2018-04-22 Mysig Phiahträff på förmiddagen och härlig strandlångis på eftermiddagen och Svartvit träffar Bryan och Goldie.....

I förmiddags kom min fina goa vän Phiah och hälsade på för en lång mysig pratstund, som jag tackar allra hjärtligast för, och vi kommer inte ses igen förrän i höst och jag kommer att sakna henne under tiden.💗 
 
På eftermiddagen cyklade jag ner till stranden för att träffa mina vovvar då det var några dagar sedan sist.
 
Lilla Sikhaao hade fått ett litet bitsår på höger lår så jag pudrade såret med antiseptiskt talk för att det ska läka snabbare. Han fann sig väl i behandlingen då han fick en massa gotta före, under tiden samt efteråt 😍 Är man en duktig patient belönas det rikligt...
 
Wow, vilken bred och fin strand det var i eftermiddags och jag känner mig så tacksam och lyckligt lottad att få ha detta underbara så nära oss.
 
En njutningsfull vy varje gång...
 
 
 
 
 
Mönster av packad sand och bra massage för fötterna...
 
 
 
 
 
Det var många barnfamiljer på Wanakon Nationalpark idag...
 
Reven breder ut sig mer och mer ju längre havet drar sig tillbaka så här års...
 
Reven utanför Wanakon Nationalpark...
 
 
Vid klippgränsen var det bara att kliva ut på de barlagda reven i dag och runda klippan...
 
Norr om klippgränsen...
 
 
 
 
Jag vände hemåt igen och gick upp i nationalparken för att se om jag träffade på Svartvit där hon håller till. Där träffade jag på Bryan och Goldie som nosade ivrigt i backen och har väl fått upp vittring på Svartvit. De båda är mentalt sunda hanhundar och Svartvit är en tik så om de skulle träffa på varandra skulle det säkert gå bra.
 
Svartvit såg både dem och mig samtidigt där hon stod på altanen till ett nybyggt samlingshus. Hon började skälla gällt i falsett och både Bryan och Goldie gick dit med fasta orädda steg för att se vad det var för en liten piplisa.
 
Svartvit sprang fram till mig för att söka stöd och slickade på mina ben febrilt och tryckte sig tätt intill mig för att jag skulle hålla om och klappa henne. Grabbarna var lugna och tyckte säkert hon var lite väl ljudlig... Bryan brydde sig inte om henne särskilt mycket men den yngre Goldie vände baken emot henne för att visa att han var fredligt inställd och ville gärna ha kontakt.
 
 
Svartvit ställde sig mot min hand på två ben och ville gärna komma upp till mig som om hon ville att jag skulle lyfta upp henne. Det gick jag inte med på utan hon får lära sig att hantera detta nere på marken med mitt stöd om hon ville ha det.
 
Hon gick nära mig så jag höll på att snubbla på henne tll en början men sedan blev hon modigare och modigare i sin kontakt med dem. Bryan och Goldie är mentalt friska hundar och verkade mest förvånade över hennes bjäbbande sätt men förstod säkert att hon var ung och oerfaren vid kontakt med nya hundar så de gjorde ingen större affär av hennes sätt. 
 
Jag tyckte vi kunde gå ner till stranden för att komma ifrån hennes revir så de alla fick vara på neutral mark. Bryan hade tappat intresset för henne helt och lommade hem till sig men Goldie försökte få igång en lek och tillslut jagade de varandra och kom väl överens.
 
Goldie och Svartvit har blivit kompisar...
 
Så fina de är tillsammans...
 
De följde med mig på stranden mot min parkerade cykel men som vanligt stannade Svartvit 200 meter från "mina" hundars revir och sprang hem till sig.
 
Goldie är dock säker på sin sak och följde med hela vägen till min cykel och stannade bara till lite när Lillflickan, Berta, Fino, Lilleman kom rusande mot honom och skällde. De har träffats förut så de känner varandra så det gick hur bra som helst. Det är några av "mina" hundar som har flera revir där de hör hemma och Goldie, Fino samt Lilleman tillhör dem.
 
