2019-09-14 En längre strandpromenad idag på Hat Wanakon...

Det är lika mysigt varje gång att komma ner med cykeln till Wat Samutområdet och mötas av alla "mina" glada goa snälla hundar. Efter vår lilla kelstund och gottautdelning kan jag fortsätta till stranden och parkera cykeln och där kommer fler av "mina" vovvar och proceduren upprepar sig och så även på stranden. Det känns härligt att vara så uppskattad av dem alla och det gör gott i mitt hjärta.
 
Idag beslöt jag att ta en lite längre runda på stranden norrut då det var fritt att runda klippgränsen på grund av det för dagen låga vattenståndet. Havet var mycket lugnt och de små korta vågorna rullade lite lojt in mot stranden.
 
Igår kväll och i natt har det blåst mycket kraftiga vindar från bergen ner mot oss men vinden har mojnat betydligt idag och då den kommer från bergen i väst märktes det inte på havet närmast stranden i vart fall.
 
Temperaturen ligger på ca 30 C och den temperaturen gillar jag, alldeles så där lagom varmt och skönt.
 
Huay Yang Beach i vackert ljus
 
 
 
 
Jag gillar verkligen den fantastisk vackra svarta siluetten av bergen i Ao Manao
 
Blottade reven på grund av det låga vattenståndet...
 
Mitt gamla strandade träd sedan många år tillbaka och som syns tydligt idag...
 
 
Sandmaskarna har haft möte i natt så sandhögarna är många efter dem... 
 
 
Den bortre klippgränsen och den går att runda flera meter utanför på grund av lågvattnet idag...
 
Bortre klippgränsen till vänster och flera meter sandstrand utanför...
 
Coffee från nationalparken gjorde mig sällskap och tyckte det var både lite läskigt samt spännande att vara så långt från sitt revir...
 
 
Söderut...
 
Fina vattenväxter som ser ut som basuner...
 
En Great Egret...
 
Great Egreten har sällskap av 2 krabbor till höger som kollar in honom där vid förhöjningen....
 
 
Goa fina Coffee...
 
Norr om den bortre klippgränsen...
 
 
 
 
Bergsrester som spritt ut sig på stranden
 
 
"Hur långt ska vi gå egentligen?" undrar säkert Coffee som pep och gnällde lite då han inte kände sig säker på ett obekant revir långt borta från hans eget.
 
 
 
Vi vände tillbaka söderut här och då blev det fart på Coffee som sprang långt före mig hemåt till sitt revir i nationalparken...
 
 
 
Här ser det ut som en plogbil varit framme och plogat in sand mot bergsväggen men det är bara vågornas verk 😊 
 
Stort TACK till mig själv för en skön strandlångis samt till goa fina Coffee för sällskapet en bit samt jag är så tacksam för att ha det så här bra och den frihet och glädje som livet bjuder på, det är inte alla förunnat!  
 
Till dig min bloggläsare önskar jag en skojig lördag var du än gör eller hittar på för trevligheter😁