2016-10-27 Dag 25. Mot Huay Yang via Pak Nam Pran och Sam Roi Yot... Slutetapp 14 mil samt sammanfattning om långresan på 460 mil
Hela natten har regnet stått som spön i backen i Hua Hin och även i morse regnade det mer eller mindre. Vi tog det lugnt hela förmiddagen på Rajana Garden House då vi inte hade bråttom hem idag. Ned, vår housekeeper, var så bussig och städade vårt hus idag på eftermiddagen istället för i morgon eftermiddag som är vår ordinarie städdag. Städningen är klar strax innan klockan 16.00.
Vi brukar inte ha för vana att ändra våra städdagar i tid och otid då det kan bli rörigt för Ned som har sitt städschema av de hus som hon är tilldelad att städa på Lotus 1. En del hus har bara städning varannan vecka och just idag passade det bra för oss att ändra att få städningen utförd på eftermiddagen eftersom hon hade utrymme för det. Det enda som vi brukar ändra, om det går, är att få städat på förmiddagen istället för på eftermiddagen på våra fredagar. Det är helt okej för Ned och om hon måste ändra dag av något skäl så ställer vi upp på det givetvis.
Fördelen med att få det städat idag är att vi kan pyssla hela dagen i morgon med tvätt, rengöring av hojar, prylar etc. utan att hålla oss undan från huset i samband med städningen. Skönt att det gick att fixa denna gång.
Nåväl av det skälet kunde vi alltså ta det lugnt och checka ut klockan 12 från Rajana. Rulle tog en promenad till Hua Hin Bakery i regnet, som ligger ganska nära Rajana. Det var den fysiska aktivitet han bidrog med för att fixa matbröd samt lite gott fikabröd till eftermiddagsfikat. Själv mysade jag i den goa sängen med bland annat lite spel på mobilen medan regnet smattrade där utanför huset.
Strax efter klockan 12 var det bara att dra på sig regnkläderna och styra hemåt till Huay Yang i sakta mak. Vi behövde alltså inte vara hemma förrän vid 16.00 tiden och det är bara högst 14 mil att köra beroende på vilken väg man väljer. Vi valde att köra via Pak Nam Pran och därefter följa hela kustvägen (Scenic Route) till slutet av Dolphin Bay och därifrån, via Sam Roi Yot Nationalpark, köra sista 5 milen på motorvägen hem till Huay Yang.
Vi började med att äta lunch på en liten restaurang som heter Very Good Restaurant och den ligger vid havet strax efter Pak Nam Pran.
Very Good Restaurant strax efter Pak Nam Pran...
Härlig vy att äta lunch till samt att äntligen få se vårt vackra hav igen...Det var ca 3, 5 veckor sedan sist..,
Mätta och belåtna gled vi vidare på våra hojar på vägen utmed havet och vidare på Scenic Route. Vi hade bestämt oss för att ta vår medhavda fika på vägen hem och i slutet på Dolphin Bay har de en Sala på stranden där man kan sitta i och fika eller så.
Fortfarande mer eller mindre regn så det var skönt att sitta under tak och fika...
Dolphin Bay som tillhör distriktet Sam Roi Yot
Mums med fika med havsutsikt!
Mitt känsliga öga för röda ting ser något rött därborta vid en kort strandremsa på den lilla ön...
...och min zoom i min lilla kamera berättade att det var en liten röd tempelbyggnad där omgiven av vackra bougaivilleabuskar i cerise färg...Har man ingen kikare till hands är det bra att använda kamerans zoomobjektiv :-D
Efter det goda fikat på eget kaffe samt en ananaspaj med russin från Hua Hin Bakery for vi vidare hemåt.
