2011-09-25 Nu är vi hemma igen och en trött men härlig dag i paradiset

Taxi 020 kom strax innan 11.15 och incheckningen igår gick som en dans trots våra 87 kg fördelat på 7 (sju) väskor av olika srorlek och format. Vi hade också närmare 25-30 kg i handbagage. Men damen vid incheckningsdisken var trevlig och vänlig och incheckningen gick därmed som smort. När hjärtat slutat klappa av nervositet för att vi skulle få sota för alla våra kilon och betala dyrt för övervikt, tog vi en fika i lugn och ro. Trampade härefter runt lite och kollade bl.a. in Champagnehyllan men kunde faktiskt hålla fingrarna i styr och låta bli att köpa ännu mer av denna ljuvliga dryck. Det får faktiskt räcka med det vi har i packningen. 

Vi bordade planet som avgick i tid kl. 14.30, i enlighet med tidtabellen. Thai är duktiga på att passa tider eller köra in eventuella dröjsmålstider innan Take Off.


Vy från vårt flygplansfönster i väntan på Take Off...


Så är vi då väg till taxbanan och snart stannar vi för att dra på utav helskotta för att den tunga maskinen ska orka lyfta alla dessa människor samt all packning, upp i skyn. Det är otroligt häftigt att det bara fungerar! För att inte tala om hur tacksamma och glada vi är för att det faktiskt gör det.

Jag tycker att starten är den häftigaste upplevelsen på hela flygresan samt även landningen. Dels är det starten, farten och den enorma lyftkraften som tar oss till målet samt att landningen sker i vårt kära Thailand. Där i mellan tuffar vi fram, som det känns i maklig takt, och försöker roa oss, äta, sova, äta etc etc. under 10,5 timmar.


Här har vi kommit en bit på väg...(i luften)


Bye, bye Sverige snart lämnar vi dig...




Upp i det blå bland molnen. Tjohej se upp Thailand nu kommer vi!

Efter en smarrig Gin & Tonic (som är brukligt på dessa resor) samt min goda SeaFood försökte vi slumra några timmar lite till mans men det blev inte så mycket sömn under flygresan. Vi landade i Bangkok 05.20 thaitid (24.20 svensk tid) och efter passkontrollen stod Samran och väntade på oss i ankomsthallen och vi var nere i byn 3,5 timmar efter ca 32 mils körning. Samran kör snabbt och säkert och där vi befinner oss är det mulet ömsom sol men ca 32 grader varmt.

När vi kom fram till Huay Yang och vårt kära hus mötte oss en röd text med Home Sweet Home i rött. Marita kom på besök och det visade sig att det var hon som köpt den fina texten för att överraska oss. Det var fint gjort och jag blev självklart extra glad att hon valt röda bokstäver då hon vet att jag gillar rött.


En present från den goda vännen Marita, röööda vackra bokstäver!

Dagen gick som i dvala, massor att packa upp som tog lång tid. Maria fick paus och slängde sig i poolen, Rulle tog MC : n och handlade på Pops. MC:na startade direkt utan problem trots att de stått okörda i 6 månader. Under tiden som vi väntate på matleveransen tog jag cykeln och Rulle och Maria tog MC för lunch hos Das. Denna utsikt över havet är obetalbar och här ska vi bo för jämnan from nu. Känslan är obeskrivlig, livet är på topp!

Nu har vi nått det mål som vi kämpat för i dryga sex månader. Vi är glada över att allt gått i lås och att vårt upplägg samt logistik flutit på utan hinder. men det har varit mycker jobb samt planering som ligger till grund för det här. Vi vill särsklit tacka både Christer och Staffan för att de hjälpt oss med en hel del tips och råd samt att det faktiskt var de som väckte tanken på denna permanenta flytt på allvar. Detta är lönen för mödan!


Vy från Das restaurang.

Vid 19 tiden kom Marita och Peter och vi skålade för vår efterlängtade hemkomst i champagne Alexandre Bonnet. Härefter åkte vi till Kaew och åt kvällsmat tillsammans.


Vår trädgård växer och frodas och här kommer jag att ägna mycket tid.


Vår "typ" Yuccapalm har fått babysar som vår trädgårdspersonal planterat utanför vårt badrum som jag bad dem om innan vi reste hem till Sverige i april 2011. Nu står de där och har blivit riktigt stora.

