2018-05-16 En upplevelserik dag på stranden Hat Wanakon...

Härliga onsdag och återigen är det dags för dagens strandlångis och nu får vi se vad den har för trevligheter att bjuda på 😀
 
 
 
Sikhaao gjorde mig sällskap en kort bit men sprang sedan hem igen till mamma Lillflickan och Berta...
  
 
 
I höjd med Wanakon Nationalpark trixade jag lite med min midjeväska och plötsligt kom Svartvit farande och blev överlycklig av att se mig. Hon har slutat löpa nu tur nog och jag hoppas ingen har hunnit para sig med henne. Jag har pratat med Tui på Huay Yang Cat&Dog Rescue och han ska kolla upp om hon har någon ägare eller inte och förhoppningsvis se till att hon blir kastrerad inom kort.
 
Mysiga goa Svartvit som har blivit en av mina bästa hundkompisar...
 
 
Svartvit följde med mig en bit norrut och hon insåg att hon var inne på ett revir där hon inte var välkommen och tittade hela tiden mot parken. Det gjorde jag också för jag var lika orolig som hon att Enöga, som inte är snäll mot inkräktare utan en riktig bitch, skulle komma farande.
 
Det gjorde hon också och Svartvit såg henne först och vände på en femöring och rusade tillbaka och Enöga var på väg mot henne i full fart. Jisses tänkte jag hoppas Svartvit hinner undan annars blir det väl slavsylta av henne. Svartvirt är ung och lätt i kroppen och Enöga en äldre tik men otroligt snabb. Svartvit sprang för glatta livet och när hon kom utanför reviret låg Enöga några meter bakom henne men Enöga gav då upp. Svartvit stannade till för att försäkra sig om att Enöga gett upp och hon sprang sedan hem till sig.
 
Puh, vilken lättnad och mitt hjärta åkte sakta ner från halsgropen och lade sig till rätta i bröstet igen.
 
En stolt Enöga kom springande fram till mig och var bara lite andfådd men lycklig över att ha jagt bort en inkräktare så fint. 
 
Skönt att "svalka" sig efter språngmarschen...
 
Nu var ordningen återställd enligt Enöga och hon hängde med mig på promenaden...
 
 
 
Här lyckades jag få en fin bild av fågeln Pacific reef Egret som hade fullt upp att hitta föda och den sträcker på sin långa hals...
 
 
...alternativt drar ihop den... 
 
 
 
Enöga och jag har fått sällskap av Goldie också, en snäll och beskedlig hanne...
 
 
Fiskyngeljakt på gång...
 
Vilket härligt liv för en frisk hund...
 
 
 
Vackra vita bulliga stackmoln över Burmabergen...
 
Krabbmark...
 
Krabborna har fixat små sandbollar som de kastat upp från sina hålor i sanden...
 
Prydliga små sandbollar...
 
Olika snäckor...
 
Ett gäng vackra snäckor...
 
En ordningsam krabba som tillverkat små fina sandbollar...
 
De här krabborna är inte lika ordningsamma utan har bara kastat upp sanden lite huller om buller..
 
Även bland djuren finns det de som är mer ordningsamma än andra...
 
Molnen är lite rosafärgade idag vid horisonten...
 
Spår från flygplan...
 
Spår från en traktor...
 
När jag kom tillbaka till slutet av nationalparken kom Svartvit springande till mig igen på stranden så hon måste haft koll på mig. Fritt läge då Enögas revir inte når hit...  
 
Svartvit en underbart härlig hund 😍 
 
 
Den här gången följde hon inte med mig ända fram till Bertas revir som sist utan sprang hem till sig en bra bit innan...
 
 
Snart hemma igen...
 
Stort TACK till mig själv och "mina" goa fina vovvar för en härlig strandlångis som även idag bjöd på det ena och det andra i både trevligheter och glädje samt dramatik.
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en mysig onsdag vad du än hittar på eller har för dig😀
 
 

2018-05-14 Måndag och välkommen att hänga med strandlångisen på Hat Wanakon, åtminstone visuellt.....

Måndag, en ny fräsch vecka har tagit sin början och den ser jag fram emot både nu i denna stund och längre fram...
 
Jag följer mina rutiner då jag gillar de rutiner som jag har satt upp och föresatt mig att följa men bestämmer själv över dem och det är nog det allra härligaste. Att få ta kommando och ansvar över det liv som återstår av det här på jorden för att det ska bli så bra som möjligt. Åtminstone enligt de förutsättningar som jag har för dagen och det jag kan påverka själv. 
 
Det jag inte kan påverka i min omgivning väljer jag själv hur det påverkar mig och kan jag göra något gör jag det annars får jag lämna det därhän. 
 
Nåväl, på dagens agenda är det bland annat strandlångis som gäller och som vanligt, vill du hänga med kan du göra det via mina bilder och filmsnuttar😀 Välkommen!
 
Min parkeringsplats av cykeln och marken här är klädd med mjuka pinjeträdsbarr, ...
 
 
Nu traskar du och jag på norrut...
 
Vy söderut
 
...norrut...
 
Oj, idag har mitt strandade träds stam börjat komma i dagen...
 
