2019-09-16 Måndag - 30 timmars fasta - strandlångis med inslag av tragisk ormdöd...

Igår söndag efter frukost kl. 08.30 började vår fasta och avslutades idag kl.14.30 efter ett uppehåll av matintag i 30 timmar, bara te och vatten under tiden.
 
Vilken energi i kroppen det ger under fastan, framför allt när den överstiger minst 20 timmar, så kroppen är därmed fantastisk på att anpassa sig. Det är tredje gången vi kör den här fastan 1 gång i veckan och då vi mår så bra av den kommer vi att fortsätta så länge vi känner för det.
 
Vilken härlig start på dagen det blev, först ett rejält fyspass på vår innätade altan medan regnet öste ner därutanför, Rulle cyklade till gymmet. Efter träningen cyklade jag ner till stranden vid Wat Samut för att gå min strandlångis norrut. 
 
Det regnade fortfarande med det gör inget då jag har en regnponcho på mig för att främst skydda min kamera.
 
Idag fick jag sällskap av Lilleman och Lillflickan hela vägen till/från bortre klippgränsen. 
 
I höjd med nationalparken ryggade Lillflickan till och tog ett skutt åt sidan för hon hade sett en orm som låg där i sanden. Jag tittade lite närmare om den levde eller inte för den bara låg där men då såg jag att huvudet rörde sig pyttelite så vi drog oss bort och lämnade ormen ifred.
 
Enligt Rickard Ljunggren på FB gruppen Snakes of Huay Yang är det en Lapemis curtus (Hardwicke 's Sea Snake) Thailändsk: (ngu ei ngua) Storlek: 50 till 75 cm. Distributionsområde: I hela Thailand som förekommer vid kusten och i flodmynningarna. Uppförande: Ormen kommer bara på land för att lägga hennes ägg. Hon kommer att bita om den blir störd. Faranivå: Halvgift, hittills finns inget serum tillgängligt!
 
Toppenbra grupp om man vill veta vilken art av orm/ormar man träffar på i Huay Yang.
 
 
Med tanke på informationen ovan kanske ormen låg där för att lägga sina ägg och var därför så loj.
 
Lillflickan kollar på håll efter ormen....
 
 
Då Lilleman var med och som har sitt revir även här i nationalparken kände sig Lillflickan trygg att hänga på för då hade hon både honom och mig att förlita sig på om Enöga, Coffee och gänget där i övrigt skulle komma och mota bort henne eller så.
 
Jag hade mest hjärtat i halsgropen då jag inte ville bevittna ett eventuellt hundslagsmål där Lillflickan blev den som råkade mest illa ut.
 
Idag hade sanden brett ut sig över stora delar av reven och det såg mycket annorlunda ut än i lördags...
 
Lillflickan spanar upp mot nationalparken...
 
...och som kom de, Coffee, Enöga och Fino samt Bryan men Lillflickan lade sig på rygg direkt och visade underkastelse och det bara nosade på henne och markerade tydligt vilka som bestämmer där...
 
Puh, alla vovvarna fick beröm av mig för att de skötte det hela så snyggt. Lillflickan fick vara där men de hade koll på henne och hon höll sig nära mig och var mycket avvaktande.
 
Markeringen är över för Lillflickans del...
 
Sakta men säkert kravlade hon sig upp och Lilleman hade koll på henne så hon skulle sköta sig...
 
 
Vi kunde gå vidare tillsammans norrut alla vovvar och jag...
 
Sandtäckt rev till stora delar...
 
 
Svart och grönt är snyggt ihop...
 
 
 
Idag gick vattennivån upp till klipporna igen till skillnad mot i lördags då nivån låg flera meter ut och jag kunde runda klippan torrskodd...
 
Vackert mönster i sanden som ser ut som en djurpäls...
 
 
 
 
Min grotta för dagen....
 
Fler fina sandmönster som tillverkats av havet..
 
 
 
Vovvarna skötte sig fint mot Lillflickan fast jag fick ibland gå in och tala om för dem att de inte skulle bråka med Lillflickan när jag såg att något var på gång. De lydde mig faktiskt och lät henne bara vara. 
 
Tui har lärt mig att använda min ena strandtoffel om jag vill mota bort hundar eller varna dem om mina ord inte räcker till. Det är bara att ta toffeln och hålla upp den en bit över dem som ett hot och det hjälper faktiskt utan att det blir en dramatisk överdriven situation. En strandtoffel är inget vasst eller hårt som kan skada dem och jag anser att pinnar eller käppar bara triggar igång  den som vill bråka eller bli för närgången. 
 
När vi kom tillbaka till nationalparken såg Lilleman och Fino ormen som låg kvar på samma ställe i sanden och de började skälla på den. Coffee rusade fram och tog tag om den stackars ormens huvud och slängde upp den i luften. Ormen försökte sedan smita iväg men det var lönlöst då hundarna är fenomenala på att ta ormar så den inte skadar dem själva och är snabba som attan.
 
Förra gången dödade Coffee en stor fisk och nu var det dags för den stackars ormen att möta sin baneman.    
 
Coffee på väg att döda den stackars ormen...
 
 
 
Coffee och Lilleman kollar om ormen fortfarande lever... 
 
 
Nu är det över Coffee...
 
Stackars orm nu har hon farit iväg till ormhimlen och naturen är grym ibland och både ger och tar...
 
Nu är dramat över och publiken kan gå hem och Lillflickan tittar på Coffee som om hon funderar på "vad har du gjort mot den stackars ormen och vad händer nu då?"
 
Ormjaktleken är över och nu tar fiskejakten över istället...
 
När jag såg den här roten i sanden hajade jag till för nu hade ormar satt sig på näthinnan...
 
Jag tycker om alla slags djur, kräldjur etc och har stor respekt för att värna om deras liv så mycket jag kan och det är ett naturligt inslag som vi ska vara rädda om i stället för plocka fram diverse fobier eller onödig rädsla. De gör oss inget om vi låter dem vara ifred och den värsta fienden vi har här på jorden är bara människan... 
 
Vackert sandmönster under ytvattnet i vattensamlingarna på stranden... 
 
Vovvarna och skiljdes åt vartefter på vägen tillbaka till min cykel och där möttes jag av de goa fina snälla Vanilla och Sanuk som välkomnade mig så fint.
 
Lite lekinviter blev det också...
 
Självklart fick de både kärlek och hundgotta!
 
Svårt att motstå den här blicken från Vanilla, så fantastiskt söt tik!
 
"Se så  fint jag sitter och gottepåsen är inte tom än"
 
Vilken händelserik strandlångis det blev idag och att bara vara med och se dessa snälla fina goa herrelösa strandhundar är en lisa för min själ. Stort TACK för att jag får uppleva det!
 
Även stort TACK till goa fina vännen Ulf Ö som jag fick en kort men trevligt sällskap med från klippgränsen till restaurangen för hans lunch i nationalparken så där skiljdes vi åt. 

När jag kom hem strax efter kl 14.00 hade min älskade Rulle fixat lunchfikat och det var gott att äta lite efter 30 timmars matuppehåll, mums!
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en härlig måndag och en fin start på nya veckan för nya möjligheter och upplevelser!