En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Tyckte det var häromdagen jag önskade er alla mina bloggläsare en trevlig fredag samt helg men det var ju en hel vecka sedan. Det är ju visserligen bara 7 dagar i en vecka så egentligen är det ju inte särskilt lång tid som gått men ändå... 

 

Med andra ord är det därmed viktigt att inte slösa bort sitt liv och de förhoppningsvis de år vi har kvar i livet på meningslösheter, gnäll eller att lägga fokus på vad andra gör eller inte gör och visa missunnsamhet.

 

Det är bättre att lägga fokus på vårt eget liv och beteende samt må så gott vi bara kan för då sprider vi god energi omkring oss som i bästa fall fångas upp av omgivningen om de är mottagliga för positiv energi förstås. Att sprida glädje och generositet, ge istället för att bara få, mår de flesta bra av och kan man genom ett sådant enkelt medel förändra något till det bättre är det gott nog det.

 

Är inte omgivningen mottaglig utan ser bara elände och dysterhet i det mesta är det deras bekymmer. En del föredrar att vältra sig i bitterhet och mår tydligen gott av att vara elaka och bittra samt skyller ifrån sig på ditten och datten. De får själva ta ansvar för sitt liv och jag låter mig inte smittas utan gör mig immun helt enkelt. 

 

Både jag och Rulle samt får fina familj har så mycket att glädjas åt i livet och jag är oerhört tacksam och glad över det så länge det varar och det hoppas jag att det gör länge, länge.

 

 

Idag på morgonkvisten, 45 minuter innan jag skulle cykla till stranden för att möta goa fina Ulf Ö för att få sällskap på strandlångisen, konstaterade Rulle att jag hade pyspunka på bakhjulet på min cykel.

 

Rulle satte genast igång för att fixa punkan men mitt däck började bli väl slitet och måste bytas ut. Med andra ord skulle det ta mer tid än beräknat och tiden drog iväg. Det var bara att ta svartforzan till stranden istället för att cykla. Allt ordnar sig bara man är lite flexibel och jag kom i tid till mötet samt visste att min Rulle skulle fixa min cykel på bästa sätt :-D. 

 

De som blev mest förvånade över att jag inte cyklade utan åkte hoj istället var "mina" vovvar. De brukar skälla på de som kommer in på deras revir med hoj men de kände på lång väg min vittring och blev bara glada och dansade av glädje runt hojen. Wow, vilket välkomnande! 

 

Berta grävde sin grop vid svartforzan istället och vaktade den som hon brukar göra med min cykel under långisen. Goa fina älskade Berta vilken underbar tik hon är <3

 

Idag blåste det lite starkare vindar men vågorna var inte särskilt höga och det är lika ljuvligt som vanligt att komma ner till stranden.

 

Ulf och jag gick naturstigen och vägen genom nationalparken då stranden på vissa partier kan vara så sned att det blir fel belastning på benen och ryggen. Vi gillar dock naturstigen för det är grönt och skönt och vi går i skuggan mest hela tiden.

 

Efter själva parken tar vi som vanligt stranden bort till klippgränsen innan vi vänder tillbaka igen.