2018-09-19 Dagens strandlångis på Hat Wanakon, 13,89 km, och Livia med hennes hundkompisar...

Idag parkerade jag min cykel nedanför Wat Samut och som vanligt kom goa fina tiken Damm och hoppade och skuttade av glädje att se mig. Det är verkligen hjärtevärmande att träffa "mina" vovvar och se deras glädje och lycka 😍.
 
Det är lågtryck över Huay Yang och det var därför mulet och lite smådroppande från regnet. 
 
Dagens första vy över havet...
 
Havet är ganska lugnt just nu...
 
Huay Yang Beach...
 
I höjd med Nishaville fick jag trevligt sällskap av goa fina vännen Lars-Åke E och vi gick till nationalparken och vände där hemåt igen. Stort TACK Lars-Åke för sällskapet!
 
 
Jag var dock sugen på att gå längre så jag vände tillbaka mot nationalparken igen och fick då trevligt sällskap av Eva och Thomas istället. Vi gick till klippgränsen och vände sedan tillbaka hemåt igen. 
 
Klippgränsen för dagen...
 
 
 
En stor vacker snäcka som tyvärr gått sönder i skalet...
 
 
Härliga varma färger på snäckan...
 
Under strandlångisen klarnade det upp och solen tittade fram lite blygsamt...
 
Vi skiljdes åt i höjd med Nishaville och stort TACK Eva och Thomas för trevligt sällskap!
 
Det blev därmed en låååång strandlångis på 13,89 km och 18 764 steg för min del så nu kändes det bra i benen 😀
 
När jag kom tillbaka till min cykel mötte mig givetvis Damm igen och så även Livia och hennes nya kompisar, Morrgan, Blackie, Svartvit där på tempelområdet. När Livia såg mig sprang hon fram och hälsade glatt skuttande och hon kommer bra överens med Damm fast hon är lite avvaktande då Damm är äldre.
 
Livia har blivit en välnärd glad och lycklig liten tik 😍
 
Jag lyfte upp henne i min famn och det gillar hon verkligen samt känner sig trygg i det och få därmed lite extra kärlek.
 
Damm såg lite svartsjuk ut att Livia fick så mycket uppmärksamhet men Damm är stor, lite tjock och tung och jag tror inte hon ens skulle uppskatta att bli buren och nöjer sig med att bli klappad samt få en massa hundgodis förstås.😍
 
Damm, Blackie, Livia och Svartvit letar torrfoder som jag slängt ut samt Morrgan är upptagen med att klia sig... 
 
Vilka goa vovvar de är och extra underbart att både Svartvit samt Livia trivs så bra där på tempelområdet som blivit deras nya tillhåll och hem💗.
 
Stort TACK till alla, både två- och fyrbenta som förgyllt min strandlångis idag och till dig min bloggläsare önskar jag en mysig onsdag (Lill-Lördag) vad du än gör eller roar dig med samt befinner dig!

2018-09-10 Eftermiddagslångis på bl.a. Dolphin Beach och fiskebåtar på väg hem...

Idag blev det strandlångis på eftermiddagen och den här gången valde jag att gå söderut på Dolphin Beach som omväxling.
 
Huay Yang Beach
 
 
Huay Yang Beach
 
Jag fick sällskap av Lusia och Atlas i höjd med Poms restaurang till/från stenpiren och de är alltid en mysigt sällskap och tycker säkert att det är roligt att få lite omväxling de också och inte bara hänga där.
 
Dolphin Beach och havet har varit tufft mot stranden här...
 
 
Stenpiren mot Jacks Beach...
 
Lusia och Atlas...
 
Hamninloppet till fiskebåtshamnen...
 
 
 
Härlig fri vy över havet härifrån stenpiren...
 
 
Fiskebåt på väg hem...
 
 
Flodinloppet och Villa Waree längst bort samt Lusia och Atlas tycker det är spännande här...
 
 
När vi var nöjda gick vi tillbaka och Atlas och Lusia gick hem till sig och jag fortsatte norrut...
 
Alla "mina" hundar på de här stränderna gjorde mig sällskap mer eller mindre och det blev mycket utdelning av både torrfoder och gotta samt kärlek förstås....
 
Eftermiddagsljuset är så vackert och ger långa vackra skuggor på stränderna...
 
 
Jag gick inte så långt norrut utan vände tillbaka strax innan nationalparken.
 
På tempelområdet träffade jag på både Damm och Livia och de båda mår hur bra som helst. Livia äter allt hon kommer åt och har börjat bli rejält rund om magen och hennes blick utstrålar en sådan lycka och glädje och det är underbart att se hur bra hon mår nu.
 
