2017-09-27 Vilken härlig dag på alla sätt och vis!
Maria och jag cyklade ner till stranden via Sukta Resortvägen och stannade på vägen som vanligt för att ge Lucas och gänget lite gotta. Eftersom det är Marias sista strandlångis för den här gången hade Maria köpt ett par paket korv från 7 Eleven för att ge till "våra" vovvar.
När vi stod hos Lucas kom den thailändska husägaren och gav oss varsin öppnad kokosnöt och det var så gott att dricka detta kalla nyttiga kokosvatten. När vi druckit ur tog han våra kokosnötter och skar ut en "sked" av kokosnöten så vi skulle äta av kokosköttet också. Så fint och generöst av honom och vi blev både glada och glatt överraskade av denna fina gest.
Här får Maria och jag varsin öppnad kokosnöt av den snälla husägaren där bl.a Lucas håller till...
Han skar sedan ut varsin kokosnötssked för att vi även skulle kunna äta av kokosköttet...
Maria njuter av sin kokosnöt...
Lucas vill gärna ha mer gotta...
När vi kom ner till det runda huset innan stranden frågade vi en av personalen om Fino och om han visste något om honom. Jodå, Fino verkade må bra och kom och gick i omgivningen och han fick också mat av dem som han åt av.
Oj vilken lycka, en tung orosten föll från mitt hjärta och nu visste vi i vart fall att Fino fortfarande var i livet och verkade må bra dessutom. Vi misstänkte att han även kunde finnas i nationalparken och det skulle vi nu kolla i samband med vår långis.
Som vanligt träffade vi på Berta, Skruttan och Lillflickan som blev extra glada att få både korvbitar samt torrfoder idag.
Wow, vilken vacker vy stranden och havet bjuder på idag...
Maria lånade min kamera och tog den här fina bilden....
Idag var havsvattnet ovanligt klart och fint och vattenytan skiftade mellan färgerna turkos och blått beroende på solens strålar kontra molnen och det var sagolikt vackert...
Idag var vattnet ovanligt klart och fint....
Något mindre breda stränder idag...
Vy från en strandad stock...
På stranden mötte vi Tommy och fick en trevlig liten pratstund med honom och han berättade att han sett en vit hund tillsammans med två andra hundar vid nationalparken. Det kan bara vara Fino så den upplysningen blev vi mycket glada över.
Vi fortsatte norrrut och hoppades på att få träffa Fino vid nationalparken...
Vy norrut...
Några sländor till vänster och naturens egna installation...
När vi kom fram till nationalparken visslade jag på vovvarna och Enöga kom glatt springande tillsammans med Sockan och strax därefter kom även Bryan och Fino.
Fino är fortfarande lite tunn men inte som när vi sist såg honom och han var både pigg och glad över att se oss. Det blev mycket korv- och torrfoderutdelning till dem alla men Fino fick lite extra för att behöver det.
Fino hade några fula sår på halsen av hundbett och jag strödde lite antiseptisk sårtalk över dem så läker såren bättre. Han fick ockå en halv tablett som hjälper mot hudparasiter av alla de slag då han hade några krypande löss på sig samt såg lite allmänt tuffsig ut i pälsen. De här tabletterna är starka så det räcker med halv och framför allt när han är lite tunn i kroppen.
Fina Fino och det var så fantastiskt roligt att få träffa honom igen och se att han verkar må bra...
Jag ringde till Tui och berättade att vi nu träffat på Fino och att han verkar vara vid hyfsat god hälsa och Tui blev också glad över att höra det då han bryr sig om hundarna i Huay Yang som vi.
Fino och Bryan stannade kvar i nationalparken men Enöga och Sockan hängde med oss till klippgränsen och tillbaka till nationalparken.
Mitt "strandade" träd för dagen vars stam nu ligger dränkt i vatten...
Klippgränsen...
Maria passade på att ta ett dopp i havet med tröjan på för att svalka ner sig...
Vi vände sedan tillbaka hemåt igen...
Enöga gräver efter krabba...
Vy söderut...
Maria och Enöga...
Sockan, Maria och Enöga...
I höjd med nationalparken kom Fino springande igen och det blev mer korv- och torrfoderutdelning...
Fino lade sig i vattenbrynet och tyckte det var så skönt att han nästan somnade...
En sömnig Fino som njuter av lite vattensvalka...
Fino följde med oss tillbaka till våra cyklar då han bor där på området samt i nationalparken när han känner för det.
Stort TACK min älskade Maria samt våra fyrfota fina goa vänner för en härlig strandlångis!
Dagen till ära fyller vår älskade dotter Linda år idag och vi tänker därmed extra mycket på henne idag. Linda gillar inte att vara med på offentliga bilder och med all respekt för hennes önskan blir det därmed inga bilder eller någon större publicitet än så här via min blogg. STORT GRATTIS till vår älskade Linda som vi vet kommer att få en extra mysig dag med den övriga Fina familjen där hemma i Sverige.
Till er bloggläsare önskar jag en mysig onsdag och Lill-Lördag för dig som firar den!
Underbara underbara underbara bilder Annika. Tack. På min cykeltur i morse, 6 mil, sattes det upp snöpinnar... Usch! Grattis till dottern. Önskar er en trevlig Lill-lördag.