 
 
Här kommer fågeln Red Wattled Lapwing farandes för att skrämma bort mig från deras revir...
 
Så vackert, strand-himmel-hav-moln i härlig harmoni...
 
Här ligger stranden blank som en välspolad isbana där det tunna vattenlagret på stranden speglar sig i himlen...
 
Strandens yta är mjuk och porös av krabbornas framfart...
 
 
Klippgränsen och vattenståndet är högt idag också så revet är inte blottat så det gör det lättare att runda gränsen, jag väntar tills det blir så igen framöver...
 
Om ett par månader kommer de här stenarna vara täckta med sand...
 
 
De döda torra bambustavarna hänger ner över bergskanten...
 
Nu är fågeln Red Wattled Lapwing på väg mot mig igen, men det är bara att gå lugnt utan vilda gester och visa att jag inte vill dem något ont...
 
En speedboat har just kommit in till nationalparken för att lämna av sina passagerare...
 
Det var dagens strandlångis det och den var lika härlig som vanligt och vare sig stranden eller havet var detsamma som i fredags utan lite annorlunda för dagen. Det gäller bara att öppna sinnena på vid gavel så finns det alltid något nytt att se eller uppleva, bara man vill.
 
Stort TACK till mig själv för att jag gav mig den här möjligheten idag också och till dig min bloggläsare önskar jag en fantastisk måndag! 

2018-05-09 Dagens strandlångis och för dagen högre vattenstånd på Hat Wanakon och så har jag träffat Svartvit igen....

Onsdag och då är det återigen dags för strandlångisen på Hat Wanakon, en strand som aldrig ser likadan ut utan förändras mer eller mindre varje dag. Idag är vattenståndet något högre och stranden är därmed inte lika bred som i måndags.
 
Det är 35 C i skuggan så att gå där på stranden i den lätta brisen svalkar ner något till skillnad mot i bykärnan där luften nästan står still. Det är därmed skönt att vi har nära tillgång till stranden om vi vill få lite svalka när värmen trycker på 😀
 
...och så här ser det ut på stranden och havet idag. Det kanske inte direkt går att upptäcka någon större skillnad mot i måndags synmässigt härifrån men skillnaden märks först när man går eller vistas på stranden...  
 
 
 
Något smalare strand idag...
 
 
I höjd med Wanakon Nationalpark var det dags för ett gäng som skulle ut och snorkla vid Chan- och Thaisi Islands via speedboat...
 
 
Bye, bye och ha det så kul!
 
 
 
Medan jag stod här och filmade och fotade hörde jag en välbekant nysning bakom mig och sedan kände jag en tass som strök på baksidan av mitt ben. Det var Enöga som ville ha uppmärksamhet 😀 När hon fått kärlek och gotta var hon nöjd och lommade upp i skuggan av pinjeträden i nationalparken igen...😍   
 
Här återkommer en speedboat utan passagerare...😱😳 Förmodligen har personalen bara varit på öarna och kollat lite och inte åkt ut med passagerare...
 
 
 
Nu häckar Red-Wattled Lapwing här vid reven och skränar samt gör störtdykningar över mig för att skrämma bort mig om de tycker jag är för nära. De är inte farliga och går till angrepp utan skräms bara lite... 
 
 
De är vackra fåglar tycker jag men deras läte är väl skränigt där de vill påkalla uppmärksamhet...
 
 
Klippgränsen...
  
Idag är reven vattentäckta så jag skippade att runda klippan...
 
 
 
Ett flygplan på väg åt sydväst...
 
För att återigen kolla om den goa fina tiken Svartvit verkligen har lämnat husbyggnationen i nationalparken gick jag dit för att kolla och visslade och lockade på henne men ingen Svartvit ville ge sig till känna...
 
Jag började gå därifrån men då dök hon plötsligt upp och sprang fram till mig och var mycket glad. Jag blev lika glad jag att träffa henne igen och hon fick massor med torrfoder som hon snabbt mumsade i sig. 
 
Svartvit...
 
"Mums vad gott och jag börjar bli mätt"... 
 
Hon följde med mig till stranden och då såg jag att hon löpte och var lite svullen så förmodligen är höglöp på gång...Aj då, hoppas inte någon av hundgrabbarna upptäcker det för då blir det med all säkerhet valpar och det är inte så bra då det finns tillräckligt med hundar där... Jag vet ju inte om hon tillhör någon husse eller matte så vi får hoppas på det bästa...
 
Svartvit...
 
 
Svartvit hängde med mig nästan ända fram till min cykel den här gången och struntade i att hon var nära "mina" hundars revir. Berta och Lillflickan som vaktade min cykel såg mig och henne men de viftade bara på svansen och gjorde inget större väsen av att hon klampat in på deras revir.
 
Svartvit insåg dock själv att hon inte borde vara där så hon stack hemåt och jag är glad över att hon träffade på Lord eller någon annan av "mina" grabbar för de hade säkert visat henne ett närmare intresse.
 
Stort TACK till mig själv för en mysig strandlångis och till "mina" vovvar som alltid gör den till något extra 😍  
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en finfin onsdag (Lill-Lördag) och var rädd om dig och de dina!