2017-09-01 Bye, bye augusti och välkommen september! Dagens strandlångis i goda fina vänners lag...

Poff så har även augusti 2017 lämnat oss och vi kliver in i september. Tiden går fort när man har trevligt är ett välbekant uttryck och det stämmer ju verkligen på vår tillvaro i livet. 
 
Idag har vi städning av vårt hus kl. 09.00 och Rulle cyklade till gymmet och jag till stranden vid Wat Samut. Där träffade jag på goa fina tiken Damm som var mycket kärvänlig som vanligt och ville ha både klappar och hundgodis förstås.
 
Idag fick jag trevligt sällskap av Anna-Lena och JanE på strandlångisen och havsvattennivån är lägre idag än i onsdags så för dagen var stranden mycket bredare och vi kunde runda klippgränsen i grunt vatten.
 
Så magiskt vackert att mötas av den här vyn när jag kommer ner till stranden nedanför Wat Samut...
 
Vy söderut och utanför nationalparken...
 
Vy norrut...
 
Idag är det lätt att runda klippgränsen...
 
Grunt vatten att vada i...
 
Här ligger en, som jag förmodar är en Stingrocka, med sin vita buk uppåt, och vi misstänkte att den är död stackaren då det inte är normalt att en fisk ligger med buken uppåt i vattnet. Jag hämtade dock en lång bambupinne för att röra vid den försiktigt och se om det var så eller inte...
 
Den stackaren var död konstaterade vi enhälligt...
 
När Anna-Lena och jag gick här i onsdags såg vi som hastigast en liten Rocka vid stenarna i strandkanten som snabbt simmade en bit ut i havet från det grunda vattnet. Vi hoppas att det inte var den eller så var den sjuk och bara ville fly med de sista krafterna och när vi gått därifrån tog den sig tillbaka igen. Sorgligt då jag helst väljer att ta kort på fina friska vattendjur.
 
I vart fall kan det vara bra att veta att vi har Stingrockor i våra vatten och de är fredliga så länge de får vara i fred och vi inte trampar på den.
 
Fakta hämtad från Internet: 

"Längd: 1-2,5 m
Alla varma och tempererade hav.

Stingrockorna utgör en familj med flera arter i olika hav i världen. De är respekterade av fiskare och dykare på grund av den mycket giftiga tagg som sitter vid sidan av svansen. Det är egentligen när rockan blir störd eller trampad på som den använder sin gifttagg genom att piska med stjärten."

Strax efter klippgränsen...
 
 
Anna-Lena intar en Yogaposition på stående fot....
 
...och JanE står hellre på huvudet...
 
Kul med olika sätt att se på sin omvärld, uppifrån eller nerifrån...
 
Vacker strandformation...
 
Vi gick en kort bit till och vände sedan hemåt igen.
 
Inga vovvar var i sikte eller ville göra oss sällskap, förmodligen på grund av värmen (+34 C i skuggan), men nedanför nationalparken kom Sockan springande i full fart och ville ha lite kärlek samt gotta förstås. Det gav jag honom gärna givetvis!
 
När vi kom tillbaka till parkeringen av min cykel och A-L och JanE´s motorcykel var goa fina tiken Damm fortfarande där och ville ha ännu mera kärlek och hundgodis förstås. Hon var extra kelig idag, förmodligen för att ingen annan hund var där och störde, utan hon fick ha mig helt för sig själv :-D <3.
 
Stort tack till Anna-Lena och JanE för trevligt sällskap och vi kommer även att fira kvällen med dem som vi börjar med en GT hos oss. Jag är övertygad om att det kommer bli en synnerligen trevlig kväll!
 
Till er mina bloggläsare önskar jag en extra mysig fredag samt helg och var ni än hittar på, ha kul!
 
 

2017-08-30 Härlig strandlångis på Hat Wanakon med goa fina Anna-Lena...

Idag fick jag trevligt sällskap av goa fina vännen Anna-Lena på min strandlångis och vi gick till klippgränsen och tillbaka.
 
Inget vovvesällskap blev det idag men däremot kom Enöga, Sockan och Bryan springande från Wanakon Nationalpark, när vi var på väg hemåt igen, för att dels hälsa glatt dels få sin tilldelning av torrfoder och sega hundgodispinnar. Härligt att se dem i vart fall och veta att de mår bra, det är värt mycket bara det <3 
 
Anna-Lena testar min grotta...
 
...och här inne i grottan kan man bänka sig om man vill...
 
Anna-Lena tyckte det var dags för mig att vara med på bild i min blogg så då är det ju bara för mig att ställa upp på det i min fulla strandmundering....
 
Idag var det för djupt för att runda klippgränsen...
 
Den lilla havsfruen på stående fot...
 
Lite högre vattenstånd bjöd havet på för dagen och det innebär något smalare stränder...
 
Tack goa fina Anna-Lena för en härlig strandlångis! 
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en underbar onsdag = Lill-Lördag vad du än hittar på för trevligheter och vi kommer att fira kväll i goda vänners lag och det ska bli riktigt skoj!  

2017-01-25 Äventyrlig strandlångis med fina goa Tina...

Idag fick jag trevligt sällskap på strandlångisen av goa fina Tina som återkommit till Huay Yang för några dagar sedan och det var ett kärt återseende. Vi gick mot Wanakon Nationalpark och idag kunde vi lätt vada över flodmynningen så vi fortsatte fram till klippgränsen innan vi vände tillbaka igen. 
 
Här var det lätt att ta sig över idag...
 
På stranden nedanför nationalparken träffade vi på en orm, förmodligen någon typ av havsorm som hade blivit uppspolad på stranden av vågorna, och den såg inte ut att må så bra. Den rörde lite lojt på huvudet och försökte röra på kroppen också men verkade utmattad på grund av solen och värmen.  
 
Jag fick tag på en lång bambupinne med en "klyka" i änden som blev perfekt att försiktigt lyfta upp ormen i på mitten och därmed hjälpa den stackaren att återkomma till havet. Till vår glädje kvicknade den till och ålade sig snabbt ut i vattnet. Dagens hjälteinsats därmed :-D
 
Havsorm av för mig okänd art, giftig eller inte giftig, ingen aning, men oavsett det behövde den vår hjälp... Om du vet vilken sorts havsorm eller havsål det är får du gärna berätta det. 
 
Tina försökte hinna med och filma min insats med sin mobil och detta blev resultatet... 
 
 
Med lättade hjältemodhjärtan gick vi vidare mot klippgränsen...
 
De håller på att städa upp på stranden vid nationalparken och fortsätter även en bit norrut. Det är mycket skräp och bråte som ska städas bort och det lär ta tid innan det är klart...
 
Hej klippgränsen det var längesedan vi sågs...
 
Ett vackert naturligt bråte...
 
...och en korall som slitit sig loss och hamnat på stranden... 
 
Tina tyckte det var kul att se mig i action tydligen när bilden togs :-D
 
Tina visar var vi lätt kan vada över igen på hemvägen...
 
Där kan du gå Annika det är ännu grundare säger Tina...
 
Kolla vad grunt det är...
 
Strandfynd, en jättesnäcka...
 
Jag ville kolla hur det var med Damm och visa henne för Tina så vi gick till Beach Club Huay Yang nedanför Wat Samut och där utanför klubben låg Damm och vilade. Hon kom kvickt fram när hon insåg att det vankades torrfoder och godispinne. 
 
Tina förevigade ögonblicket med sin mobil...
 
Det blev en lång härlig strandlångis idag och tack snälla goa fina Tina för sällskapet!
 
Jag önskar er bloggläsare en synnerligen mysig onsdag (Lill-Lördag)!