2019-09-09 Härlig strandlångis men med inslag av tragisk fiskdöd...

Fastan går bra hittills sedan ca kl. 10 igår och vi slutar fasta idag ca kl 14.00 och då har vi fastat i ca 28 timmar och det känns bara bra i magen och mina hungerkänslor är minimala. Fantastiskt vilken kropp vi har och den bara ställer in sig helt enkelt och rättar sig efter det.
 
Min kropp vet, om jag väl bestämt mig vad som gäller, och det är bara så, och det känns toppen att kunna styra och ställa själv hur jag vill ha det för att må bra. 
 
Min strandlångis utgick från stranden vid Wat Samut och som vanligt har jag en flock med "mina" vovvar som välkomstkommitté och som får både kärlek och gotta innan jag ger mig iväg.
 
Stormvindarna är borta nu men det är både blandat sol och mulet och att det är mulet när jag går på långisen är bara svalt och skönt även om färgerna blir lite grådaskiga. Fast grådaskigt kan ju vara vackert det också😊.
 
Dagens favoritbild, en vacker blomma av för mig okänd art men den påminner lite om en orkide...
 
Liten fiskebåt på väg hem till hemmahamnen...
 
Huay Yang Beach...
 
Huay Yang Beach...
 
Lilleman tog ett svalkande dopp på halva kroppen...
 
..."det var skönt och nu känns det lite svalare om kroppen"...
 
Hat Wanakon...
 
...och så fick goa tillgivna tiken Enöga en gosestrund...
 
Så mysigt att visa dessa goa fina snälla herrelösa hundar tillgivenhet och jag får så mycket fint tillbaka av dem...
 
Enöga och Coffee hängde med på min promenad från nationalparken mot klippgränsen och tillbaka.
 
På ett av reven där såg jag att en stor fisk som hade dröjt sig kvar för länge innan tidvattnet såg till att det blev för grunt där fisken var och den kunde inte ta sig ut.
 
 
 
 
Jag ville givetvis rädda den och under de sekunder som jag tog på mig för att fundera hur jag skulle agera hade Enöga och Coffee blivit nyfikna på vad jag höll på med. 
 
De sprang ut i vattnet och när den stackars fisken sprattlade i det grunda vattnet tyckte Coffee det var skoj och ville göra det hela till en jaktlek.
 
Jag försökte hålla dem undan men blixtsnabb hade Coffee fått tag på den stackars fisken över ryggen och tagit ett rejält tag med sina tänder och sårat den över kroppen. Därefter lyfte Coffee stolt upp fisken från vattnet och med den mellan käkarna sprang han ännu stoltare upp på stranden med sin fångst.   
 
Enöga nosar på fisken som var sårad och knappt andades längre... 
 
Coffee lade fisken på gräset och tyckte det var spännande när den stackars fisken sprattlade och kippade efter andan. När den inte rörde sig längre var det inte lika kul så han lät den då vara och Enöga gick fram och nosade på den. 
 
När jag kom fram till dem andades fisken lite fortfarande och hade flera blodiga sår över kroppen men jag tog den i stjärtfenan och sprang ner till vattnet och släppte ner den där ifall att den skulle hämta sig.
 
Den sprattlade lite och gälarna rörde sig men tyvärr dog den efter en kort stund för det hade varit lite väl mycket för den stackars fisken.  
 
R.I.P stackars fisk och Enöga gick fram till den igen för att med tassen känna om den levde fortfarande. Jag lade upp den döda fisken på revet i förhoppning om att några fåglar skulle se den och på så sätt få en mål mat.
 
Det hade varit mer okej om Coffee inte bara nöjt sig med att döda den utan ätit upp den också men det var jaktleken som var i fokus här och inte leta efter mat.
 
Det kändes lite sorgligt och vemodigt härefter och så här med facit i hand hade fisken säkert överlevt tills havsvattnet steg igen om några timmar om jag inte gått dit och på så sätt lockat ner hundarna.
 
Men jag hade ju goda avsikter med mitt försök att rädda fisken från det grunda vattnet men trots det blev det bara fel, åtminstone för den stackars fisken 😢.
 
 
 
 
 
 
Både Coffee och Enöga hade försvunnit men plötsligt såg jag Enöga uppe på platån ovan klippgränsen och hon blev glad att se mig därnere och började klättra ner. Hon valde en smart väg och fixade det galant.
 
 
Plötsligt dök även Coffee upp däruppe på klippan och tittade ner och började närma sig klippkanten. Han insåg att det inte var någon bra väg och började pipa och gnälla. Sedan försvann han och kom ihåg var han tog sig upp på berget och valde samma väg ner...
 
Coffee tvekar, nä, här kan jag inte ta mig ner utan livet som insats...  
 
Hjälp mig!  
 
Han blev glad över att vara hos oss på stranden igen och både han och Enöga började jaga småfiskar tillsammans i havet...
 
 
 
Enöga och Coffee på fiskjakt...
 
Från klippgränsen fick jag trevligt sällskap av goa fina vännen Ulf Ö till restaurangen i nationalparken där Ulf brukar äta sin måndagslunch.  
 
Vi skiljdes därmed åt och jag gick hemåt via nationalparksvägen och naturstigen och fick njuta av vackra blomster som kantade vägen.
 
En av de vackra blommorna... 
 
...och så den här fina vita skira blomman... 
 
...och de här mycket vanliga blommorna som växer vid stranden och i skogen...
 
Hur många vackra blommor som helst...
 
Stort TACK till både två- och fyrbenta för dagens härliga strandlångis, med undantag från händelsen den stackars fiskens död pga Coffee. Men han gör ju bara det som en för honom naturlig instinkt och det är bara att inse att det är så, hur sorgligt jag än tycker att det var.
 
Jag önskar dig min bloggläsare en ny fräsch start på veckan som ger nya möjligheter och var rädd om dig och de dina!    

Kommentarer:

1 Anonym:

Det är nog svårt att ändra på hundars jaktinstinkt, det som rör sig jagar vi. Men du gjorde inget fel så ha inte dåligt samvete för det. Vilken härlig promenad du hade och mycket vackert ser du. Det är det inte alla som gör....
Kram Gertrude 🤧♥️

Svar: Tack så mycket Gertrude för de fina orden och dessa herrelösa hundar lyder sina instinkter för sin överlevnads skull och jakt kan också vara en lek bara för den som är mätt. Stor varm kram till dig från mig ❤
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

2 Maria:

Men vad tråkigt att Coffee hann få tag på stackars fisken, trodde det skulle bli en ny räddningshistoria :( Ja det är så synd när de bara dödar och skadar utan att äta upp bytet, som de gör med de stackars krabborna.. Vad söt Lilleman är där han sitter som en hösäck i vattnet <3 Saknar er! POK ÄE

Svar: Tack hjärtat för din kommentar och jag kan bara hålla med dig till fullo 😊 Saknar dig massor! Pok äd
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

3 Ulrika:

Så fint att dom herrelösa hundarna tyr sig till dig :)

Svar: Tack så mycket Ulrika 😍
Annika i Ban Huay Yang i Thailand

Kommentera här: