2018-09-06 Lååååång strandlångis idag i solens sken, 11,08 km...
Vilken härligt solig dag det blev idag och jag passade därför på att ta en extra lång strandlångis en bit norr om den övre klippgränsen i Wanakon Nationalpark.
För dagen var havet lugnt och fint och vågorna svepte in lite lojt mot strandkanten. Värmen dallrade i luften och små vindpustar försökte svalka ner lite utan något större resultat.
Dagens första vy över havet...(vovvarna Sikaao, Lillflickan och Fino syns som små prickar i bild)
Bredare strand just för tillfället...
En stor syrsa har fastnat i strandbrynet...
Jag hittade inget att forsla den på för att rädda den undan vattnet så jag tog den lite försiktigt över ryggen och flyttade den upp en bit på stranden där det var torrt...
Hoppas syrsan repar sig...
Sikhaao och hans mamma Lillflickan följde med mig en bit på stranden norrut...
Lägre vattennivå idag...
Revet är mer blottat idag utanför nationalparken...
Idag var det lätt att runda den övre klippgränsen i grunt vatten så jag passade på att fortsätta en bit till på norra stranden...
Övre klippgränsen för dagen...
När jag rundade den här klippan hoppade jag till och så även fiskaren som satt där bakom i skuggan av klipphällen och rensade sitt nät då både han och jag trodde vi skulle vara ensamma där...
Vi hälsade artigt på varandra och jag fortsatte min vandring norrut...
Fiskaren med sitt nät ...
En rot gör sig vackert mot havet och här har det fastnat en massa nät som trasslat ihop sig...
Värmen från sanden bränner lite under fotsulorna...
Fler naturliga installationer...
I änden på grenen håller ett rep dagens fiskfångst i en nätpåse och det kan vara han som rensade nätets fångst då jag inte såg någon annan fiskare på stranden...
Fiskfångst i en nätpåse...
Mycket fisk har fiskaren fångat...
...och de får ligga i vattenbrynet tills han hämtar dem...
Chan- och Thaisi Islands...
Ao Manaobergen norröver...
Här mynnar floden Hin Chuang ut och den kommer från bergen...
Enligt Google Map ser det ut som om det finns en väg som leder igenom nationalparken mot Prachuap Khiri Khan (PKK) parallellt nära havet. Det är ingen körbar väg utan en snårig stig, om ens det, och det går därmed inte att köra den vägen med en vanlig MC samt att man måste ta sig över floden och det finns ingen bro över den.
Ingen väg att rekommendera med andra ord. Vill man undvika motorvägen till PKK får man köra över Phet Kasem Road och ta sig fram via landsvägarna mellan Burmabergen och Phet Kasem istället.
Jag vände här och gick hemåt söderut igen...
Under tiden som jag varit borta har ytterligare en nätpåse med fångad fisk bundits fast i grenen...
På de timmar jag promenerat har vattennivån stigit en bra bit så den lilla strandremsan jag gick på strax efter den övre klippgränsen är borta och ligger nu under vattenytan...
För att ta mig runt klippgränsen, då jag inte kunde avgöra hur djupt det var, och ville inte riskera att blöta ner min väska med kameran i, tog jag mig runt genom att klättra på klipporna istället och det gick ju också bra...
Vattennivån stiger snabbt och det är bra att tänka på så man vänder tillbaka i tid om man inte vill simma runt förstås...
Revet som tidigare under promenaden var blottat ligger nu nästan helt under vattenytan...
Här är ett gäng med Common Greenshank (tack Anders) eller Common Redshank (tycker jag)....
Vilka söta fina Common Greenshank (rättelse efter Anders kommentar) eller Common Redshank (tror jag) 😀
Märkbart smalare strand nu än när jag gick norröver...
Bye, bye stranden för idag...
Som vanligt mötte mig Lillflickan och Berta som vaktat min cykel och efter deras belöning samt en massa kärlek var det bara att cykla hem igen.
Stor TACK till mig själv för en extra lång strandlångis som resulterade i 14 789 steg och 11,08 km, härligt!
Till dig min bloggläsare önskar jag en fantastisk torsdag och i morgon är det redan fredag igen, jisses vad dagarna går fort!
Tjenare Annika......lite för lång näbb för att vara Grey Plover (kustpipare), lutar åt Common Greenshank (gluttsnäppa)tror jag!