Tack alla som medfört till att det blev en mycket trevlig resa och ett par fantastiska dagar samt kväll!

2011-09-23 Nu närmar det sig avresan/flytten, bara en dag kvar

Dagen har ägnats åt tvättstugan, extraförrådet, koll över packningen som bara sväller och det känns lite svettigt om vi ska klara maxvikten vid incheckningen men det går säkert bra. Fattar inte hur det alltid kan bli så mycket trots att vi skickat ner fyra flyttlådor med båt som anländer i oktober. Omprioritering har skett massor med gånger men så står vi där och känner att det här och det här behöver vi i Thailand och synd att köpa nytt när vi redan har, etc etc.

Igår cyklade jag till Ikea och köpte bl.a 2 nya huvudkuddar då det, så vitt jag känner till, inte finns storleken 50x70 cm i Thailand så det ska passa till de örngott vi gillar. Vi har förstås redan huvudkuddar så det räcker men de blir sunkiga ganska snabbt i värme och fukt och vi vill gärna ha ett par extra i fall de inte går att fräscha upp med tvätt. 

Det är ju lätta som fjädrar och ligger packade i rullar så de är enkla att packa...osv. osv gram på gram blir flera kilo...

I eftermiddag kommer Daniel och hämtar Rulles cykel och cyklar hem den till sig och Maria får behålla min fina Crescent. Bra att de kommer till användning.  

I morgon kommer taxin och hämtar oss kl. 11.15 så vi har gott om tid på oss på Arlanda. Ingen av oss gillar att komma dit i sista sekunden i fall att något skulle strula innan man väl kommit till avgångshallen.

Förmodligen kommer jag inte att ha mer tid att blogga utan jag önskar er välkomna tillbaka när vi är på plats och kommit i ordning. Vi säger hejdå till Sverige tills vidare!


Bye, bye Sverige, vi ses någon gång framöver...

2011-09-22 Spartanskt leverne är kul och dags att ta farväl till familj och vänner

Nu har vi snart bott hos Maria i en vecka och det fungerar riktigt bra även om det känns lite rörigt med våra packlådor med kläder och prylar som vi behöver under tiden innan vissa av dem packas ner och andra slängs eller förvaras i vårt förråd.

Det är egentligen otroligt vad lätt det är att anpassa sig från en ordnad tillvaro till en tillvaro där vi plockar grejor ut och in från en flyttlåda istället. Kan man bara samsas och ta det med lite humor brukar det mesta lösa sig och det handlar ju dessutom om en kort tid. Men även om jag skulle vara tvungen att leva på detta sätt under en längre tid skulle även det fungera tror jag bara man tar det för vad det är. Den som fått anpassa sig mest är ju faktiskt Maria som får sova på madrass i vardagsrummet och vi sover i våra egna sköna sängar. En stor eloge till Maria som kommer att få en tapperhetsmedalj.

Men Maria klagar inte utan tycker nog att det är lite kul ändå tror jag så det bjussar hon på. Det är kul att hon hänger med till Thailand i fyra veckor och kommer säkert att kännas konstigt när hon lämnar oss där för att åka hem själv.

Åkte in till stan på eftermiddagen och träffade goa vännen Ingela och hon bjöd på fika och vi fick en fin pratstund och samvaro innan vi skildes åt. Jag kommer att sakna Ingela massor och hoppas hon kommer och hälsar på framöver.

Linda kom vid 19 tiden med Asta för att ta farväl och vi åt Princesstårta. Hon blev lite ledsen och sorgsen då vi kommer att vara ifrån varandra till mars/april 2012 då hon och Daniel kommer ner. Stackars Linda, men hon tröstar sig med att det här med att jag och pappa Rulle slutar jobba och flyttar till Thailand kommer att göra oss gott och hon unnar oss det till 100 % självklart men det blir ändå lite tårar som faller från ledsna ögon. 

I måndags var det sista träningen för mig och jag måste ge SATS en eloge för deras mycket bra träningscenter samt suveräna instruktörer som verkligen kan få fram suget att träna och göra sitt bästa. Tack till framförallt Freddie och Johan samt Staffan. Jag ska tänka på dem extra mycket när vi fortsätter vår träning i Thailand.


En ros till er alla mina nära och kära samt alla goda vänner!