2018-04-22 Mysig Phiahträff på förmiddagen och härlig strandlångis på eftermiddagen och Svartvit träffar Bryan och Goldie.....

I förmiddags kom min fina goa vän Phiah och hälsade på för en lång mysig pratstund, som jag tackar allra hjärtligast för, och vi kommer inte ses igen förrän i höst och jag kommer att sakna henne under tiden.💗 
 
På eftermiddagen cyklade jag ner till stranden för att träffa mina vovvar då det var några dagar sedan sist.
 
Lilla Sikhaao hade fått ett litet bitsår på höger lår så jag pudrade såret med antiseptiskt talk för att det ska läka snabbare. Han fann sig väl i behandlingen då han fick en massa gotta före, under tiden samt efteråt 😍 Är man en duktig patient belönas det rikligt...
 
Wow, vilken bred och fin strand det var i eftermiddags och jag känner mig så tacksam och lyckligt lottad att få ha detta underbara så nära oss.
 
En njutningsfull vy varje gång...
 
 
 
 
 
Mönster av packad sand och bra massage för fötterna...
 
 
 
 
 
Det var många barnfamiljer på Wanakon Nationalpark idag...
 
Reven breder ut sig mer och mer ju längre havet drar sig tillbaka så här års...
 
Reven utanför Wanakon Nationalpark...
 
 
Vid klippgränsen var det bara att kliva ut på de barlagda reven i dag och runda klippan...
 
Norr om klippgränsen...
 
 
 
 
Jag vände hemåt igen och gick upp i nationalparken för att se om jag träffade på Svartvit där hon håller till. Där träffade jag på Bryan och Goldie som nosade ivrigt i backen och har väl fått upp vittring på Svartvit. De båda är mentalt sunda hanhundar och Svartvit är en tik så om de skulle träffa på varandra skulle det säkert gå bra.
 
Svartvit såg både dem och mig samtidigt där hon stod på altanen till ett nybyggt samlingshus. Hon började skälla gällt i falsett och både Bryan och Goldie gick dit med fasta orädda steg för att se vad det var för en liten piplisa.
 
Svartvit sprang fram till mig för att söka stöd och slickade på mina ben febrilt och tryckte sig tätt intill mig för att jag skulle hålla om och klappa henne. Grabbarna var lugna och tyckte säkert hon var lite väl ljudlig... Bryan brydde sig inte om henne särskilt mycket men den yngre Goldie vände baken emot henne för att visa att han var fredligt inställd och ville gärna ha kontakt.
 
 
Svartvit ställde sig mot min hand på två ben och ville gärna komma upp till mig som om hon ville att jag skulle lyfta upp henne. Det gick jag inte med på utan hon får lära sig att hantera detta nere på marken med mitt stöd om hon ville ha det.
 
Hon gick nära mig så jag höll på att snubbla på henne tll en början men sedan blev hon modigare och modigare i sin kontakt med dem. Bryan och Goldie är mentalt friska hundar och verkade mest förvånade över hennes bjäbbande sätt men förstod säkert att hon var ung och oerfaren vid kontakt med nya hundar så de gjorde ingen större affär av hennes sätt. 
 
Jag tyckte vi kunde gå ner till stranden för att komma ifrån hennes revir så de alla fick vara på neutral mark. Bryan hade tappat intresset för henne helt och lommade hem till sig men Goldie försökte få igång en lek och tillslut jagade de varandra och kom väl överens.
 
Goldie och Svartvit har blivit kompisar...
 
Så fina de är tillsammans...
 
De följde med mig på stranden mot min parkerade cykel men som vanligt stannade Svartvit 200 meter från "mina" hundars revir och sprang hem till sig.
 
Goldie är dock säker på sin sak och följde med hela vägen till min cykel och stannade bara till lite när Lillflickan, Berta, Fino, Lilleman kom rusande mot honom och skällde. De har träffats förut så de känner varandra så det gick hur bra som helst. Det är några av "mina" hundar som har flera revir där de hör hemma och Goldie, Fino samt Lilleman tillhör dem.
 
Det är fantastiskt med dessa mentalt sunda fina hundar som vet precis hur de ska bete sig när de väl lärt sig hur de ska hantera respektive revir och andra hundar. Där behöver vi människor aldrig lägga oss i då vi säkert skulle ställa till det för dem istället.
 
Stort TACK mina älskade vovvar för att ni är så fina trogna vänner till mig och det är ljuvligt att träffa er varje gång.
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en skön söndag! 

Kommentarer:

1 Elisabet Lundqvist :

Som vanligt fina bilder, du gör mig glad varje dag. Ha det bra / Elisabet

Svar: Tack så mycket för det Elisabet och ha det så bra du också 😊
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

2 phiah:

Tack själv "goaste" vännen för pratstund, jag kommer sakna dig också till vi ses igen <3 Fina fina vovvar, svartvit är cutiepie. Trevlig resa till dig och Rulle :)

Svar: Tack så mycket finaste Phiah för det och visst är hon mysig lilla Svartvit <3 Stor varm kram till dig från oss!
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

3 Anonym:

Härligt med fina vänner att vara med. Tack Annika för underbara underbara bilder. Ha en finfin dag. Kram Anette

Svar: Ja tack Anette det är det verkligen samt tack för din respons på mina bilder :-D Ha en finfin dag du också samt kram <3
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

4 Eva:

Hej, funderar lite grann över det här med hundarna. Jag har inte direkt hundskräck men har respekt då jag har blivit biten två ggr. Du verkar ha god kontakt med hundarna och de kommer gärna fram, är det för dom känner dig och andra bryr de sig inte om? Har du annars något tips på hur man ska uppföra sig runt hundarna för att markera ”hit men inte längre”

Svar: Hej Eva och när det gäller hundarna är jag alltid lugn och lågmäld om jag möter en hund som jag aldrig träffat förut och pratar med den vänligt. Om den springer fram men inte verkar ha en vänlig avsikt, tex stel svans och skäller, stannar jag och höjer armen och handen mot hunden och säger "itch". Om den då ger sig och går iväg går jag sakta men bestämt förbi men har koll och upprepar "itch-ljudet". Det är också bra att tala med låg lugn sträng röst som "vad håller du på med, sluta genast med det där" Det brukar ha bra effekt som hunden lystrar till och ger sig. En osäker hund som smyger fram kan vara lömsk och då gör jag samma sak.
En snäll hund möter jag med vänliga ord och låter den nosa på mig på baksidan av min hand. Jag rör inte hunden alls om jag inte är säker på den utan visar den bara en vänlig respekt.

Det sämsta man kan göra är att börja springa eller skrika hysteriskt för då blir hunden rädd, eller tuff och förstår att den vunnit och den kan också uppleva det som en spännande jakt. Pinnar eller käppar kan trigga en hund som har dålig erfarenhet av just käppar.

Det gäller att försöka läsa hundens tecken och uppförande och är det fler hundar i en flock kan de trigga varandra. Då är det ännu viktigare att stanna och vara lugn och prata förstånd med dem. En hund känner direkt om man är rädd så därför ska man försöka låtsas att man inte är det utan en bestämd men snäll ledare som inte vill dem illa.

Så här gör jag och det har fungerat hittills men de flesta hundar känner nog på sig att jag gillar dem. Ett bra trix är också att ha med sig något gott som en liten påse med torrfoderkulor eller små tuggpinnar som man kan ge dem.

Våra byhundar är i regel snälla och har vant sig vid oss faranger så här är det ingen fara så länge som hunden är frisk och de är de flesta hundar här. Lycka till!
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

Kommentera här: