I natt drömde jag en fascinerande dröm att jag testade att vara rullstolsbunden för en dag, fast jag var fullt frisk och inte rörelsehindrad det minsta, för att se hur jag bemöttes av andra människor i min omgivning.
Jag satt där i min rullstol och tog mig fram själv via rullstolen och valde med flit lite knepiga vägar och underlag. Jag befann mig i en park och rullade in i ett sällskap av människor och när de fick syn på mig tittade de alla åt ett annat håll och låtsades som att de inte såg mig, ingen ville möta min blick eller hälsa.
Det var ett knepigt uppförslut just där de satt och jag kämpade med att ta mig fram men ingen i sällskapet gjorde en ansats att hjälpa mig utan de tittade bort och en och en reste sig för att ta sig därifrån.
När jag satt där i min rullstol slog det mig hur en del människor reagerar och då jag var helt frisk och inte rörelsehindrad det minsta tänkte jag helt sonika kliva ur min rullstol och själv lyfta den ifrån det besvärliga partiet och sedan sätta mig i rullstolen igen bara för att se hur de reagerade då.
Men det gjorde jag inte, för jag ville inte skrämma dem eller göra dem generade för att visa på hur ohjälpsamma de var utan i det ögonblicket vaknade jag ur min dröm.
I verkligheten har jag givetvis mött många rullstolsbundna människor och sett hur en del frågar den som kör rullstolen åt den handikappade om frågor som den som sitter i rullstolen själv kan svara på då det inte är något fel på vare sig hörseln eller talet. Bara för att någon är rullstolsbunden innebär det ju inte med automatik att ingenting i övrigt fungerar bara för att de är rörelsehindrade så det är märkligt hur en del tänker.
När jag möter någon i rullstol eller med rullator eller kryckor och ser att de kanske behöver hjälp av något slag, så är det lika naturligt för mig att erbjuda hjälp som någon som inte sitter i rullstol eller har övrig gånghjälp. I övrigt bemöter jag dem som jag bemöter alla människor som möter mig med blicken, d v s jag hälsar och/eller ger dem ett leende och det är hur enkelt som helst och precis så som jag vill bli bemött själv.
Att bli hälsad på eller få ett varmt leende mår de flesta bra av och inte minst jag själv att få ge det åt en medmänniska.
Det var en bra dröm för den visar egentligen på verkligheten hur många människor fungerar och det tycker jag är märkligt i denna rent generellt kunskapsmässiga upplysta värld, men det är ju egentligen inget nytt fenomen.
Mitt budskap, visa respekt och vänlighet så fort du får chansen för det är ett bra sätt att bygga medmänsklighet på och det gagnar oss alla på denna jord på ett eller annat sätt.
Det är samma sak där som med invandrare
Egentligen handlar det om rädsla för det som är okänt. Då är det bättre att blunda och bli döv för andras problem.