2010-08-30 Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Kände mig lite smårisig i helgen och även lite småseg i morse så jag skippade den sedvanliga spinningen efter jobbet. Tyckte det var klokt att lyssna på kroppen.

Passade på att sticka ut på stan efter jobbet istället och köpa present till Linda som fyller 30 år den 27 september. Men då vi (jag och pappa  Rulle) vid tillfället för den stora dagen befinner oss i vårt andra hem i Thailand blir det ett förskottsfirande på lördag den 4 september istället.

Linda har önskat sig en Traktörpanna 24 cm samt en kastrull på 1,5 l av märket OBH Nordica Oden Steel så det var en enkel match. Köpte dem på John Wall i NK huset, slog in dem i fina paket och lade dem i en stor papperspåse.

Uträttade lite fler ärenden och då månaden snart är slut ville jag dessutom vara ute i god tid och ladda mitt accesskort på SL from 1 september i 30 dagar. Det var första gången jag gjorde det här vid en Accessmaskin.

Det var ju inte så klurigt att läsa instruktionerna men den förbaskade maskinen var lite trög i fattningen så när jag äntligen hade fått in september och klickat på 1:a september och betalat såg jag att det ändå blivit fel. Den korkade apparaten hade överlappat tidigare datum i kortet och började gälla from 31 augusti tom 28 september istället för from 1-30 september. Jag skulle ju missa 2 dagar, ju. (Inte jag personligen men den så får låna kortet med resten av dagarna när vi är i Thailand).

Knallade fram till mannen i spärren vid Kungsträdgården i Gallerian och han förklarade vänligt att detta borde inte ha skett men att han tyvärr inte kunde ändra på det utan bad mig gå till SL center vid T-centralen för att få hjälp.

Suck, då jag inte kommer att ha mer tid för att fixa det här längre fram var det bara att ordna det direkt. Traskade iväg med mina tunga kassar genom Gallerian och började bli lite svettig. De två stora paketen åkte hit och dit i papperskassen och den vassa kanten på ena paketet skar sönder den förbaskade påsen strax under handtaget så det vara bara att bära den i famnen och dra den andra plastkassen över underarmen. Kan amerikanarna bära i famnen så kan väl jag, de har ju inga handtag på kassarna har jag sett på film....

När jag äntligen var framme vid SL center vid Sergelstorg/Plattan hade de precis stängt! Det vara bara att gå vidare, via perrongen, till SL center vid gångtunneln till Centralstationen och jag kände mig som en riktig shoppande packåsna när jag trängdes med övriga resenärer.

Väl framme stod en hel skock människor och väntate på att bli servade. Tog en nummerlapp och det var 100 nummer före mig, Shit! Då de flesta verkade ha vissnat på att vänta gick det snabbt då ingen gjorde sig till känna på ca 30 nummer så snart var det min tur.

SL kvinnan sa att apparaten borde inte ha överlappat, de kände till problemet men än så länge fattade inte maskinen det. Hon ordnade upp det hela så gladeligen gick jag därfrån med en ny period from 1 september.

Kånkade vidare med mina tunga kassar ner i tunnlar och grottor till Blå linjen och tur nog så kom mitt tåg efter 1 minuts väntan. Jag var alldeles slut och darrig i mina stackars armar, jag skulle ju inte anstänga mig var det ju bestämt.

När jag äntligen var framme vid min station och klev ut i dagsljuset igen tänkte jag att nu fattas det bara att det börjar regna också då himlen sett lite grå och hotfull ut. Att få upp ett paraply hade varit omöjligt då jag inte är en bläckfisk utan endast utrustad med två armar som hade fullt sjå att bära kassarna. Lyckosamt nog var det bara mulet och kom inget regn. Ibland ska man ha tur också!

Linda skulle bara veta vad hennes stackars snälla generösa mor fått umbära för hennes skull, ha, ha!


Bilden lånad från internet

Kommentarer:

1 Birgith:

Vilken kväll! Mitt tålamod hade varit slut i tidigt skede. Men det var bra jobbat av dig. Du måste ha känt dig nöjd när du väl kom hem efter dina uppdrag.

2 Christer:

Ja, börjar det krångla så brukar det fortsätta ett tag. Tur att det ordnade upp sig till slut.



Men nu har du ju talat om för Linda vad hon ska få för presenter, eller läser hon inte kära mors blogg?

3 Lotta:

Stackare, hoppas du inte blev värre på kuppen och tillåt nu inte Linda att läsa din blogg, då blir det ju ingen överraskning... :-)

4 Susanne:

Skönt att bo på landet, slipper man tänka på köer o SL kort :)

Snart ska vi till det riktiga "landet", där behöver vi inte heller tänka på sånt !

5 Annika:

Till Christer och Lotta: Den kära dottern vet att vi brukar köpa det hon önskar sig. Föreslog en begagnad kastrull från Myrorna men det ville hon inte ha.



Till Birgith och Susanne: Det känns i mina armmuskler idag och tur att vi snart ska åka till vårt andra hemland utan SL.

6 britten:

så ni åker snart såå skönt träffar du min kära kusin innan han kommer hem så krama honom från mig...

Kommentera här: