Att bara stå där tyst och titta samt insupa denna fantastiska miljö är en lisa för min själ.
Skarpa fågelljud hördes i djungeln bakom mig och jag fick titta länge innan jag såg att det satt en Fredsduva (Peaceful/Zebra Dove) och gömde sig högt uppe i ett träd.
Peaceful/Zebra Dove
Jag tycker själv att jag lyckades att ta en hyfsat skarp bild på fri hand hand på den fina duvan med min kompakta kamera Canon Powershot SX740 HS med 40x optical zoom. Jag är mycket nöjd med min kamera, liten lätt och behändig att bära med sig.
När jag var nöjd med min lilla meditationsstund knallade jag vidare mot huset och de många hundarna där som gärna vill skrämmas och visa vem som äger reviret.
Den här gången hade jag med mig lite extra torrfoder för att försöka visa att jag är en snäll generös kärleksfull människa som inte vill dem något illa bara passera så fredligt som möjligt.
När jag kom fram till huset sprang 3 av de större hundarna genast fram och skällde och visade sina fina vita tänder. De andra hundarna där låg bara lojt och tittade på skådespelet.
Det kom ett par thailändare på MC och när de såg att jag stannat vid hundarna frågade de vart jag skulle. Jag berättade att jag skulle ner till havet men de trodde nog att jag var rädd för hundarna och sa att jag bara kunde gå vidare. Jag berättade då att jag inte var rädd (på thai) och visade godispåsen och de nickade då gillande och körde iväg.
Jag stod still och pratade vänligt med hundarna samt plockade fram lite torrfoder ur min påse. Den stora svarta hanbesten kom av sig direkt i sin aggressivitet och blev nyfiken men ändå vaksam och småskällde lite för att behålla sin tuffa attityd.
Jag lade några högar lite här och där på vägen i närheten av mig och han åt med god aptit. När jag lade fodret i min hand kom han fram lugnt och åt ur min hand men var också noga med att titta på mig så jag inte skulle hitta på något lurt.
Han tog även godispinnarna så mjukt och fint när jag räckte fram mot honom. Jag såg att han var lite snopen på att den dramatiska situationen som de själva skapat trappade av vartefter. För att hålla igång det lite tittade han åt de andra hundarna för att få stöd och skällde då och då.
De andra två hundarna vågade inte gå fram till mig utan skällde lite lamt på håll. Nästa gång jag går där är jag säker på att vi kommer närmare varandra och så småningom kanske blir goda vänner till och med😊.
Den fina svarta hanbesten som visade sig bara vara lite tuff på ytan. Han följde med mig en liten bit men vände sedan hemåt igen.
Cool kaktusbuske...
Framme vid bron och nu friskar vinden i lite mer från nordost...
Återigen en bild på den fina blomman på buskar som växer vilt i nationalparken och vida omkring...
När jag kom tillbaka till min cykel väntade Lilleman och Vanilla på mig där och de ville ha både gotta och kärlek som de givetvis fick innan jag cyklade hem igen.
Stort TACK till mig själv och mina hundvänner för tidvis sällskap och till dig min bloggläsare önskar jag en härlig start på veckan!
Tack snälla du för videon, den kan jag njuta av många ggr. Jag går i det sammetslena vattnet och känner mig lycklig.
Undrar hur mycket hundmat du har med dig egentligen? Fast det är väl istället för viktbälte 😂
Kram Gertrude ♥️