2011-07-04 Akut eller inte akut, det är frågan? Varning för känsliga individer...
Sedan en dryg vecka tillbaka har jag haft en lockkänsla i höger öra och talljud har ekat och hörseln har påverkats. En propp tänkte jag och köpte Revaxör och satte i gång enligt instruktionen. Inget kom ut och ingen skillnad med lockkänslan, körde en omgång till och lät det även denna gång sitta i en timma. Inget resultat alls.
Provade även en ny kur i helgen utan positivt resultat.
Nu är örat kliniskt rent men lockkänslan är kvar trots tryckutjämning etc. Äh, tänkte jag det är kanske en förkylning på gång, men det finns ingen tecken på det, jag mår hur bra som helst utan det förbaskade locket i örat.
Pratade med vårt hälsoombud på jobbet, en sjuksyrra på min avdelning, och hon tyckte jag skulle låta en läkare kolla. På eftermiddagen var det riktigt jobbigt då det känns som halva huvudet är avtrubbat.
Försökte få kontakt med vår vårdcentral men det var omöjligt att komma fram så jag valde därför att sticka från jobbet vid 15 tiden för att besöka CityAkuten. Bestämde med Ingela att vi skulle ses på gymmet efter det.
Hade tur, nummer två till kassan och vid inskrivningen fick jag besked att det kunde ta ca 1,5 timme. Det är ok sa jag, måste få någon som kollar mitt stackars öra. En syrra ropade upp en massa namn men ingen anmälde sig så efter 5 minuter var det min tur. Märkligt, vad hade alla som betalat 350 kr för besöket till Öron, Näsa Hals doktorn tagit vägen, eller hade de frikort och bara dragit på grund av lång väntan? Eller så vad de på stan under tiden och shoppade eller nåt, men vad har man då på akuten att göra om man inte vill ha vård?
Nåväl, jag fick komma in till en ung manlig läkare som tittade i mitt öra och sa att det såg rent och fint ut, inga vaxproppar där inte eller annat skräp. (Inte konstigt efter min rengörning totalt tre gånger på en vecka) Han knackade mig på huvudet men en stämgaffel och jag uppfattade bara ljudet på vänster öra. Jaha, hade jag blivit halvdöv på örat plötsligt, frågade jag oroligt.
Han sa att jag troligen fått en "hastig hörselnedsättning" som kan bero på ett virus och det finns ca 90 % chans att det går över. Jaha om jag hör till de 10 % vad händer då, frågade jag. Då är det inte så bra sa han och skakade på huvudet, tyvärr. Jag sa att jag hellre valt vaxpropp istället för sådant här diffust. Han nickade förståeligt.
Han skrev ut cortisontabletter, Betapred 0,5 gr, som ska bita på dessa besvär, om det nu är virus förstås, och jag ska ta 6 tabletter om dagen, alla på en gång (de var små tabletter, puh) i 10 dagar. Han skrev även en remiss till Läkarhuset på Odenplan för hörselkontroll. Jaha och hur lång tid tar det innan jag kan få komma dit? Jag ska flytta till Thailand den 24 september så då måste det här vara utrett och klart så jag kan höra syrsornas sång och ljudet av havet etc. Ja, ja sååå lång tid tar det inte sa han. Vi får väl hoppas på det, får väl ligga på själv och tjata fram en rimlig tid.
Nu får vi hoppas på det bästa, att det eventuella viruset ger sig snabbt och att jag får tillbaka min välbehövda goda hörsel igen. Tycker redan att det känns lite bättre men det är väl psyket som kämpar emot det värsta scenariet.
Tränade med Ingela på utsatt tid, då jag var klar i god tid, och det gick hur bra som helst att träna trots mitt halvdöva öra så jag fick säga "hursa och va" när hon stod på min högra sida, kände mig plötsligt som en gammal tant...och såg mig själva springa runt med en stor tratt för att höra bättre. Vilken mardröm, men det finns ju fina hörapparater nu för tiden som knappt syns tröstade jag mig med.
****************
Vid hemkomsten ringde jag Linda och hon berättade att Daniel haft skitont i sitt ben hela natten och knappt sovit en blund. Han gick dock till jobbet, läkaren hade sagt att han skulle gå så mycket som möjligt, men med kryckor, för att få bort svullnaden.
