2018-08-09 Oj vilket härligt hundliv på dagens strandlångis...
Idag cyklade jag ner till stranden via Sukta Resortvägen och träffade "mina" vovvar Skruttan, Lord, Berta och Lillflickan samt Sikhaao och det var en dryg vecka sedan som vi sågs. Som vanligt var det ett glädjande ömsesidigt möte och de ylade, pratade och hade sig. Så underbart att känna sig så uppskattad och välkommen av dessa goa fina vovvar varje gång vi ses.😍
De följde med mig ner på stranden och på håll norrut såg de ett par hundar som åtminstone Lillflickan och Sikhaao gärna ville jaga bort från sitt revir men vare sig Lord, Skruttan eller Berta brydde sig nämnvärt.
"Inkräktarna" såg inte särskilt rädda ut utan låg kvar lite lojt i sanden och tittade bara när vovvarna gjorde en lite tafatt framryckning. Lille Sikhaao tittade på mamma Lillflickan och så sprang de fram och skällde på dem men ingen särskild reaktion från de "främmande" hundarna uppnåddes.
Det visade sig vara Vito och en annan hund från huset strax efter Sukta Resort, där det finns många hundar, så de var där med husse som fiskade och de ansåg sig därmed ha rätt att vara där.
Sikhaao och Lord...
Berta närmast i bild...
Det var även två hundar från tempelområdet som bara tittade på "mina" hundar och lät sig inte skrämmas. En av dem, som jag kallar för Charlie, måste vara pappa till Sikhaao för så här i jämförelse är de lika som bär.
Det var Maria som såg Charlie på tempelområdet och sa att det där måste vara Sikhaaos pappa. Eftersom jag inte sett Charlie ens i närheten av Lillflickan, kändes det inte som om det skulle vara han. Jag ser uppenbarligen inte allt som händer😊Däremot såg jag Morrgan som är storväxt och svart samt vit i pälsen och han uppvaktade Lillflickan i flera dagar. Jag var därför övertygad om att det var han.
Nu är jag bergsäker på att Maria har rätt och att det är Charlie som är pappa till Sikhaao😀
Sikhaao...
...och Charlie från tempelområdet...
Charlie och likheten med Sikhaao är glasklar...
Charlie som säkert inte vet att Sikhaao är hans son...
Sikhaao och mamma Lillflickan.Den enda likhet Sikhaao har med sin mamma är några små rynkor i pannan...
Vito med flera...
Sikhaao, Berta och Lillflickan ville följa med mig norrut och i början på nationalparken började både Berta och Lillflickan tveka och stannade upp. Sikhaao skuttade på efter mig aningslöst om att han var på väg in i bl a Enögas och grabbarnas revir.
Jag stannade för att få Sikhaao att vända sig om och inse att mamma Lillflickan och Berta inte var med oss längre utan stod 200 meter bort och avvaktade. Han såg det och vände om men sedan kom alla tre glatt springande mot mig. Fino såg dem först men han är snäll samt känner dem väl så han brydde sig inte.
Sedan kom Coffee, Enöga och Lilleman springande samt även Bryan och Falcon och då drog Coffee iväg som tycker Falcon är läskig. Ingen av nationalparksvovvarna gjorde något med Lillflickan, Berta eller Sikhaao utan hälsade kort och struntade sedan i dem.
Berta, Lillflickan och Sikhaao vände i vart fall tillbaka och jag fortsatte norrut med Enöga, Falcon och Lilleman samt Bryan.
Puh, skönt att det gick bra med mötet!
Klippgränsen...
Enöga...
Lilleman och Falcon
Falcon är helt fixerad vid Lilleman och hänger på honom tätt i hälarna nästan hela tiden och kommer Enöga närmare morrar han åt henne för han vill ha Lilleman för sig själv. Lite knepig hund för det är tråkigt för Enöga som utan Falcon är bästis med Lilleman och de leker mycket fint ihop. Nu känner hon sig säkert lite utanför och jag får trösta henne emellanåt när grabbarna drar iväg utan henne.
Lilleman och Falcon
Grottorna på andra sidan klippgränsen...
Här vände vi söderut igen och Falcon väntar på oss och jag fick säga till honom på skarpen emellanåt när han var dum mot Enöga...
Lilleman har gjort något med sitt vänsterben, förmodligen sträckt det i samband med ett röj på stranden efter fiskar eller fåglar eller vad han nu jagat eller kanske bara lekt häftigt, så han linkar på tre ben.
Jag började massera honom vid bröstet och armbågen och kände försiktigt över benet och tassen och han tyckte det var så skönt med massagen att han lade sig ner och blundade.
Det känns lite vanskligt att undersöka dessa herrelösa hundar mer ingående, fast jag vet att många av dem litar på mig, då smärta kan göra att de kanske bits, men Lilleman tyckte bara att det var skönt och lyfte upp benet så jag fick kolla det.
Förmodligen har han sträckt en muskel i överarmen för efter massagen ville han stödja på benet och linkade bara lite lätt. Lite vila kommer göra susen...
Det här gillar Lilleman...
...så mysigt att få lite omvårdnad...
Lilleman är lite tagen av massagen och hade gärna velat ha hur mycket som helst...
Lite mera närhet bara sedan började vi gå hemåt igen...
Maria är Fadder åt Lilleman så jag gör ju allt jag kan för honom och de andra hundarna också förstås för att de ska må gott och känna att jag gillar och bryr mig om dem...
Lite mindre hälta efter massagen...
De två husen de bygger strax norr om Andehusplatsen i nationalparken börjar ta form...
En del av det blottade reven utanför nationalparken...
En vacker snäcka...
När jag kom tillbaka till min cykel kom Lillflickan springande och lade sig på rygg vid mina fötter för att bli kelad med och jag passade på att klippa hennes klor. Hon är den enda, så vitt jag erfarit, som låter mig klippa hennes klor bara så där utan vidare, snacka om tillit😍.
De flesta andra hundar här måste man ge lugnande spruta innan kloklippningen så det blir ingen regelbunden kloklippning med andra ord fast det egentligen skulle behövas. En del hundar sliter sina klor naturligt andra gör det inte.
Stort TACK till mig själv samt alla "mina" goa fina vovvar för en mysig strandlångis!
Senare i eftermiddag cyklar jag ner till Wat Samut för att ge Livia sin blodtablett, ett rått ägg och lite torrfoder samt att hon ska få några tuggben som jag bett Rulle köpa i djuraffären i Prachuap Khiri Khan. Då får hon lite gott att tugga på samt lite att pyssla med. Självklart ska hon få en massa kärlek också när jag är där😍
Till dig min bloggläsare önskar jag en härlig torsdag!
Du är bara bäst❤ kram Gertrude