2019-10-14 Husvagnar i nationalparken och fina goa Rambo...
När jag gick in i själva parken i Wanakon Nationalpark blev jag genast gladare igen för jag fick ett trevligt samtal med 2 Bangkokbor som campade med sin husvagn där.
Igår var de gamle kungen Bhumibol´s dödsdag som därmed är en röd dag för att hedra hans minne och många thailändare är lediga även idag då det var en röd dag igår.
Det var många som campade i tält, husvagnar etc i nationalparken idag och då jag inte upplevt det som vanligt att se husvagnar på våra vägar här i Thailand, jämförelsevis med i Sverige och i Europa i övrigt, stannade jag till för att prata lite med husvagnsägarna.
De var båda männe från Bangkok, 65 respektive 68 år och var ofta ute och reste med sin husvagn. De berättade att det blivit mer vanligt numera med husvagn för thailändare för det är ett lätt sätt att resa på och ta med sitt eget boende.
Fin husvagn...
Medan vi pratade kom Enöga och Bryan fram och hälsade glatt och männen tyckte det var roligt att vi var så goda vänner hundarna och jag...
...och här är flera husvagnar...
..och stora är de också....
...eller ett tält på taket är också bra att sova i...
Uppmuntrad av det trevliga givande samtalet med de 2 männen och träffen med Enöga och Bryan gick jag hem via cykelvägen på 2,7 km för jag ville träffa på hundarna vid huset för att se vad de skulle göra idag när jag kom...
Violetta söta blommor vid vägkanten och de växer i princip utefter hela sträckan...
Redan innan jag ens var framme vid hundarnas hus hörde de på håll när jag kom och började skälla lite lätt...
Jag har döpt den svarta hanhunden till Rambo som gärna vill ha kontakt men som är lite osäker på mig...
När jag pratar med "mina" vovvar låter det kanske lite löjligt barnsligt men hundarna gillar det och det är det viktigaste för mig😊
Så fort Rambo såg mig slutade han att skälla, stannade och började vifta på svansen och kom emot mig. Den andra vovven som jag döpt till Fegis var inte lika avvisande idag utan kostade också på sig att vifta lite lätt på svansen och nappade åt sig lite torrfoder som jag lagt på vägen.
Rambo och jag är snart de bästa vännerna...
Rambo har inte så tuff attityd längre...
Han åt torrfoder samt hundgotta ur min hand och jag fick till och med smeka honom över nosen men mer än så ville jag inte sträcka mig utan jag tar det varligt och får se vad han själv vill framöver.
Lite tänder visade han för sin kompisar och alla vovvarna där var mycket lugnare när de såg mig idag och de thailändare som bor i huset tyckte det var kul att jag ville ha god kontakt med hundarna. Var det någon de tyckte de var stökig sa de själva till hunden att lugna ner sig.
Fegis var lite lugnare idag och inte lika rädd eller avvisande så vi kommer säkert också bli kompisar med tiden.
När jag kom tillbaka till min cykel hade jag sällskap av Lilleman och Vanilla låg vid min cykel samt Sanuk ville också hälsa. Mitt hjärta fylls av så mycket kärlek för dessa goa fina vovvar och det kändes så härligt att lämna stranden och havet idag och jag kände mig glad igen efter min ledsamhet tidigare.
Livet går vidare och det är ju bara jag själv som bestämmer om jag vill vara glad, ledsen, arg eller lycklig och jag får vara allt på samma gång om jag känner för det. Det som jag inte själv kan påverka i livet är det bara att släppa eller göra det bästa av och det är mitt ansvar att styra över mitt liv och känslor ingen annans.
Jag önskar dig min bloggläsare en fantastisk måndag!
Stiliga hundar, ser välskötta ut 😊/ Elisabet