2018-05-09 Dagens strandlångis och för dagen högre vattenstånd på Hat Wanakon och så har jag träffat Svartvit igen....
Onsdag och då är det återigen dags för strandlångisen på Hat Wanakon, en strand som aldrig ser likadan ut utan förändras mer eller mindre varje dag. Idag är vattenståndet något högre och stranden är därmed inte lika bred som i måndags.
Det är 35 C i skuggan så att gå där på stranden i den lätta brisen svalkar ner något till skillnad mot i bykärnan där luften nästan står still. Det är därmed skönt att vi har nära tillgång till stranden om vi vill få lite svalka när värmen trycker på 😀
...och så här ser det ut på stranden och havet idag. Det kanske inte direkt går att upptäcka någon större skillnad mot i måndags synmässigt härifrån men skillnaden märks först när man går eller vistas på stranden...
Något smalare strand idag...
I höjd med Wanakon Nationalpark var det dags för ett gäng som skulle ut och snorkla vid Chan- och Thaisi Islands via speedboat...
Bye, bye och ha det så kul!
Medan jag stod här och filmade och fotade hörde jag en välbekant nysning bakom mig och sedan kände jag en tass som strök på baksidan av mitt ben. Det var Enöga som ville ha uppmärksamhet 😀 När hon fått kärlek och gotta var hon nöjd och lommade upp i skuggan av pinjeträden i nationalparken igen...😍
Här återkommer en speedboat utan passagerare...😱😳 Förmodligen har personalen bara varit på öarna och kollat lite och inte åkt ut med passagerare...
Nu häckar Red-Wattled Lapwing här vid reven och skränar samt gör störtdykningar över mig för att skrämma bort mig om de tycker jag är för nära. De är inte farliga och går till angrepp utan skräms bara lite...
De är vackra fåglar tycker jag men deras läte är väl skränigt där de vill påkalla uppmärksamhet...
Klippgränsen...
Idag är reven vattentäckta så jag skippade att runda klippan...
Ett flygplan på väg åt sydväst...
För att återigen kolla om den goa fina tiken Svartvit verkligen har lämnat husbyggnationen i nationalparken gick jag dit för att kolla och visslade och lockade på henne men ingen Svartvit ville ge sig till känna...
Jag började gå därifrån men då dök hon plötsligt upp och sprang fram till mig och var mycket glad. Jag blev lika glad jag att träffa henne igen och hon fick massor med torrfoder som hon snabbt mumsade i sig.
Svartvit...
"Mums vad gott och jag börjar bli mätt"...
Hon följde med mig till stranden och då såg jag att hon löpte och var lite svullen så förmodligen är höglöp på gång...Aj då, hoppas inte någon av hundgrabbarna upptäcker det för då blir det med all säkerhet valpar och det är inte så bra då det finns tillräckligt med hundar där... Jag vet ju inte om hon tillhör någon husse eller matte så vi får hoppas på det bästa...
Svartvit...
Svartvit hängde med mig nästan ända fram till min cykel den här gången och struntade i att hon var nära "mina" hundars revir. Berta och Lillflickan som vaktade min cykel såg mig och henne men de viftade bara på svansen och gjorde inget större väsen av att hon klampat in på deras revir.
Svartvit insåg dock själv att hon inte borde vara där så hon stack hemåt och jag är glad över att hon träffade på Lord eller någon annan av "mina" grabbar för de hade säkert visat henne ett närmare intresse.
Stort TACK till mig själv för en mysig strandlångis och till "mina" vovvar som alltid gör den till något extra 😍
Till dig min bloggläsare önskar jag en finfin onsdag (Lill-Lördag) och var rädd om dig och de dina!