2017-10-22 Dag 14, Mot och i Chiang Kham, Dagsetapp 19 mil
God morgon Sop Ruak!
Härlig soluppgång sedd från vår balkong på hotellet...
Så vackert!
Vårt rum mot Mekongfloden färgades orange genom gardinerna när solen gick upp och efter en stund klev jag upp för att dokumentera det vackra morgonljuset...
I går kväll, innan vi lade oss för natten, stängde vi badrumsdörren så att vår vän den stora spindeln skulle stanna där inne. Inte för att vi är rädda för ofarliga spindlar eller skulle få för oss att den skulle anfalla oss när vi sover, utan vi tyckte bara att den kunde stanna där den var helt enkelt.
Vid första besöket i badrummet på morgonkvisten kollade jag efter spindeln, där jag sist såg den, och den var borta. Den fanns inte kvar i badrummet utan hade via någon springa, som det finns gott om på gamla hotell, tagit sig ut från badrummet och satt på väggen nära taket i vårt sovrum istället. Bra då vet vi var den är i vart fall för vi ville inte ha den i vår packning.
Efter en stund såg vi den inte alls så förhoppningsvis hade den lämnat rummet eller gömt sig utom synhåll, för vi har ännu inte upptäckt att den skulle följt med oss i packningen...Spännande!
Efter frukost var det dags att packa hojarna igen och ge oss av mot Chiang Kham ca 18 mil. Vi hade därmed ändrat våra planer att åka till Phayao en tripp på ca 25 mil.
Rulle hade kollat beläggningen på de hotell vi var intresserade av och det såg ut som om det flesta var fullbokade. Rulle kom då på att det är ju Chulalongkorn day imorgon och då är många thailändare lediga.
Phayayo är en populär stad och vi har varit där två gånger så vi skippade resan dit helt och hållet och valde att köra till Chiang Kham istället, ca 7 mil kortare. Det passar oss också bättre med tanke på vidare resa till Pua i morgon.
Skönt att kunna vara flexibel :-D
Hojarna ska packas innan morgonens avfärd...
Här har våra hojar stått tryggt och fint i natt...
Idag blev det en blandad körning på låglandet och i bergen utefter Mekongfloden och runt Phu Chi Fa där det är enastående vackert...
På den här vägen utefter Mekongfloden är de i full gång att bredda och förbättra vägen...
För att binda jorden på bergssidorna spänner de först ett nät och sedan sprutar de betong över nätet...
Efter en stund hamnade vi i själva vägarbetet och vi är glada över att det inte regnade...
Fuktig lera som ibland hade djupare fåror eller lera som är slipprigt hal är obehagligt att köra i då det kan vara lätt att få sladd om man inte tänker sig för...
En kort paus för att hämta andan efter den ganska obehagliga körningen...
I samband med vägarbeten i Thailand har man själv det största ansvaret att hålla sig borta från alla vägmaskiner och köra där det är som mest lämpligt att köra. Man kör där på egen risk med andra ord...
Vi har nu lämnat vägarbetet och det är bara att susa fram på fina vägar i berg och dal...
Hjulspåren i bilden är inte den väg vi färdas på om någon skulle få för sig det :-D
Här kommer Rulle...
Skarpa kurvor bjuder vägen på och jag har just varit på vägen längst till vänster på bilden...
Efter en lång härlig bergskörning kom vi ner till låglandet igen...
Vad är nu detta, ett parasoll mitt i risfältet mycket långt från badstranden?
Förmodligen använder sig någon därunder den som solskydd i samband med fältarbetet...Smart!
Efter tankning, lunch och en bensträckare på en PTT-mack strax innan Chiang Kham var vi framme vid vårt "vilo- och sovahem" Chiangkham Grand Villa...
Hotellet är ca 4 år gammalt och mycket fräsch och fint och ägarinnan är född i Thailand av sina indiska föräldrar så hon pratar både thai och engelska flytande. Att bo här kostar 790 baht per natt.
Bra sol - och regnskydd för bilar och motorcyklar och här står våra hojar redan för vila med sina pyjamasar på...
Vårt fina fräscha rum med sköna sängar och inga spindlar eller andra små kryp i sikte..."Vår" spindelvän blev dessbättre kvar i Sop Ruak och följde inte med i vår packning...
