2017-11-13 Strandlångis med mysigt sällskap av två och fyrbenta...

Idag bjöd vädret på både mulet, lite regn och sol och det är ca 30 C. På dagens strandlångis fick jag sällskap av goa vännen Ulf Ö och det är mycket roligt att träffa de vänner som jag inte sett på länge och som nu anlänt till Huay Yang.
 
Vi träffades på stranden vid Wat Samut och det tog lite tid innan vi kom iväg då hundgänget där, Damm, Morrgan med flera ville ha torrfoder och godis samt lite kärlek.
 
Idag var stranden bredare än i lördags och vi kunde gå fram till klippgränsen norrut innan mina grottor. Vi fick sällskap av goa fina Fino från nationalparken och han är så pigg och glad.
 
Trädet på kanten håller sig envist kvar och Ulf och jag undrar hur länge till....
 
Fina Fino gillar att vada i vattnet och längre än så här kommer vi inte via stranden norrut...
 
 
Vi vände hemåt igen och plötsligt ser vi en svart hund komma rusande mot oss på stranden från nationalparken. Det visade sig vara Enöga som blev alldeles tossig av glädje att träffa mig ingen och skrek och pratade på hundvis. Vi har inte setts på en dryg månad och hon har också lagt på hullet lite och var mycket fin i pälsen så vovvarna verkar ha det mycket bra där på nationalparken... 
 
Fino och Enöga som kommer mycket bra överens och de lekte samt jagade varandra och hade mycket roligt på stranden tillsammans. Vilket härligt hundliv!
 
Märkbart bredare strand idag...
 
Mitt strandade träd för dagen...
 
Svårt att föreställa sig att stranden under vår- och sommarmånaderna går långt utanför mitt strandade träd...
 
Ovädersmoln på gång och under promenaden fick vi en liten skvätt regn på oss...
 
Ulf och jag gick söderut en bit till bortom Wat Samut och i höjd med Poms Restaurang kom Lusia och även Atlas, när han hörde att jag visslade på honom, och hälsade så glatt och de båda fick lite gotta samt en massa kärlek förstås. Vi vände där då det börjat regna lite mer men efter en kort stund var även den lilla skuren över.
 
Idag blev det ca 1 mils långis så det kändes bra i både kropp och knopp och stort TACK till goa fina Ulf Ö samt mina fyrbenta vänner för sällskapet!
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en härlig måndag och var rädd om dig och de dina!
 

2017-09-01 Bye, bye augusti och välkommen september! Dagens strandlångis i goda fina vänners lag...

Poff så har även augusti 2017 lämnat oss och vi kliver in i september. Tiden går fort när man har trevligt är ett välbekant uttryck och det stämmer ju verkligen på vår tillvaro i livet. 
 
Idag har vi städning av vårt hus kl. 09.00 och Rulle cyklade till gymmet och jag till stranden vid Wat Samut. Där träffade jag på goa fina tiken Damm som var mycket kärvänlig som vanligt och ville ha både klappar och hundgodis förstås.
 
Idag fick jag trevligt sällskap av Anna-Lena och JanE på strandlångisen och havsvattennivån är lägre idag än i onsdags så för dagen var stranden mycket bredare och vi kunde runda klippgränsen i grunt vatten.
 
Så magiskt vackert att mötas av den här vyn när jag kommer ner till stranden nedanför Wat Samut...
 
Vy söderut och utanför nationalparken...
 
Vy norrut...
 
Idag är det lätt att runda klippgränsen...
 
Grunt vatten att vada i...
 
Här ligger en, som jag förmodar är en Stingrocka, med sin vita buk uppåt, och vi misstänkte att den är död stackaren då det inte är normalt att en fisk ligger med buken uppåt i vattnet. Jag hämtade dock en lång bambupinne för att röra vid den försiktigt och se om det var så eller inte...
 
Den stackaren var död konstaterade vi enhälligt...
 
När Anna-Lena och jag gick här i onsdags såg vi som hastigast en liten Rocka vid stenarna i strandkanten som snabbt simmade en bit ut i havet från det grunda vattnet. Vi hoppas att det inte var den eller så var den sjuk och bara ville fly med de sista krafterna och när vi gått därifrån tog den sig tillbaka igen. Sorgligt då jag helst väljer att ta kort på fina friska vattendjur.
 
I vart fall kan det vara bra att veta att vi har Stingrockor i våra vatten och de är fredliga så länge de får vara i fred och vi inte trampar på den.
 
Fakta hämtad från Internet: 

"Längd: 1-2,5 m
Alla varma och tempererade hav.

Stingrockorna utgör en familj med flera arter i olika hav i världen. De är respekterade av fiskare och dykare på grund av den mycket giftiga tagg som sitter vid sidan av svansen. Det är egentligen när rockan blir störd eller trampad på som den använder sin gifttagg genom att piska med stjärten."

Strax efter klippgränsen...
 
 
Anna-Lena intar en Yogaposition på stående fot....
 
...och JanE står hellre på huvudet...
 
Kul med olika sätt att se på sin omvärld, uppifrån eller nerifrån...
 
Vacker strandformation...
 
Vi gick en kort bit till och vände sedan hemåt igen.
 
Inga vovvar var i sikte eller ville göra oss sällskap, förmodligen på grund av värmen (+34 C i skuggan), men nedanför nationalparken kom Sockan springande i full fart och ville ha lite kärlek samt gotta förstås. Det gav jag honom gärna givetvis!
 
När vi kom tillbaka till parkeringen av min cykel och A-L och JanE´s motorcykel var goa fina tiken Damm fortfarande där och ville ha ännu mera kärlek och hundgodis förstås. Hon var extra kelig idag, förmodligen för att ingen annan hund var där och störde, utan hon fick ha mig helt för sig själv :-D <3.
 
Stort tack till Anna-Lena och JanE för trevligt sällskap och vi kommer även att fira kvällen med dem som vi börjar med en GT hos oss. Jag är övertygad om att det kommer bli en synnerligen trevlig kväll!
 
Till er mina bloggläsare önskar jag en extra mysig fredag samt helg och var ni än hittar på, ha kul!
 
 

2017-08-30 Härlig strandlångis på Hat Wanakon med goa fina Anna-Lena...

Idag fick jag trevligt sällskap av goa fina vännen Anna-Lena på min strandlångis och vi gick till klippgränsen och tillbaka.
 
Inget vovvesällskap blev det idag men däremot kom Enöga, Sockan och Bryan springande från Wanakon Nationalpark, när vi var på väg hemåt igen, för att dels hälsa glatt dels få sin tilldelning av torrfoder och sega hundgodispinnar. Härligt att se dem i vart fall och veta att de mår bra, det är värt mycket bara det <3 
 
Anna-Lena testar min grotta...
 
...och här inne i grottan kan man bänka sig om man vill...
 
Anna-Lena tyckte det var dags för mig att vara med på bild i min blogg så då är det ju bara för mig att ställa upp på det i min fulla strandmundering....
 
Idag var det för djupt för att runda klippgränsen...
 
Den lilla havsfruen på stående fot...
 
Lite högre vattenstånd bjöd havet på för dagen och det innebär något smalare stränder...
 
Tack goa fina Anna-Lena för en härlig strandlångis! 
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en underbar onsdag = Lill-Lördag vad du än hittar på för trevligheter och vi kommer att fira kväll i goda vänners lag och det ska bli riktigt skoj!