2019-12-11 Onsdag = Strandlångis med trevligt sällskap...

I morse var det bara 20 C på vår altan men under dagen steg temperaturen snabbt och håller sig runt 30 C under dagtid. 
 
Idag fick jag trevligt sällskap på min långis av goa fina vännen Ulf Ö och havet har lugnat ner sig något beträffande vågornas höjd och styrka och vattnet hade en vacker färg av turkosblått.
 
Stranden blir bara smalare och smalare men det går fortfarande bra att gå där även om det är lite sneda partier här och var.
 
Vårt vackra hav...
 
 
Vid nationalparken...
 
 
 
 
Klippgränsen och havet flödar runt klippan...
 
 
 
 
Vi gick via cykelvägen på 2,7 km tillbaka och vid campingen i Nationalparken stod en franskregisterad stor husbil, häftigt! 
 
Lummig vy från cykelvägen...
 
Ingen Rambo dök upp idag heller vid hundhuset utan bara de andra hundarna som skäller lite lojt, utom Leon som bara sitter i skuggar och tittar på oss, förmodligen börjar de vänja sig att vi går förbi där bara...
 
Här vid naturstigen har grenar fallit ner på grund av den kraftiga blåsten som härjat i en dryg vecka tillbaka.
 
Vid det stora stycke mark där det brunnit mellan havet och sandstigen pyrde det fortfarande och en del stammar hade öppna mindre lågor. Vi antar att thailändarna har koll på det hela.
 
Strax innan vi kom tillbaka till Wat Samut ringde Mia från Huay Yang Dog & Cat Rescue och berättade att Siikhaau återigen var på parkeringen vid Wat Samut där han vet att det så här dags delas ut mat av Mia eller Tui. De andra hundarna är dock inte så snälla mot honom då han är på fel revir så han vågade inte äta. För att han skulle få mat ställde hon en påse med torrfoder i min cykelkorg och bad mig ge honom det när jag kom tillbaka.
 
Ulf och jag mötte Siikhaau på stranden nedanför NishaVille och han följde med oss lite oroligt tillbaka till parkeringen. Där var det nu tomt på hundar så jag kunde ge honom maten direkt i påsen. Siikhaau tittade sig om oroligt hela tiden när han åt men jag satt hos honom under tiden så han åt i vart fall upp all mat ur påsen. 
 
Skönt att vi som som bryr oss och gillar hundarna i byn kan hjälpas åt när sådant här händer.
Han fick sedan vatten att dricka som jag hade med mig. Nu är Siikhaau i vart fall mätt och belåten och det är det viktigaste och så småningom kommer de andra hundarna säkert acceptera honom där.
 
Av något skäl vill han tydligen inte vara kvar på Universitetsområdet där mamma Lillflickan håller till och de får mat där också.   
 
Siikhaau får äta sig mätt... 
 
Han hade en del små bitsår i huden på ryggen så jag pudrade dem med lite antiseptiskt puder som gör att såren läker fortare.
 
Det är så underbart med dessa fina goa hundar i Huay Yang som ger mig så mycket glädje och det enda de ber om är att få kärlek, respekt, uppmärksamhet och lite mat samt omvårdnad och det ska de också få tycker jag, fattas bara annat så länge som vi har möjlighet att ge dem det.💕
 
Stort TACK för en mysig långis på alla sätt och vis och till dig min bloggläsare önskar jag en skojig onsdag!