Bra avställnings- och bloggarytor....
Vy från vår loftgång, rena rama landet...
På vårt hotell finns ingen restaurang, däremot har man tillgång till fritt kaffe dygnet runt. Vill man få något ätbart och gott i magen till kvällsmål tipsade ägarinnan om den restaurang som man kan se taket på i bild...
På dagtid går det utmärkt att gå dit men i skymning och kvällen ska man inte gå där på vägen, enligt ägarinnan, då det finns mycket orm som håller till i risfältsområdet och som är extra aktiva i skymning eller på kvällen/natten.
Vare sig Rulle eller jag har någon större lust att förflytta oss med hjälp av våra MC igen, när vi väl har parkerat dem efter en lång eller även en kortare körning, så jag tog en promenad dit strax innan kl.17 tiden och beställde hämtmat och varsin kall Changöl.
Vi gillar att "uggla" på vårt rum efter våra körningar så om det inte finns något enkelt matställe nära vårt boende äter vi hellre hämtmat på rummet.
Grand Villa på håll som verkligen är en stor anläggning...
Det kom en kort regnskur strax innan jag gick iväg till restaurangen för att hämta kvällsmat och en vacker regnbåge visade upp sig...
Jag beställde vår hämtmat och varsin stor Changöl och i väntan på maten kollade jag runt lite på restaurangen och utanför och de har samlat en massa gamla prylar för nöjes skull.
Gamla uttjänta riksha hittar jag här...
Thailändare tycker om gungor av alla de slag...
Här på restaurangen har de en samling med gamla cyklar, TV apparater, musikanläggningar, etc etc.
Restaurangägaren såg att jag var intresserad av prylarna och ville därför visa mig deras hem som låg precis vid restaurangen. Hans barn, en dotter på 7 år (Kaow) och en son på 11 år (Nam) var först lite blyga för mig men tyckte det var roligt till slut att få visa mig familjens musikinstrument där hemma.
Jag fick hälsa på de övriga familjemedlemmarna och det tittade på mig med stora förvånade ögon när familjefadern bjudit in en farang till deras hem.
Nam gick fram till en flygel direkt och jag visade honom hur man spelar "Blinka lilla stjärna" och han hängde på direkt. Sedan började han att spela själv och visade sig vara mycket duktig.
Nam blev glad över att få beröm och applåder av mig...
Jag ursäktade mig sedan och sa att min mat måste vara klar vid det här laget och servitrisen undrade säkert vart jag tagit vägen. Restaurangägaren följde med mig in på restaurangen för att få min mat...
Familjens hem och vilken härlig upplevelse att bli så vänligt bemött och inbjuden till deras privata hem även om det bara var för en kort visit.
Servitrisen blev glad att jag fanns kvar så hon kunde ge mig den beställda maten och hon hade även packat ner papperstallrikar och varsin plastsked i påsen. Så omtänksamt då hon förstod att vi bodde på hotellet och säkert inte hade tillgång till vare sig tallrikar eller bestick.
Jag försöker alltid konversera det lilla jag kan på thai och det öppnar thailändarnas hjärtan vid de flesta möten. Även om vi inte förstår varandra annat än i små ordalag är det ändå ett bra sätt att visa en respektfull attityd och att jag är intresserad av deras språk, land och framför allt visar att jag gillar att vara här och givetvis på deras villkor, regler och normer.
Jag glömmer aldrig att jag som farang är gäst här i Thailand, oavsett om vi bor här i hur många år som helst, så är vi ändå "bara" faranger inget annat i grund och botten. Jag har dock aldrig upplevt, i vart fall ytterst sällan upplevt, att någon thailändare varit ogästvänlig eller otrevlig. I de fall beror det med all säkerhet på att jag gjort något fel omedvetet som inte fallit i god jord och då är det bara att skärpa till sig, le och inte visa annat än vänlighet tillbaka.
Att bo och resa i Thailand är helt underbart, så är det bara!
Tack min älskade Rulle för en fin körning idag samt alla övriga inblandade för en synnerligen härlig dag och kväll!
Till er bloggläsare önskar jag en skön söndag!
längtar tillbaka när jag ser dina fina bilder