2018-07-21 En skön eftermiddagspromenad på Hat Wanakon...

På sena eftermiddagen kände både Maria och jag för att ta en strandpromenad innan kvällsmålet och så blev det. 
 
Det är verkligen skillnad på strandbredden på morgonen och för- eller eftermiddag samt kvällen och så här års under sydvästmonsunen (ca april-oktober) är stranden bredare på morgonen och förmiddagen och smalare på eftermiddagen och kvällen.
 
Under nordostmonsunen (ca november-mars) är stranden smalare på morgonen och förmiddagen och bredare på eftermiddagen samt kvällen.
 
Vattenbrynet var kantat med blomblad hela vägen bort till nationalparken och här låg en ros och flöt i vattnet...
 
En stackars ros som hamnat i vattnet...
 
...och en ros som flutit upp på stranden...
 
Vilket vackert ljus vi fick uppleva när solen bröt fram genom de grå molnen...
 
 
Vi gick bort till nationalparken där vi träffade på bla Bryan och Enöga som tjöt av glädje att se oss och Enöga hängde med oss en bit norrut där vi vände.
 
Fina goa Enöga...
 
Revet är nu delvis täckt av vatten...
 
På vägen tillbaka kom unghunden Coffee ned på stranden från nationalparken och stannade sedan kvar där för han verkar trivas bättre där med sina hundkompisar. Egentligen är det lugnare för honom att vara där än på Huay Yang Beach där en del kör lite väl snabbt på lilla Dolphinvägen som går utefter stranden där det kan vara lätt för hundarna att vara i vägen och inte hinna undan.
 
Nu vet vi var han håller till mest och det känns bara bra😍
 
Maria gillar den lille goa fina Coffee som helst vill busa...
 
Händer är gott att tugga lite kärleksfullt på tycker Coffee😍
 
Markant skillnad på strandbredden nu på eftermiddagen jämförelsevis på morgonen och förmiddagen då den är markant bredare...
 
Stort TACK min älskade Maria för en mysig eftermiddagspromenad samt tack till "våra" fina goa hundar som förgyller vår tillvaro ytterligare 😍😊 

2018-07-19 Wow, vilka kontraster vädret bjöd oss på idag på stranden...

I går kväll fick vi en mysig kväll tillsammans med våra fina goa vänner Anette och Svein samt Oddvar på bla The Garden Restaurant efter en smarrig drink hos Anette och Svein. Stort TACK för det! 😋 
 
Idag bjöd vädret på mer eller mindre regn samt uppehållsväder och vilka fantastiska kontraster himlen och havet presenterade för dagen.
 
Maria och jag gick norrut mot nationalparken då lille unghunden Coffee återigen försvunnit från tempelområdet sedan i tisdags enligt Tui som berättade för oss att Coffee inte kommit fram till lunchmaten i tisdags som han brukar och inte heller igår när Maria hjälpte honom att mata hundarna.
 
Vi blev alla 3 oroliga vad han tagit vägen men Tui sa att Coffee säkert hängt med någon människa eller hund som t ex Lilleman som rör sig mellan nationalparken och tempelområdet. Efter det har han säkert dröjt sig kvar på nationalparken om han inte ville gå tillbaka själv.
 
Både Maria och jag gillar verkligen Coffee och vill bara veta att allt är okej med honom var han än är i omgivningen. Så det vara bara för Maria och mig att ge oss ut och leta efter honom igen. Suck, rackarns Coffee! 
 
Ovädersmolnen avlöser varandra och vi befarar regn i massor. Ao Manaobergen i Prachuap Khiri Khan syns knappt bakom molnen och regndiset därborta norröver... 
 
Det såg inte så mycket bättre ut söderut heller...
 
Vackert är det i vart fall...
 
 
 
 
 
 
Från nationalparken fick vi sällskap av Fino och Lilleman men ingen Coffee i sikte än så länge...
 
Fina goa Fino...
 
 
Fino tätt i hälarna på mig och så Lilleman strax efter...(Maria har tagit bilden)
 
Bäst att ånga på innan regnet kommer men vi måste först nå klippgränsen innan vi vänder tillbaka... 
 
 
Fåglarna flyger lågt...
 
Framme vi klippgränsen och här vände vi. Revet är täckt med havsvatten idag så vattennivån är markant högre än när vi var här härom dagen.....
 
Lilleman är Marias favorit och Coffee kommer på andra plats 😍😍
 
Fina goa Fino vill också vara med och få gotta....
 
Mums med hundgodis...
 
Fino undrar varför bara Lilleman ska få så mycket uppmärksamhet men han fick givetvis också smaka på godiset...
 
Chan- och Thaisi Island...
 
Snart kommer monsunregnet....
 
...och det gjorde det med besked och för att komma undan lite från regnskuren gick vi nära nationalparken som kantas av pinjeträd...
 