Stort TACK till alla "mina" vovvar för en mysig eftermiddagslångis!
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en finfin måndag samt den bästa starten på veckan! 

2018-09-06 Lååååång strandlångis idag i solens sken, 11,08 km...

Vilken härligt solig dag det blev idag och jag passade därför på att ta en extra lång strandlångis en bit norr om den övre klippgränsen i Wanakon Nationalpark.
 
För dagen var havet lugnt och fint och vågorna svepte in lite lojt mot strandkanten. Värmen dallrade i luften och små vindpustar försökte svalka ner lite utan något större resultat.
 
Dagens första vy över havet...(vovvarna Sikaao, Lillflickan och Fino syns som små prickar i bild) 
 
Bredare strand just för tillfället...
 
 
 
En stor syrsa har fastnat i strandbrynet...
 
Jag hittade inget att forsla den på för att rädda den undan vattnet så jag tog den lite försiktigt över ryggen och flyttade den upp en bit på stranden där det var torrt...
 
Hoppas syrsan repar sig...
 
 
 
Sikhaao och hans mamma Lillflickan följde med mig en bit på stranden norrut...
 
 
Lägre vattennivå idag...
 
 
Revet är mer blottat idag utanför nationalparken...
 
Idag var det lätt att runda den övre klippgränsen i grunt vatten så jag passade på att fortsätta en bit till på norra stranden...
 
 
Övre klippgränsen för dagen...
 
 
 
 
 
 
 
När jag rundade den här klippan hoppade jag till och så även fiskaren som satt där bakom i skuggan av klipphällen och rensade sitt nät då både han och jag trodde vi skulle vara ensamma där...
 
Vi hälsade artigt på varandra och jag fortsatte min vandring norrut...
 
Fiskaren med sitt nät ...
  
En rot gör sig vackert mot havet och här har det fastnat en massa nät som trasslat ihop sig...
 
Värmen från sanden bränner lite under fotsulorna...
 
Fler naturliga installationer...
 
I änden på grenen håller ett rep dagens fiskfångst i en nätpåse och det kan vara han som rensade nätets fångst då jag inte såg någon annan fiskare på stranden... 
 
Fiskfångst i en nätpåse...
 
Mycket fisk har fiskaren fångat...
 
...och de får ligga i vattenbrynet tills han hämtar dem...
 
 
Chan- och Thaisi Islands...
 
 
Ao Manaobergen norröver...
 
Här mynnar floden Hin Chuang ut och den kommer från bergen...
 
Enligt Google Map ser det ut som om det finns en väg som leder igenom nationalparken mot Prachuap Khiri Khan (PKK) parallellt nära havet. Det är ingen körbar väg utan en snårig stig, om ens det, och det går därmed inte att köra den vägen med en vanlig MC samt att man måste ta sig över floden och det finns ingen bro över den.
 
Ingen väg att rekommendera med andra ord. Vill man undvika motorvägen till PKK får man köra över Phet Kasem Road och ta sig fram via landsvägarna mellan Burmabergen och Phet Kasem istället. 
 
 
 
 
Jag vände här och gick hemåt söderut igen...
 
Under tiden som jag varit borta har ytterligare en nätpåse med fångad fisk bundits fast i grenen...
 
På de timmar jag promenerat har vattennivån stigit en bra bit så den lilla strandremsan jag gick på strax efter den övre klippgränsen är borta och ligger nu under vattenytan...
 
 
 
För att ta mig runt klippgränsen, då jag inte kunde avgöra hur djupt det var, och ville inte riskera att blöta ner min väska med kameran i, tog jag mig runt genom att klättra på klipporna istället och det gick ju också bra...
 
Vattennivån stiger snabbt och det är bra att tänka på så man vänder tillbaka i tid om man inte vill simma runt förstås...
 
Revet som tidigare under promenaden var blottat ligger nu nästan helt under vattenytan...
 
 
Här är ett gäng med Common Greenshank (tack Anders) eller Common Redshank (tycker jag)....
 
Vilka söta fina Common Greenshank (rättelse efter Anders kommentar) eller Common Redshank (tror jag) 😀
 
Märkbart smalare strand nu än när jag gick norröver...
 
Bye, bye stranden för idag...
 
Som vanligt mötte mig Lillflickan och Berta som vaktat min cykel och efter deras belöning samt en massa kärlek var det bara att cykla hem igen.
 
Stor TACK till mig själv för en extra lång strandlångis som resulterade i 14 789 steg och 11,08 km, härligt!
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en fantastisk torsdag och i morgon är det redan fredag igen, jisses vad dagarna går fort!