Sedan sprack såret och den täckande kompressen höll inte för den vätska som rann ut, så han var tvungen att söka akut. Började med akuten på Sabbatsberg, som låg närmast jobbet, men de kunde inte sätta på ett bandage?! På akutmottagningen, helt sanslöst! Det sa att han var tvungen att uppsöka S:t Göran för att få det fixat. Så han stapplade vidare med rinnande ben på sina kryckor till akuten på S:t Göran och satt där från 18.00-22.30 för att få ett bandage!
På Akuten satt det en massa suspekta personer och väntade på sin tur. En kille hade varit ute och joggat, trampat snett och vrickat foten, sedan gått 3 km och därefter cyklat till Akuten för att kolla om det var en fraktur? Men hallå, om det varit en fraktur skulle han knappst kunnat gå 3 km och sedan cyklat!
Två andra lirare blev hungriga och stack ifrån akuten och köpte varsin Subway, som de sedan åt med god aptit i rummet, där det sprang läkare och syrror fram och tillbaka, som skulle föreställa en hyfsat steril miljö. Vad var för fel på dem, killarna som åt Subway, alltså?
Daniel var alldeles hänförd över alla dessa människor som det inte syntes ett dyft på att de hade någon akut åkomma samtidigt som han satt där och torkade sitt rinnande svullna ben.
Håller med, ibland undrar jag, och de på S:t Göran får inte låta bli att ta emot folk för plötsligt dör väl någon som de kanske annars skickat iväg. Det är inte lätt. Men de som kommer till akuten gör väl som jag, är det hopplöst att komma fram för att få en tid på vårdcentralerna sätter man sig på akuten oavsett akut åkomma eller ej.
Till slut fick stackars Daniel sitt bandage och en ny tid på fredag för ultraljud för att kolla benet igen. Vilket eländes elände, hoppas han blir frisk snart då träningen tar stryk och annat som är trevligare än att hoppa runt på kryckor. Asta gillar inte kryckorna utan tycker husse är obehaglig tills han lägger bort dem...då blir hon glad igen.
Så om du orkat läsa hela vägen hit, tackar jag för det, och ber dig hålla tummarna för oss stackars krassliga individer att våra krämpor snabbt går över!
En vacker Rhododendron till dig som orkar läsa detta långa inlägg!
Provade även en ny kur i helgen utan positivt resultat.
Nu är örat kliniskt rent men lockkänslan är kvar trots tryckutjämning etc. Äh, tänkte jag det är kanske en förkylning på gång, men det finns ingen tecken på det, jag mår hur bra som helst utan det förbaskade locket i örat.
Pratade med vårt hälsoombud på jobbet, en sjuksyrra på min avdelning, och hon tyckte jag skulle låta en läkare kolla. På eftermiddagen var det riktigt jobbigt då det känns som halva huvudet är avtrubbat.
Försökte få kontakt med vår vårdcentral men det var omöjligt att komma fram så jag valde därför att sticka från jobbet vid 15 tiden för att besöka CityAkuten. Bestämde med Ingela att vi skulle ses på gymmet efter det.
Hade tur, nummer två till kassan och vid inskrivningen fick jag besked att det kunde ta ca 1,5 timme. Det är ok sa jag, måste få någon som kollar mitt stackars öra. En syrra ropade upp en massa namn men ingen anmälde sig så efter 5 minuter var det min tur. Märkligt, vad hade alla som betalat 350 kr för besöket till Öron, Näsa Hals doktorn tagit vägen, eller hade de frikort och bara dragit på grund av lång väntan? Eller så vad de på stan under tiden och shoppade eller nåt, men vad har man då på akuten att göra om man inte vill ha vård?
Nåväl, jag fick komma in till en ung manlig läkare som tittade i mitt öra och sa att det såg rent och fint ut, inga vaxproppar där inte eller annat skräp. (Inte konstigt efter min rengörning totalt tre gånger på en vecka) Han knackade mig på huvudet men en stämgaffel och jag uppfattade bara ljudet på vänster öra. Jaha, hade jag blivit halvdöv på örat plötsligt, frågade jag oroligt.
Han sa att jag troligen fått en "hastig hörselnedsättning" som kan bero på ett virus och det finns ca 90 % chans att det går över. Jaha om jag hör till de 10 % vad händer då, frågade jag. Då är det inte så bra sa han och skakade på huvudet, tyvärr. Jag sa att jag hellre valt vaxpropp istället för sådant här diffust. Han nickade förståeligt.