Där ser jag plötsligt Coffee tillsammans med Bryan och han verkar ha funnit sig till rätta där också även med de andra hundarna. Tiken Enöga dyker upp och hon är också snäll och fin mot Coffee, tur nog, så det är därmed där i parken han har uppehållit sig i ett par dagar då både Lilleman och Fino bor där eller på Huay Yang Beach samt Dolphin Beach och Coffee följer dem gärna.
 
Coffee följer med oss hem till tempelområdet igen tillsammans med Lilleman och Fino. På vägen möter vi Nougat som blir glad över att träffa oss och han vänder och hänger med oss tillbaka igen.
 
Nu är killgänget samlat igen och både Maria och jag är glada över att lille Coffee nu har två revir att vara på när han vill och som dessutom fungerar bra för honom.
 
Regnskuren varade inte särskilt länge över oss men det är fler regnmoln på gång....
 
 
Lite sol blandad med ovädersmoln...
 
Nu har goa fina tiken Damm fått komma ur sin stora bur och mår hur bra som helst av att få  springa lös och ledig igen på tempelområdet 😍.
 
Goa fina tiken Damm, fri som fågeln igen och såret efter den stora cancertumören läker fint😍
 
Stort TACK min älskade Maria samt "våra" fina goa vovvar för en härlig strandlångis med och utan regn och rusk😀
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en underbar torsdag och ta vara på det goda livet så mycket du bara kan samt tack för att du läser min blogg! 
  

2018-07-18 Huay Yang Beach, Hat Wanakon, Dolphin Beach samt Nougat har kommit till rätta...

Regnet fortsätter att falla mer eller mindre över Huay Yang men vare sig Maria eller jag tvekade en sekund att ta en strandpromenad efter frukost fast det regnar för vi har båda ett stort behov att röra på oss. Vi har ju regnkläder på för då blir vi mindre blöta även om det blir fuktigt och svettigt under ponchon eller regnjackan.
 
En Härfågel (Hoopoe) pickar febrilt efter insekter och jag får nästan ont i huvudet av att bara titta på den i aktion...
 
 
Huay Yang Beach nedanför Wat Samut...
 
Hat Wanakon söderut... 
 
Hat Wanakon norrut...
 
När vi var i höjd med nationalparken såg vi en hund som såg bekant ut. Det var ju Nougat som vi undrat var han tagit vägen. Han verkade riktigt hemmastadd där han låg i sanden och tittade på oss och förmodligen håller han till där emellanåt och kommer väl överens med hundarna där. Därmed inte så konstigt att han gick upp dit i fredags tillsammans med Coffee.
 
Den enda av dem som inte hörde hemma där var unghunden Coffee så honom hämtade vi ju hem när vi insett att han säkert inte skulle våga gå hem själv över reviren till Wat Samut där han håller till.
 
Det var roligt att hitta Nougat igen och slippa vara oroliga för honom mer.   
 
Nougat som för tillfället funnit sin hemvist i nationalparken...
 
Nougat...
 
 
Nougat följde med oss tillbaka till Huay Yang Beach och han verkar ha hög rang för hundarna där svansade efter honom och gjorde sig till...
 
Jag lämnade Maria hos Tui strax före kl 13.00 för hon skulle hjälpa Tui att mata hundarna och den rundan tar drygt 3 timmar...
 
Jag fortsatte söderut på Dolphin Beach till stenpiren mot Jacks Beach...
 
Lågvattennivån gör att vissa fiskebåtar inte kan gå in i hamnen innan högvattnet gör det möjligt senare på eftermiddagen/kvällen i bästa fall...
 
Så här års är vattennivån mycket låg...
 
Jackspiren söderut...
 
Dolphin Beach nedanför Villa Aruna och den höga sandkanten håller på att jämna ut sig igen...
 
Fiskebåtshamnen...
 
In- och utloppet till fiskebåtshamnen...
 
Näten ska tömmas och rengöras...
 
 
Stenpiren till höger som går att runda via havet så här års...
 
 
När jag cyklade hemåt träffade jag på Maria och Tui som delade ut mat till ett par skygga vovvar på fältet ovanför Sukta Resort...
 
Maria och Tui...
 
En av de skygga vovvarna vågade sig fram för att äta i vart fall...
 
Stort TACK min älskade Maria för en härlig strandpromenad och stort TACK till Tui som åker runt varje dag och matar hundarna i Huay Yang.
 
På Lotusvägen (Samutvägen) mötte jag en thailändsk kvinna på Saleng som matade hundarna på bla Lotusvägen (Samutvägen) så det finns fler vänliga själar som värnar om hundarna och ser till att de får mat varje dag. Mätta och friska hundar är glada och harmoniska hundar och det gagnar oss alla i Huay Yang. 
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en fantastisk onsdag vad du än hittar på som gör livet gott att leva.😀