2017-11-22 Dagens strandlångis vid upprört hav och "mina fina vovvar...

Väderprognosen utlovade 90-100 % regn idag också så det var lika bra att packa ner regnponchon för dagens strandlångis med Ulf Ö.  Vi träffades vid stranden nedanför Wat Samut och himlen var delvis blygrå, delvis med ljusare partier och det var en vacker kontrast till det upprörda havet med fräsande stora vågor.
 
Självklart kom goa fina tiken Damm mig tillmötes och hoppade och skuttade omkring mig av glädje och var mycket nöjd med utdelningen av hundgotta samt kärlek.
 
Goa fina tiken Damm...
 
Vilken härlig start på morgonen att få uppleva det här...
 
Vy söderut...
 
 
Vy norrut...
 
Det är inte mycket till strand att gå på så det var lika bra att ta av strandskorna och gå barfota i det varma vattnet som sköljde över mina fötter.
 
I höjd med nationalparken kom Enöga springande och tjöt och pratade av glädje och det var bara att plocka upp påsen för utdelning av hundgotta till henne också...
 
Goa fina tiken Enöga...
 
Hon slog följe med oss och strax efter kom Fino rusande och var lika glad han och så fin i kroppen och full av glädje och energi. Det var ju inte så länge sedan som han var sjukligt mager och håglös så det är en fantastisk känsla att se honom nu så förändrad.
 
Frigolit är kul...
 
 
Han hittade kokosnötter och petflaskor på stranden som han glatt högg tag i sprang iväg med...
 
Strax efter kom även Bryan som är mer stillsam av sig och mer gotta delades ut...
 
 
Minimal strand...
 
Enöga och Bryan badandes i en liten flodmynning med sötvatten där hundarna även kunde dricka vatten...
 
Solen stack fram genom molnen och Ulf hade glömt kepsen hemma så han fick ta sin skjorta till huvudskydd...
 
Vy söderut
 
Längre än så här kunde vi inte gå idag men det var bra ändå med tanke på den lilla smala strandremsan och vid de vassa klipporna var man tvungen att passa vågorna som studsade på klippan och stänkte ner oss samt att jag gärna vill se var jag sätter fötterna...
 
Vi vände där och gick hemåt igen och efter en stund började det regna lite grann...
 
NishaVillestranden
 
Regnet drog norrut...
 
 
 
...och söderut var det blå himmel igen...
 
 
Vilken härlig strandlångis det blev så stort tack goa fina Ulf samt "mina" fina vovvar förstås för sällskapet.
 
Jag önskar dig min bloggläsare en finfin onsdag (Lill-Lördag) var du än befinner dig i värme eller vinterkyla! 
 
 

2017-11-13 Strandlångis med mysigt sällskap av två och fyrbenta...

Idag bjöd vädret på både mulet, lite regn och sol och det är ca 30 C. På dagens strandlångis fick jag sällskap av goa vännen Ulf Ö och det är mycket roligt att träffa de vänner som jag inte sett på länge och som nu anlänt till Huay Yang.
 
Vi träffades på stranden vid Wat Samut och det tog lite tid innan vi kom iväg då hundgänget där, Damm, Morrgan med flera ville ha torrfoder och godis samt lite kärlek.
 
Idag var stranden bredare än i lördags och vi kunde gå fram till klippgränsen norrut innan mina grottor. Vi fick sällskap av goa fina Fino från nationalparken och han är så pigg och glad.
 
Trädet på kanten håller sig envist kvar och Ulf och jag undrar hur länge till....
 
Fina Fino gillar att vada i vattnet och längre än så här kommer vi inte via stranden norrut...
 
 
Vi vände hemåt igen och plötsligt ser vi en svart hund komma rusande mot oss på stranden från nationalparken. Det visade sig vara Enöga som blev alldeles tossig av glädje att träffa mig ingen och skrek och pratade på hundvis. Vi har inte setts på en dryg månad och hon har också lagt på hullet lite och var mycket fin i pälsen så vovvarna verkar ha det mycket bra där på nationalparken... 
 
Fino och Enöga som kommer mycket bra överens och de lekte samt jagade varandra och hade mycket roligt på stranden tillsammans. Vilket härligt hundliv!
 