Han skrev ut cortisontabletter, Betapred 0,5 gr, som ska bita på dessa besvär, om det nu är virus förstås, och jag ska ta 6 tabletter om dagen, alla på en gång (de var små tabletter, puh) i 10 dagar. Han skrev även en remiss till Läkarhuset på Odenplan för hörselkontroll. Jaha och hur lång tid tar det innan jag kan få komma dit? Jag ska flytta till Thailand den 24 september så då måste det här vara utrett och klart så jag kan höra syrsornas sång och ljudet av havet etc. Ja, ja sååå lång tid tar det inte sa han. Vi får väl hoppas på det, får väl ligga på själv och tjata fram en rimlig tid.
Nu får vi hoppas på det bästa, att det eventuella viruset ger sig snabbt och att jag får tillbaka min välbehövda goda hörsel igen. Tycker redan att det känns lite bättre men det är väl psyket som kämpar emot det värsta scenariet.
Tränade med Ingela på utsatt tid, då jag var klar i god tid, och det gick hur bra som helst att träna trots mitt halvdöva öra så jag fick säga "hursa och va" när hon stod på min högra sida, kände mig plötsligt som en gammal tant...och såg mig själva springa runt med en stor tratt för att höra bättre. Vilken mardröm, men det finns ju fina hörapparater nu för tiden som knappt syns tröstade jag mig med.
****************
Vid hemkomsten ringde jag Linda och hon berättade att Daniel haft skitont i sitt ben hela natten och knappt sovit en blund. Han gick dock till jobbet, läkaren hade sagt att han skulle gå så mycket som möjligt, men med kryckor, för att få bort svullnaden.
Sedan sprack såret och den täckande kompressen höll inte för den vätska som rann ut, så han var tvungen att söka akut. Började med akuten på Sabbatsberg, som låg närmast jobbet, men de kunde inte sätta på ett bandage?! På akutmottagningen, helt sanslöst! Det sa att han var tvungen att uppsöka S:t Göran för att få det fixat. Så han stapplade vidare med rinnande ben på sina kryckor till akuten på S:t Göran och satt där från 18.00-22.30 för att få ett bandage!
På Akuten satt det en massa suspekta personer och väntade på sin tur. En kille hade varit ute och joggat, trampat snett och vrickat foten, sedan gått 3 km och därefter cyklat till Akuten för att kolla om det var en fraktur? Men hallå, om det varit en fraktur skulle han knappst kunnat gå 3 km och sedan cyklat!
Två andra lirare blev hungriga och stack ifrån akuten och köpte varsin Subway, som de sedan åt med god aptit i rummet, där det sprang läkare och syrror fram och tillbaka, som skulle föreställa en hyfsat steril miljö. Vad var för fel på dem, killarna som åt Subway, alltså?
Daniel var alldeles hänförd över alla dessa människor som det inte syntes ett dyft på att de hade någon akut åkomma samtidigt som han satt där och torkade sitt rinnande svullna ben.
Håller med, ibland undrar jag, och de på S:t Göran får inte låta bli att ta emot folk för plötsligt dör väl någon som de kanske annars skickat iväg. Det är inte lätt. Men de som kommer till akuten gör väl som jag, är det hopplöst att komma fram för att få en tid på vårdcentralerna sätter man sig på akuten oavsett akut åkomma eller ej.
Till slut fick stackars Daniel sitt bandage och en ny tid på fredag för ultraljud för att kolla benet igen. Vilket eländes elände, hoppas han blir frisk snart då träningen tar stryk och annat som är trevligare än att hoppa runt på kryckor. Asta gillar inte kryckorna utan tycker husse är obehaglig tills han lägger bort dem...då blir hon glad igen.
Så om du orkat läsa hela vägen hit, tackar jag för det, och ber dig hålla tummarna för oss stackars krassliga individer att våra krämpor snabbt går över!
En vacker Rhododendron till dig som orkar läsa detta långa inlägg!
Sudden deafness, det är vad det låter som. Håller tummarna för att besvären går tillbaka helt och hållet. Det är viktigt att du fortsättet med kortisontablettena bara! Krya på dig!