Det är fantastiskt med dessa mentalt sunda fina hundar som vet precis hur de ska bete sig när de väl lärt sig hur de ska hantera respektive revir och andra hundar. Där behöver vi människor aldrig lägga oss i då vi säkert skulle ställa till det för dem istället.
 
Stort TACK mina älskade vovvar för att ni är så fina trogna vänner till mig och det är ljuvligt att träffa er varje gång.
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en skön söndag! 

2018-04-19 Sol, vind och vatten är bland det bästa jag vet samt idag rundar jag norra klippgränsen...

Jisses vilken solig bländande dag vi har idag och stranden är extra bred och platt. På håll mullrar åskan över Burmabergen och det är mycket varmt så det var skönt att få lite vindsvalka även om det var blygsamt.
 
Bländande vit sand och turkost hav. Så vackert var det på stranden och havet idag...
 
Känner du värmen och den mjuka sköna sanden?
 
 
 
I dessa vattenfåror är vattnet nästan brännhett med hjälp av solens strålar...
 
Ljummet havsvatten att vada i är så gott för knoppen och kroppen...
 
Mitt strandade träd...
 
 
Revet ligger ännu mer blottat idag...
 
Klippgränsen...
 
 
 
 
Lågvatten idag så jag kan till och med gå in i min grotta...
 
Min grotta...
 
Föe att kliva på dessa vassa och eventuellt hala rev var det bara att sätta strandtofflorna på fötterna annars är det stor risk att skära sig illa och det är oklokt...
 
Vy innifrån min grotta...
 
 
 
Här kan jag nu se hur det ser ut på andra sidan klippgränsen norrut mot Au Manaobergen...
 
Vassa karga klippor så det gäller att ta det lite försiktigt så man inte river sig på fötter, ben och armar... 
 
Hej på dig andra sidan och det var länge sedan som vi sågs sist, närmare bestämt i slutet av oktober förra året...
 
Stackmolnen tornar upp sig och åskan mullrar på håll över Burmabergen...
 
Moln är vackert...
 
På vägen hemåt passade jag på att gå in till de hus de håller på och bygger i nationalparken för att se om tiken Svartvit fortfarande är där. Som vanligt visslade jag och hon kom fram direkt och viftade på svansen och pep av glädje att se mig. Hon fick givetvis torrfoder som hon åt ivrigt ur min hand och idag ville hon dessutom bli klappad. Först lite lätt på halsen sedan kliad på huvudet och bröstet och när jag slutade ville hon ha mer klappar och smek.
 
Vilken lyckokänsla och nu litar hon på mig helt och har förstått att jag är en pålitlig människa. Förhoppningsvis kommer mitt möte och behandling av Svartvit ge henne lite mer självförtroende där hon kanske inser att alla människor inte är elaka eller vill henne illa. 
 
Vi ska veta att det oftast är vi människor som gjort att en hund är arg eller rädd för människor som varit elaka mot dem eller att de på annat sätt behandlat hunden illa. Hunden kan därmed ha svårt att lita på andra människor innan de visar att de faktiskt är snälla och respektfulla och vill hunden väl.
 
Man behöver inte gilla hundar för att ha en god sund kontakt med dem. Alla hundar och djur överlag samt även människor förstås har rätt att behandlas respektfullt och värdigt. Som man själv möter djur och människor blir man oftast själv bemött det är inte svårare än så.
 
Svartvit följde med mig ner till stranden där vi lekte och hade skoj och hon var inte lika nervöst överaktiv som hon varit innan utan mycket lugnare i sitt sätt. När vi pausade ville hon att jag skulle klappa och smeka henne och det fick jag göra över hela hennes kropp.
 