Vi stannade till i "Fruktbacken" och köpte 2 kg gula mangos och härefter drog Rulle på gasen för att hinna hem före mig. Han skulle snabbt klä om, byta till Svartforzan, och dra iväg till marknaden för inköp av övrig frukt och grönt samt handla lite matvaror på Pop Shop. De blev glada att se Rulle på Pop Shop och önskade oss välkomna hem till Huay Yang igen efter den långa resan. Roligt att bli så trevligt bemött samt vara saknad och efterlängtad!
Jag drog också på gasen för min uppgift var att stanna till hos Maew och köpa kvällsmaten. Dessutom ville jag hem nu och det hade i princip slutat regna. Vägbanan var torr och sträckan mellan Prachuap Khiri Khan och Huay Yang är nylagd och fin och jämn som inbjuder till högre hastighet...
Maew blev lika glad att se mig som jag att se henne och hon tyckte det var roligt att vi var hemma igen och att den första restaurang vi vill ha kvällsmat ifrån var från hennes. Det är ett ömsesidigt gott betyg det och det är underbart att känna oss välkomnade av thailändarna i vår lilla by. Min uppgift var också att hämta vatten från vattenautomaten i Charm Shop och det blev lika glada de att se mig efter flera veckor.
Just sådant här härligt välkomnade, framför allt av Thailändarna, gör mig varm om hjärtat samt i hela kroppen och det känns verkligen att vi hör hemma här och att de gillar oss. Borta bra men hemma bäst så är det bara och det är ju underbart i sig att det inte är tvärtom...
Vi har kört totalt 460 mil denna långresa och det är många sköna mil och vi är lika tacksamma varje gång som vi kommer hem och att allt gått bra och att resan varit lyckad. Det handlar inte om skicklighet utan en stor tur då en händelse eller olycka inte bara behöver bero på oss utan även andra trafikanter eller hundar eller kossor som ofta uppehåller sig vid vägen eller på vägen.
Vi har nu kört i främst Thailand ca 8 000 mil och även en del av dessa många mil i Malaysia, och då har vi lärt oss hur trafiken fungerar här. Vad vi främst har lärt oss är att motorcyklar kontra bil har otroligt låg rang och att en stor procent bilister helst ser att bara bilar ska ha tillträde till vägarna och att motorcyklarna ska hålla sig undan.
Det gäller att ha det klart för sig och köra offensivt ha stenkoll på övrig trafik samt vara otroligt ödmjuk och aldrig försöka hävda sig eller tjafsa även om man anser att man har gjort en manöver korrekt. Framför allt aldrig visa missnöje eller ilska, det kan straffa sig hårt på olika sätt om man har otur.
Som farang är vi gäster här och det är Thailändarnas körstil eller körskola som talar om var ribban ligger. Att komma med något annat är bara oklokt även om man själv tycker man besitter alla de bästa köregenskaper som behövs för att framföra ett fordon.
Blir man arg inombords över en specifik situation gäller det att bita ihop och bara le eller låtsas som ingenting. Det är det bästa för att köra i ilska är det sämsta man kan göra.
En del faranger hävdar att bara man syns som motorcyklist genom neonfärgade kläder, västar, flaggor eller som vi sett en som hade en stolpe monterad på sin packbox med en "saftblandare" högst upp och att bilisterna då är mer uppmärksamma och hänsynsfulla.
Glöm det, det ger bara en falsk trygghetskänsla, inget annat, för de flesta bilister struntar i det. Det enda man kan göra för att hålla bilarna ifrån sig är att köra snabbare än dem och det kan ju fungera för de som har stora starka hojar och som kör i grupp och håller en mycket hög hastighet, Vi vanliga motorcyklister gör bäst i att bara att försöka hålla oss ur vägen och finna oss i det.
Tack min älskade Rulle för den här fina långresan och för allt arbete som du har lagt ner på att planera övernattningar samt roliga upplevelser eller sevärdheter i förväg samt under färden.
Du är den bästa reseledaren som finns och framför allt för att du är min!
Tack för ett mycket bra resereportage med många fina bilder, ser fram mot nästa långresa med Rulle som färdledare, han har koll på sånt!!