2017-08-14 Dagens rapport från Huay Yangs vackra stränder och hav...

Idag var det högre nivå på havsvattnet och stranden därmed markant smalare än i förra veckan. Det är det som är så fascinerande med stranden att den aldrig är lika från dag till dag.
 
Som vanligt på tidiga förmiddagen är det milda varma vindar samt därmed lugnt på havet med små loja vågor som rullar in mot stranden.
 
 
 
 
En bit av en gren som prytts av snäckor
 
 
 
Här kommer två Speedboats tillbaka från Chan- och Thaisi Islands sina passagerare...
 
 
Passagerarna får vada i land...
 
 
Efter att passagerarna klivit i land ska båtarna dras upp på land med hjälp av en trailer och traktor och hur det gick med det kan du se i nästa blogginlägg...
 
Havsvattnet har täckt de mesta av reven idag... 
 
Mitt strandade träd för dagen, halva trädet är täckt med sand...
 
Här vid klippgränsen får man idag vada för att komma runt till andra sidan...
 
 
 
Stranden norr om klippgränsen...
 
Det mesta av revet är täckt med vatten idag till skillnad mot förra veckan...
 
Härliga bulliga moln skjuter upp från Burmabergen...
 
På väg hem igen och vinden har ökat något och lika så vågorna och det fläktade skönt...
 
Tack till mig själv för en härlig långis då jag inte fick med mig några vovvar idag. Enöga kom och hälsade glatt och fick sin ranson torrfoder etc och efter det lommade hon hem igen...
 
Det är mycket varmt idag så jag förstår att de hellre håller sig i skuggan.

2017-08-10 Vårt underbara hav samt stränder i Huay Yang...

Dagen bjöd på sol och klarblå himmel med inslag av vita slöjor på himlen. Temperaturen ligger på +35 C i skuggan och då är det skönt med en strandlångis.
 
Det var dock så pass svaga vindar och små vågor krusade ytan så det blev inte mycket till nedsvalkning när jag gick norrut. På hemvägen blåste det dessbättre mer och det var ljuvligt skönt med de fläktande vindarna.
 
Idag upplevde jag stranden som ännu bredare och den packade sanden är lätt att gå på. Vilken fantastisk miljö vi bor i och att vi har så nära till havet och stranden! 
 
Hat Wanakon och vy norrut...
 
Vy söderut...
 
 
Vid nationalparken kom Fino springande och hälsade glatt och när han fått några nävar med torrfoder samt en mjuk godispinne var han nöjd och lommade hem igen.
 
Förmodligen tycker vovvarna att det är för varmt för innan han gick in i parken igen lade han sig en stund i en havsvattensamling på stranden för att svalka ner sig. Vattentemperaturen där ligger dock på minst +35 C så det är inte mycket till svalka.
 
 
 
De blottade reven i Wanakon Nationalpark...
 
En liten kvarglömd nalle som ser lite sorgsen ut. Han sitter vid den röda flaggan så hans ägare ska se honom så han får komma hem...
 
Hallå, hur länge ska jag behöva sitta här och vänta?
 
 
Mitt strandade träd för dagen...
 
Den här revdelen ser ut son fisk, kanske det är en Stenfisk rent av :-D 
 
Jag rundade klippgränsen och fortsatte till nästkommande strandremsa...
 
Strandremsan norr om klippgränsen...
 
Vy norrut mot Prachuap Khiri Khan och Ao Manaobergen..
 
Den tredje strandremsan som blottar alla stenarna idag...
 
 
Här vände jag hemåt igen...
 
Mäktiga rev när man man tar bilden på låg nivå...
 
 
Kul att leka med kameravinklar...
 
 
Karga och vassa rev...
 
Snäckbemängt rev...
 
På vägen hem och i höjd med nationalparken kom Enöga springande för att hälsa glatt och hennes avsikt var nog mer att få något att äta för hon satte sig ner fint nästan på direkten och väntade på att jag skulle plocka fram torrfodret och en mjuk godispinne.
 
Det är okej fast jag känner mig ibland som en ATM, hundfoder automat, HFA för "mina" vovvar ger mig så mycket glädje fast de inte alltid hänger med på långisen och idag är det riktigt varmt så jag förstår dem.
 
Eftersom jag inte fick med mig några vovvar på strandlångisen idag så får jag nöja mig med att tacka mig själv för en mysig strandlångis.
 
När jag kom till min cykel låg Berta och Lillflickan där och vaktade den eller kanske främst väntade på att få lite mer torrfoder etc. Berta var irriterad i öronen så det var bara att plocka fram en tops och lite jodlösning och ta bort öronmojset samt lägga lite jod på såret hon kliat upp i örat samt lite läkande talk.
 
