2018-07-13 Lååååååång strandpromenad på Hat Wanakon på 1,5 mil med inslag av hundletande...
Ned städar vårt hus på förmiddagen idag och det både regnar och blåser kraftigt så Maria och jag bangade att cykelträna och valde att ta en riktigt lång strandpromenad istället. Rulle trotsade dock vädret och cykeltränade själv drygt 8 mil till PKK via Dan Singh Khon så det var duktigt kämpat 😀.
Vi ställde våra cyklar nedanför Wat Samut under pinjeträden som skydd mot regnet. Svartvit och grabbarna Morrgan och Blackie kom oss tillmötes och ville gärna ha både torrfoder och hundgotta.
Svartvit har nu skaffat sig sitt revir där och verkar komma bra överens med de övriga hundarna så hon har funnit sig till rätta. Hon rör sig helt fritt över hela tempelområdet och där får hon dessutom mat och skydd för både regn och sol.
Svartvit tycker att det här är en mysig plats för här har hon koll både på stranden och tempelområdet...
Den här vovven har valt en bädd av barr från pinjeträden och det ser skönt ut.....
Svartvit verkar trygg och tillfreds här och har slagit sig till ro ordentligt...
Här kommer ett par kvinnor på cykel på stranden...
Breda platta fina stränder bjuder denna årstid på...
Hat Wanakon söderut...
Från Huay Yang Beach fick vi sällskap av unghunden Coffee och den äldre hanhunden som vi kallar för Nougat...
När vi kom i höjd med nationalparken var Maria och jag oroliga för att hundgänget med Enöga i spetsen skulle med kraft visa vem som äger det reviret. Både Nougat och Coffee tittade oroligt upp mot parken då och då men ingen hund därifrån kom så vi kunde passera utan problem...
Maria och Nougat samt Coffee längre bort i bild och båda vovvarna tyckte revet var spännande att undersöka...
Nougat...
Maria spanar efter Enöga och gänget men än så länge var det lugnt ...
Nougat, en mycket trevlig och snäll samt lugn hund...
Vi gick till klippgränsen där vi vände och gick hemåt igen...
I nationalparken är det många tält uppsatta samt stugor uthyrda till både munkar och nunnor från något tempel och de verkar ha någon slags sammankomst i några dagar där...
Vi såg att flera av dem var ute och gick på stranden en bra bit norr om klippgränsen...
Revet har fyllts med sand på sina ställen så det är inga problem att passera klippgränsen och gå vidare på stranden norrut...
Maria kollar efter krabbor som gillar att hålla till här bland de vassa och karga stenbumlingarna...
Vi vände hemåt och när vi kommer till nationalparken väljer både Nougat och Coffee att ströva in i själva parkområdet och de båda försvann. Maria och jag blev direkt oroliga över deras naiva tilltag då vi vet att ett möte med Enöga inte är så kul för en hund som inte hör hemma där. Jisses, tänkte vi vad utsätter de sig för och vi trodde de skulle inse faran att de var på ett hundrevir där de absolut inte hörde hemma och springa ut igen.
Ingen av dem syntes dock till och vi bara väntade oss det värsta och lyssnade efter hundskall etc men det var alldeles tyst. Nougat som är en äldre stabil hund med lång erfarenhet skulle säkert kunna undgå en eventuell fight med unga lille Coffee som var långt borta från sitt eget revir, hur skulle han klara detta?
Vi fortsatte att gå hemåt efter stranden och hoppades att de tagit bakvägen och slunkit undan hundarna i nationalparken och att vi skulle träffa på dem hemma nedanför tempelområdet då de flesta hundar hittar hem med sin inbyggda GPS...
Här har två nunnor skoj i vattnet och paraplyet förstår jag inte vad det ska vara bra för då de badar när det regnar och blir ändå blöta av havsvattnet...Det är kanske för att skydda sig mot det svaga solljuset trots regnet...
Oavsett skäl till paraplyet är de glada och vinkar så glatt och ler mot min kamera 😀 Vilken lycka och härlig känsla de utstrålar!
Oj här försvann de nästan mellan vågorna...
När vi gick hemåt såg vi Enöga komma söderifrån och hon sprang som en vettvilling på stranden norrut mot nationalparken och stannade samt nosade emellanåt i sanden. Vi var nästan övertygade om att hon jagat hem både Nougat och Coffee och att hon var på väg hem till sig i parken.
När vi kom fram till stranden nedanför tempelområdet såg vi vare sig Nougat eller Coffee så vi vände tillbaka igen mot nationalparken för att se vad som eventuellt hänt. Vare sig Maria eller jag skulle bara kunna cykla hem i godan ro utan få veta att de klarat sig där i nationalparken utan problem och tagit sig hem igen.
Det var ju faktiskt vi som tagit med oss både Nougat och Coffee på promenaden och då måste vi se till att de följer med tillbaka igen, åtminstone lilla Coffee som aldrig varit borta så långt från sitt revir antar vi.
I höjd med flodutmynningen strax innan nationalparken delade vi upp oss och jag tog asfaltvägen innanför stranden och Maria tog stranden.
I början på bebyggelsen såg både jag och Maria Coffee som satt en bit upp på stranden en bit från husen och han såg både lite vilsen och chockad ut. När han hörde Marias röst och även jag hunnit fram till honom och vi båda lugnat honom beslöt vi att Maria skulle gå hem med honom och att jag skulle fortsätta att leta efter Nougat i parken.
Jag letade och letade men ingen Nougat och ingen annan hund heller för den delen så jag gav upp och gick hemåt igen utefter stranden. Nougat kan säkert ta reda på sig själv men däremot var det skönt att vi hittade Coffee och att han fick sällskap av Maria hem. Han var mycket trött så Maria bar honom till och med en bit och det gillade Coffee.
Coffee är lyckligt hemma igen på sitt revir 😍
Vi är övertygade om att Nougat kommer att ta sig hem själv om han inte redan var hemma vid det laget och lagt sig för att vila någonstans. Vi kommer i vart fall att hålla utkik efter honom när vi kommer till stranden nästa gång.
En fiskebåt strävar hemåt...
Det blev en lååång runda på 1,5 mil med allt promenerande fram och tillbaka och hit och dit och nu känns det bra att bara softa resten av dagen. Rulle kom också hem väl efter sitt cykelträningspass så nu är Fina familjen samlad igen😍
Stort TACK min älskade Maria för en härligt lång strandpromenad samt tack för sällskapet både goa fina Coffee samt Nougat och till dig Nougat hoppas jag att allt är väl med dig😍
Till dig min bloggläsare önskar jag en mysig fredag samt helg och det enda jag ber dig om, ha kul!😀
TACK Annika för underbara underbara bilder på hav och hundar. Härlig bild på kvinnorna som badar. Ja tack en kul helg ska jag ha med familjen och en massa yoga såklart. Ha en finfin helg. Kram