Svartvit är en frisk och trevlig hund samt mycket fin i kroppen och har rena öron och fina tänder. Sådant kan jag se och känna när jag får röra vid henne och det är mycket värt för mig så jag vet att hon mår bra😍
 
Svartvit och jag är nu riktiga kompisar 💕
 
Mitt röda armband av plastkulor har vårt älskade barnbarn Adam gjort åt mig för han vet att jag tycker om rött 😍 
 
Svartvit...
 
Ca 200 meter före där jag parkerar min cykel är ju bl.a Bertas och Lillflickans revir och en osynlig markering talar tydligt om var deras revir börjar och slutar. Där vände Svartvit och sprang hemåt igen.
 
Bye, bye stranden för idag och vi ses snart igen.

Stort TACK till mig själv och mina vovvar för en härlig strandlångis och till dig min bloggläsare önskar jag en finfin torsdag!
 
 

2018-04-16 Måndag, ny vecka nya möjligheter trots dystra siffror i helgtrafiken...

Lugnet efter Songkran börjar lägga sig och på onsdag börjar vår områdespersonal att jobba igen efter ledigheten. Trafiken är hetsig norrut på Phet Kasem Road då det är många som börjar sin hemresa efter sitt Songkranfirande så kan man undvika att köra där bör man nog göra det.
 
From den 11 april har helgtrafiken hittills skördat 323 dödsoffer och 3 140 skadade har förts till sjukhus i drygt 3 000 trafikolyckor över hela landet. Dystra siffror!
 
Fylleri ansågs vara den främsta orsaken till de dödliga krascherna (42,03%), följt av hastighet (25,72%). Motorcyklar var inblandade i det högsta antalet krascher (78,53%).
 
Personer över 50 år svarade för 23,25% av dödsolyckorna. Trafikolyckor inträffade mestadels mellan 16:00 och 20:00. 
 
178 191 trafikbrottslingar arresterades vid 2 021 vägkontrollpunkter, inklusive 51 488 motorcyklister utan hjälm och 46 094 personer för att inte ha körkort. 

Vill du ta del av artikeln i sin helhet från Bangkok Post kan du göra det via länken.
https://www.bangkokpost.com/news/general/1446823/songkran-death-toll-climbs-to-323-in-five-days
 
För min del blev det en härlig strandlångis, långt från den hetsiga trafiken och det var lika ljuvligt som vanligt.
 
Här har någon strandbesökare varit kreativ och hängt upp snäckor i nylontråd som vindspel och dekoration... 
 
Fin dekoration som pendlar i vinden... 
 
Ett härligt möte...
 
Folktomt åt söder...
 
...och åt norr...
 
I nationalparken var det en del kvar som tältade och som fortfarande firade sin helgledighet...
 
Mitt strandade träd...
 
En del av stammen börjar blottas längst ut i vattenbrynet...
 
 
Via min lilla filmsnutt kan du hänga med en stund på långisen om du vill...
 
 
 
Klippgränsen för dagen...
 
På vägen hemåt igen gick jag upp till de hus som håller på att byggas för att se om jag träffade på Svartvit. När jag visslade kröp hon fram från en husgrund och sprang mot mig med viftande svans. Hon åt torrfoder från min hand men är fortfarande osäker i samband med beröring så där behöver hon mer tid.
 
För att hon skulle få leka lite gick jag ner till stranden igen och hon hakade på direkt och väl där for hon runt i vågorna och på stranden och var hur glad och lycklig som helst.😀   
 
Svartvit plöjer fram i vågorna...
 
 
 
Jag satte mig ner på en stock på stranden och hon fick mer att äta och fick även dricksvatten från min kupade hand som hon slurpade i sig. Hon slickade mig då och då snabbt på armar och benen och vill gärna ha kontakt men inget klappande går hon med på än...
 
Jag gick hemåt och när vi närmade oss min cykel och "mina" hundars revir sprang hon snabbt hem till sig igen. 
 
Stort TACK för en härlig strandlångis och till dig min bloggläsare var rädd om dig och de dina!