Lillflickan, som gärna äter ur min hand men vill inte att man rör henne, haltar lite fortfarande men idag lät hon mig faktiskt klia henne lite försiktigt på huvudet och på kroppen så hon börjar lita på mig. Först när hon gör det till 100 % kan jag kanske kolla på hennes ben eller tass om jag kan luska ut vad som gör ont. Går man för ovarsamt fram med de skygga hundarna är det kört och då kan man se sig i månen efter en fin kontakt.
 
När jag träffade på "Sukta"vovvarna igen på vägen hem kom Lucas fram som vanligt först av alla och även Vito som till och med viftade lite på svansen och såg inte lika stressad ut som i förrgår av att det kliar i hans päls. Tabletten som han fick då mot parasiter av alla de slag, kanske har börjat verka lite så den lugnat ner klådan något. 
 
Jag kan ju alltid hoppas men det tar ett par veckor innan man kan se ett riktigt läkande resultat.
 
Jag önskar dig min bloggläsare en god hälsa och var rädd om livet, du har bara ett, det tål att upprepas många gånger då vi alla har en tendens att glömma bort det.
 
 

2017-08-08 Dagens havs- och strandrapport från härliga Huay Yang och lite hundpyssel...

Vad härligt att komma ner till vår strand igen då det var ett tag sedan nu. Senaste strandlångisen var den 1 augusti med Sarah och då på Surin Beach.
 
Det har varit mycket cykelträning istället och det är toppen att kunna variera den fysiska träningen och göra det som känns bra för dagen.
 
Jag cyklade ner till stranden via Sukta Resort och träffade alla "mina" hundar dels vid huset efter vägen dels vid Universitetscampen och det var ett kärt återseende.
 
Underbart att mötas av den här vyn!
 
Idag skiftade havsvattnet i turkost och blått men det är svårt att återge i bild...
 
Bred, platt, slät strand...
 
Vy söderut...
 
Så fint vi har det här i Huay Yang...
 
När jag filmade stranden och havet såg jag en hund som jag först inte kände igen och så kom det en till hund och då såg jag att det var Vito och Bella från huset nedanför Sukta Resort. Där var jag för en kort stund sedan och gav dem torrfoder tillsammans med de andra vovvarna där. Det huset ligger ca 1 km från den plats som Vito och Bella kom ut på stranden. Jag har inte sett någon av dem på stranden tidigare och de är mycket skygga så därför blev jag lite förvånad att se dem där.
 
De kände dock igen mig och tog det torrfoder som jag lade ut på stranden en liten bit från mig. Vito var märkbart irriterad över något som kliade på kroppen och han försökte komma åt genom att nafsa sig mot ryggen och klia sig med benen. Han låter mig inte ta i honom och jag lider med djur som verkar ha någon åkomma av något slag. Klåda framför allt är oerhört stressande och det vet jag ju själv om man har fått ett myggbett eller så.
 
Jag hade tabletter med mig mot parasiter av alla de slag och det behövs bara en halv tablett då de är starka. Jag lyckades pressa in den halva tabletten i en av de mjuka sega hundgodispinnarna som jag alltid har med mig och den åt han upp när jag lade den på stranden. Nu får vi se om 1-2 veckor om den hjälp honom att få bukt med klådan. I annan fall får jag försöka få i honom den andra halvan också.
 
 
Vito en äldre herre som är snäll men mycket skygg...
 
Nu får vi se om tabletten hjälper honom att få bukt med klådan samt pälsen...
 
Bella en mycket skygg tik som har en halv svans och hon håller till vid huset strax efter Sukta Resort...
 
Jag fortsatte min långis norrut och bella och Vito gick upp från stranden...
 
Vackra kontraster i dag...
 
Vid Wanakon Nationalpark...
 
 
I höjd med nationalparken kom Fino och Bryan samt Enöga och hälsade glatt och Enöga och Bryan gjorde mig sällskap till klippgränsen och tillbaka...
 
Blottat rev nedanför nationalparken...
 
 
Mitt strandade träd för dagen som fått en röd vimpel av någon fiskare...
 
 
Vid klippgränsen, som är lätt att runda idag också om man vill...
 
 
Klippgränsen och mina grottor...
 
På andra sidan klippgränsen norrut...
 
Sanden har täckt det mesta av revet...
 
Karga, vassa klippor som anfrätts av havet...
 
En pärlemorsnäcka som borrat in sig i revet och en liten snäcka har fastnat däri...
 
På väg hemåt igen...
 
Detta rev med sina vassa stenar skulle jag inte vilja stranda vid och under nordostmonsunen är revet helt täckt av havsvattnet. Det finns varningsflaggor som är uppsatta på stranden för att markera var revet börjar och slutar och det är ju bra om någon skulle få för sig att kasta sig i vattnet där utan närmare koll...
 
På väg hemåt söderut...
 
Vilken härlig solig och vacker dag vi fått idag också och temperaturen ligger på ca 35 grader i skuggan...
 
Tack för en härlig strandlångis idag mina fyrbenta vänner!
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en riktigt mysig tisdag!