2019-08-12 Åh nej, nu har jag fått nog och allt går käpprätt åt skogen!

 
 ...är stora och uttömmande ord som jag hoppas jag aldrig behöver yttra någonsin utan att jag, så länge jag kan påverka det själv, får ett fortsatt fantastiskt liv både för mig själv och tillsammans med min älskade familj!
 
Även om det nu skulle uppstå en dramatisk livssvacka framöver hoppas jag att jag fortfarande är så pass stark till psyket att jag tar itu med och hanterar det på ett så förnuftigt och klokt sätt som möjligt. Mitt liv är mitt ansvar och ingen annan ska behöva komma till korta för att jag inte har lust eller ork att hantera känslosvängar, misslyckanden eller vad det nu är som stör mina sinnen.
 
Rubriken på dagens inlägg är provocerande och väcker nyfikenhet och det är meningen för en del olyckliga och otillfredsställda människor älskar att läsa om när det går åt skogen för sina medmänniskor för det lyfter deras eget ego ett par snäpp uppåt. 
 
Denna rubrik är för mig ett litet test för jag är övertygad om att min bloggstatistik för dagen kommer att stiga markant. Både från dem av mina läsare som blir oroliga och som vill mig väl men även de som ogillar min blogg och min positiva livsattityd av något skäl. Den senare kategorin kommer dock säkert bli besvikna för att det inte var som de trodde. Sorry!  
 
Att läsa om andra människors livsglädje får de olyckliga människorna bara att må ännu sämre och då vill de gärna gå in och röra om, säga elaka saker för att försöka förstöra andras glädje.
 
"Skadeglädje är den enda sanna glädjen" finns ett gammal uttryck och det är ett lite märkligt uttryck tycker jag och stämmer det verkligen?
 
Olyckskorparna kanske gillar det uttrycket men för mig finns inget finare än att jag kan glädjas åt när det går bra för min familj, mina vänner eller andra människor. Det påverkar även mig samt omgivningen i övrigt positivt, d.v.s för dem som är mottagliga förstås och inte bara känner avundsjuka eller missunnsamhet. 
 
-------------------------
 
Nej, nu ska jag göra som vanligt igen och visa bilder från vårt vackra hav och strand i vårt paradis Huay Yang med omgivning som år efter år levererar en sådan ofantlig glädje och ger en extra bonus i mitt liv dag ut och dag in.
 
Enjoy!
 
1. Dagens favoritbilder...
 
2. Kan du förnimma känslan av den mjuka varma sanden?
 
Startpunkt för dagens strandpromenad efter att ha gullat med stackars magra eländiga sjuka Berta en lång stund. Hon valde klokt nog att stanna och vakta min cykel. De andra vovvarna syntes inte till för tillfället.
 
Idag blåser det rejält på havet och vita gäss fräser på vågtopparna i samband med regnovädren som kommer och går sedan ca 2 veckor nu. Inget konstigt med det då det är regnperiod. 
 
Regnmolnen glider sakta men säkert ut över havet från bergen...
 
 
 
Än så länge blå himmel och en vit molntuss över Chan- och Thaisi Islands...
 
Regnmolnen är på god väg och havsvattnet spolas högt upp på stranden just här... 
 
 
Vattenbrytning till/från land...
 
Uj, uj snart så och det gäller att ha regnponchon beredd för när det väl kommer regn kommer det oftast en rejäl dusch på en gång...
 
Lugnt över öarna fortfarande...
 
 
Jag gillar att fota strandade kokosnötter då de passar så fint in i övriga strandmiljön...
 
En bamsestor stock som kastats upp ur havet och den skulle jag inte vilja träffa med en liten båt till havs...
 
...och ett gäng med stora och små snäckor har spolats upp från havet...
 
Det har precis kommit en rejäl regnskur men den varade bara i några minuter innan regnet drog vidare till havs så den tidigare blå himlen över öarna har nu förvandlats till olika nyanser av grått istället och öarna syns inte längre....
 
Vackert vattenmönster i sanden....
 
Regnvädret har just passerat ut mot havet...
 
Pinjeträdets barr och kottar glittrar fint från regndropparna...
 
Bye, bye stranden och tack för idag!
 
När jag kom tillbaka till min cykel hade Berta grävt en stor grop där hon sov djupt. När hon vaknade av att jag kom tillbaka fick hon lite torrfoder och hon skakade lite lätt i sin magra kropp då hon blivit blöt på pälsen av regnet. Jag försökte värma henne lite med mina händer.
 
Hon följde med upp till husen på Universitetsområdet och där kom "mina" vovvar och gav sig till känna. Skönt att veta att de mår bra för är de inte på plats när jag kommer dit uppstår det alltid en litet sting av oro i min hjärttrakt.
 
Stort TACK för en återigen härlig strandpromenad och till dig min bloggläsare önskar jag en fantastisk start på den nya veckan samt tack för att du läser min blogg!