Märkbart bredare strand idag...
 
Mitt strandade träd för dagen...
 
Svårt att föreställa sig att stranden under vår- och sommarmånaderna går långt utanför mitt strandade träd...
 
Ovädersmoln på gång och under promenaden fick vi en liten skvätt regn på oss...
 
Ulf och jag gick söderut en bit till bortom Wat Samut och i höjd med Poms Restaurang kom Lusia och även Atlas, när han hörde att jag visslade på honom, och hälsade så glatt och de båda fick lite gotta samt en massa kärlek förstås. Vi vände där då det börjat regna lite mer men efter en kort stund var även den lilla skuren över.
 
Idag blev det ca 1 mils långis så det kändes bra i både kropp och knopp och stort TACK till goa fina Ulf Ö samt mina fyrbenta vänner för sällskapet!
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en härlig måndag och var rädd om dig och de dina!
 

2017-11-11 Dagens Hat Wanakon i Huay Yang - Hej igen mitt vackra hav och strand....

Idag fick jag en skön avkopplande strandpromenad på Hat Wanakon och till min glädje träffade jag på flera av "mina" vovvar, dels Lukas och gänget strax efter Sukta Resort, dels Lord, Skruttan, Berta och Lillflickan på Universitetscampen strax innan stranden.
 
Lord som är lite nobel i sin attityd viftade idag på sin kringelsvans och pratade på hundvis och de andra var lika glada de över att träffa mig igen. Det är så hjärtevärmande att se att de alla verkar må bra och Lords svullnad i höger ben har gått ner markant och det finns bara en liten antydan till svullnad i knäleden. Han verkar inte påverkad i vart fall av det som han var sist när jag träffade honom för en dryg månad sedan och det är gott nog det.
 
Lillflickan är lika kelig som sist vi träffades så hon har inte glömt bort att jag är snäll men hon är lite betryckt av de andra hundarna, utom Berta som är som en mamma för henne, och mycket försiktig för att inte "ställa till det" för sig. Det här är viktigt att tänka på när jag ger dem torrfoder eller hundgodis så man ger dem i handen eller i olika högar så det har sitt eget att tänka på för att försöka minimera konkurrensen mellan dem.
 
Det är stor skillnad på strandbredden sedan jag var här sist och det är ju för att monsunen nu vänt och vinden kommer från nordost.
 
Havet var ganska lugnt idag och under långisens gång hade jag både sol, mulet och några droppar regn. Hela registret med andra ord.
 
Vy norrut...
 
 
Vy söderut...
 
Skruttan därborta och Berta närmast...
 
Skruttan och Berta...
 
Det är verkligen härligt att gå här igen och njuta av havet och stranden...
 
En vacker liten strandblomma som påminner lite om en viol...
 
I höjd med Wanakon Nationalpark kom Fino springande efter mig och vad glad jag blev över att se honom igen och att han nu verkar fullt återställd och frisk, inga sår eller synliga krämpor, pigg och glad blick och har dessutom lagt på sig pyttelite extrahull. Han verkar trivas bra här i nationalparken och de andra hundarna där är snälla mot honom.
 
Han var otroligt kelig och vi höll på att gosa länge och både han och jag njöt av närheten och tillgivenheten. 
 
Fina Fino är i fin form...
 
Frisk och glad igen...
 
Oj här är det sandlek på gång och flickan skrattade så sanden ovanpå henne sprack...
 
Nu har även Bryan anslutit sig till oss och han är lika pigg och glad som vanligt samt Fino och han trivs bra ihop men Fino vet att Bryan har högre rang...
 
Roligt med sandlekar...
 
Mitt strandade träd ligger nu nästan helt under vatten...
 
Minimal strand och att nå klippgränsen blir inte av förrän monsunen vänder igen i mars...  
 
Här vände jag då jag inte kände för att klättra på klipporna men vovvarna gillar att undersöka sprickor och prång för att kolla om det finns något spännande där... 
 
 
Bryan och Fino...
 
En vacker pärlemorsnäcka som glimmar i sanden...
 
Tack för en härlig strandlångis och extra tack till vovvarna som ville göra mig sällskap en liten bit.  
 
Till er bloggläsare önskar jag en mysig lördag och tack för att ni läser min blogg :-D