En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand samt vikten om fysisk träning etc

Idag när jag cyklade ner till Wat Samut för att gå på strandlångis kom hon där min fina goa gamla tik Damm och viftade på svansen. Damm bor på tempelområdet och munkarna har koll på henne och ger henne mat och vatten.

 

Hon ser något piggare ut idag men rör sig stelt och har dessbättre inga ytliga öppna sår på ryggen utan ser hyfsat fin ut.

 

Damm är en gammal tik som pga en tumör på tungan gjorde så halva tungan gick av för snart 1 år sedan och hon har därmed svårt att äta. Tyvärr är det ytterligare en tumör inne i munnen på gång och det gör ju inte hennes tillstånd bättre.

 

 

Hon har under åren haft flera allvarliga stora tumörer på ryggen som opererats bort så hennes liv på äldre dar har inte varit så lätt.

 

På grund av hennes sargade tunga och en ny växande tumör inne i munnen har munkarna lovat att den dag hon inte kan äta själv längre är det okej att låta henne somna in för gott. 

 

Det är sorgligt när hundarna som jag följt i så många år blir allvarligt sjuka men det är ändå skönt att veta att munkarna har koll tillsammans med Tui så hon inte dör av svält i vart fall.

 

Det är inte alla som får gå fram och klappa eller gulla med Damm för hon är reserverad och drar sig helst undan. För mig har dock hon det fulla förtroendet och låter mig kommer nära och gulla med henne och undersöka henne ytligt hur mycket som helst så det känns mycket hjärtevärmande.

 

Hon brukar höra när jag kommer om hon är vaken och kommer  då oftast fram och visar sig för att hälsa.

 

Hon gillar de jag kallar för hallonsnören (hundgodis av kött) för torrfoder kan hon inte äta alls utan bara ris med något i då det är kletigt och lättare för henne att få i sig.

 

Hallonsnöret tar hon i munnen och kastar sedan upp huvudet för att det ska trilla ner i matstrupen.