2018-11-28 Oj, oj vad det blåser på havet idag, strandkortis med vovvesällskap....
Det har blåst kraftigt i några dagar och så även idag och i samband med min tänkta strandlångis blev det istället en strandkortis. Jag utgick ifrån stranden vid Universitetscampen och det blev mycket gullande med mina vovvar Berta, Sikhaao samt Lillflickan idag. Berta såg lite magrare ut idag än i torsdags förra veckan så jag beslöt att ge henne en tablett mot parasiter i fall det är mask eller någon annan parasit invärtes som drabbat henne.
Vi får se om det hjälper. Hon fick också lite extra torrfoder då hon var hungrig. De får mat varje dag av personalen på Campen för de andra vovvarna har fint hull så har Berta mask i magen lär tabletten hjälpa.
Stranden var minimal idag och vågorna gick långt upp mot strandkanten och strandväxterna Morning Glory slingrade sig om fötterna så det var stor snubbelrisk.
Härlig vy...
Berta, Lillflickan och Sikhaao beslöt sig för att följa med mig idag på promenaden och de var så välkomna att göra mig sällskap.
Sikhaao som har små vita ärr i pannan och på öronen som kan bero på kliande eller irritation på grund av parasitangrepp så i morgon ska han också få en tablett mot parasiter då Berta fick den sista som jag hade med mig.
Häng med via videon så får du visuellt uppleva hur det var att gå här idag...
Här stod jag en bra stund och bara tittade på vågornas kraft när de slår in över de tunga stockarna och flyttar dem en bit upp på stranden vid varje kraftig våg. En magisk känsla helt enkelt och havsvattnet är varmt och skönt när det sköljer över mina barfotafötter.
Vi gick bara fram till flodmynningen, strax innan nationalparken, där vattnet forsade in från havet och vattendjupet låg på ca 40-50 cm, som jag mätte upp med en bambupinne. Eftersom jag har min midjeväska med min kamera etc ville jag inte chansa att gå över då det dels var strömt dels lite väl djupt dels en liten risk att kanske tappa balansen på grund av vågorna som sköljde in.
Flodmynningen med ca 40-50 cm vattendjup just nu...
Vovvarna tyckte det var mycket spännande där och nosade på naturskräp mm, de trodde en flytande slät gren var en orm och det var lite läskigt men spännande samtidigt.
Vi vände där och gick naturstigen tillbaka och det var lika skoj det för både mig och vovvarna. Dånet från vågorna avtar markant därinne fast stigen ligger ca 20 meter från stranden. Det var skönt vila för öronen samt istället få lyssna på fågelkvitter samt pinjeträdens grenars gnisslande och knarrande ljud.
Vovvarnas öron spetsades vid varje ljud från ev ekorre och de rusade in i den täta vegetationen för att försöka leta rätt på densamma. Lillflickan och Sikhaao var mest aktiva men Berta höll sig på stigen med mig. Hon är ju äldre än de andra två och inte lika sugen på att jaga efter ekorrar etc.
Naturstigen söderut parallellt med havet och stranden...
Det är toppenbra att ha naturstigen som ett alternativ om jag inte vill eller kan gå på stranden på grund av högvattnet och/eller vågorna.
Stort TACK till mina fyrbenta vänner för en mysig promenad och till dig min bloggläsare önskar jag en fantastisk onsdag!
Dom bästa vänner man kan ha kommer oftast från djurvärlden 😊/ Elisabet