
Det är en mycket harmonisk och stillsam plats häruppe...
 
Wat Prathat Pukhao
 
 
När vi kommit ner från tempelområdet och utkiksplatsen gjorde vi ett besök i shopen på opium museet, The house of Opium. Vi har tidigare besökt själva museet, som är mycket sevärt, men vi kände inget behov att gå in på själva museet igen.   
 
Att gå in på museet kostar 50 baht per person men vill man bara besöka shopen kostar det inget...

Vilken härlig dag och kväll det blev idag också och det var verkligen roligt att komma hit igen!
 
Tack min älskade Rulle för en mysig dag och kväll och i morgon åker vi vidare söderut och till Phayo, 26 mil, då vi inte kan komma så mycket längre norrut i Thailand. 
 
Till er bloggläsare önskar jag en rolig lördag med allt som hör därtill!
 

2017-10-20 Dag 12, Mot och i Chiang Rai efter körning på härliga bergsvägar...Dagsetapp 18 mil

God morgon Rimdoi Resort i Chiang Dao!
 
Idag var det mulet på morgonkvisten och väderprognosen utlovade 90 % regn. 
 
Efter bufféfrukosten på den mysiga resorten körde vi iväg mot Chiang Rai och för säkerhets skull satte vi på oss regnjackorna för att vara beredda när regnet kom men vi väntade med regnbyxorna.
 
Vi hade först tänkt att välja en liten men fin och kurvig väg med riktigt branta lut uppe i bergen och som det ska vara en mycket vackert vy ifrån. Den vägen är ca 6 mil längre än den landsväg vi brukar ta till Chiang Rai.
 
Med tanke på 90 % regnrisk skippade vi dock den idén då det kan vara farligt att befinna sig däruppe i bergen framför allt där vägarna har extrema lut.
 
Vår vanliga landsväg till Chiang Rai går också genom bergen på ca 900 m ö h och den är tillräckligt slingrig och brant samt ligger i mycket fin natur den också så vi valde den vägen istället.
 
Molnen slickar bergstopparna...
 
Vilken härlig vy!
 
Det kom inget regn utan solen tittade fram allt som oftast så regnjackorna åkte av då det blev väl varmt med dem på.
 
Här kom vi fram till ett avsnitt där bergssidan släppt ifrån sig ett stort stycke jord samt en stenbumling. 
 
Regn i mängd kan verkligen ställa till det i naturen...
 
 
 
 
Här uppifrån har raset kommit...
 
I det ögonblick som det rasar lera och jord eller stenbumlingar över vägen skulle inte jag vilja befinna mig där... 
 
Dags att fortsätta färden norrut....
 
Den här vägen som vi nu åkt på är otroligt fin med väl avvägda kurvor och vacker natur men det är inte så lätt eller ens lämpligt att stanna för att fotografera dessa berg med skuggbildningar som ser ut som lapptäcken. Det är så betagande vackert och ses bäst i verkligheten. Doften av kamomill utefter vägen är också underbar att känna under tiden som vi stiger uppåt eller susar neråt i backarna.
 
Forza och jag dansar mjukt och fint tillsammans i kurvorna och hon är så följsam så länge som jag hanterar henne rätt förstås. En otroligt härlig hoj att köra och hon bjuder inte på några obehagliga överraskningar samt är mycket tålmodig och stark. Vi gillar varandra och kommer därför mycket bra överens <3
 
Den här vägen till Chiang Rai tog vi även förra året vid den här tiden och då hade berget ganska precis släppt jord och lera så vi fick åka i gegga och det kändes riktigt obehagligt och gällde att inte tappa balansen eller börja slira.
 
Nu hade geggan tagits bort från vägen men här är en mycket stor rasrisk fortfarande när det vräker ner regn.
 
 
 
Skönt att vi slapp regnet helt idag...
 
Vi var framme i Chiang Rai strax innan kl. 14.00 och tog in på hotellet Rama Residence mitt i Chiang Rai och här bodde vi även förra året. Ett mycket fräscht och fint hotell som är relativt nytt och att bo här kostar 800 baht inklusive bufféfrukost.
 
Rama Hotel i Chiang Rai...
 
 
 
Receptionen...
 
...och hojarna får stå under tak mitt emot receptionen så de har koll på dem...Africa har fått pyjamas på men Forza får sova utan sin pyjamas i natt...
 
Härligt röda soffor...
 
Rosa sängkläder...
 
Härlig blogghörna samt flera smarta avställningsytor för vår packning...
 
Efter uppackningen etc knallade jag ut på "stan" för att sträcka på benen samt reka efter något närliggande matställe inför kvällsmaten. Precis utanför hotellet och vid det lilla Buddhatemplet tyckte den här katten att det var fina matskålar som de placerat ut. Katten blev lite brydd när jag stod där och tittade på den och hoppade ner från templet och gömde sig. Jag är övertygad om att Buddha gärna delar med sig av maten till katten...
 
Katt- eller Buddha-mat....
 
Ingen katt i sikte då den har gömt sig tills vidare...
 
Tack min älskade Rulle för en härlig körning idag igen och i morgon kör vi vidare till Soproak och Gyllene Triangeln, ett kort körning på 7 mil.  
 
Jag önskar er bloggläsare en synnerligen trevlig fredag samt helg samt tack för att du läser min blogg!