2019-10-07 Härliga måndag med skön strandpromenad på fastande mage, underbara vyer, vackra fåglar och en snäll svart best...
Idag är det måndag igen och därmed nya möjligheter för en ny fin vecka. Rulle och jag är inne i vår periodiska fasta sedan frukosten igår kl.8.00 och det enda som skvalpar i magen just nu är vatten och te. Enkel mat blir det först strax efter kl 13.00 och då har vi fastat i 29 timmar😊.
Det fungerar hur bra som helst bara man psykiskt ställer in sig på det och har god karaktär att inte fuska. Det känns onödigt att fuska då vi gör det här för att det är bra för kroppen med att fasta i minst 16 timmar under kortare eller lite längre tid. Ju längre fasta desto bättre och det är ju individuellt hur man vill ha det för att må bra. För Rulle och mig passar det bra med 28-30 timmars fasta.
Min morgon började med mitt vanliga fyspass på altanen och sedan var det dags för strandpromenaden och jag fyller på med lite havssalt i min vattenflaska då det behövs när kroppen börjar tömma sina resurser.
Idag kommer vinden och vågorna från nordost och det är lugnt och fint på havet under förmiddagen. Jag fick glädjen att beskåda fantastiska kontraster mellan himlen och havet som idag var turkosfärgat.
Dagens favoritbild på en vackert röd blomma som växer på en buske vilt i nationalparken.
Vy från min parkerade cykel...
Chan- och Thaisi Island som omges av vårt glittrande hav i Siambukten...
Fina platta breda ständer idag...
Videon nedan tillägnar jag min kära bloggläsare Gertrude sedan många år för jag vet att hon älskar Huay Yang, havet och stranden😍
Himmel och hav i fin kontrast...
Det mesta av revet här i nationalparken är under vatten eller sand just nu...
En gammal palmgren ligger där så fint på stranden...
Bortre klippgränsen...
Bortre klippgränsen....
Ingången till min grotta...
Min grotta som jag gärna besöker gång på gång medan det går...
Visst är det vackert?
På hemvägen valde jag att gå på cykelvägen i nationalparken på 2,7 km då verkligen jag gillar att gå där. Det är lugnt och tyst förutom lite prasslande i buskarna och vackra fågelläten. Enöga hängde med en kort bit men valde sedan klokt nog att vända hemåt igen med tanke på huset med hundarna framöver.
I ett buskage vid den här lilla sjön hade det samlats massor med hägrar av arten Great Egret (tror jag enligt min fågelbok) eller en blandning av olika hägerarter...
De hade någon slags samling där...
Great Egret
Att bara stå där tyst och titta samt insupa denna fantastiska miljö är en lisa för min själ.
Skarpa fågelljud hördes i djungeln bakom mig och jag fick titta länge innan jag såg att det satt en Fredsduva (Peaceful/Zebra Dove) och gömde sig högt uppe i ett träd.
Peaceful/Zebra Dove
Jag tycker själv att jag lyckades att ta en hyfsat skarp bild på fri hand hand på den fina duvan med min kompakta kamera Canon Powershot SX740 HS med 40x optical zoom. Jag är mycket nöjd med min kamera, liten lätt och behändig att bära med sig.
När jag var nöjd med min lilla meditationsstund knallade jag vidare mot huset och de många hundarna där som gärna vill skrämmas och visa vem som äger reviret.
Den här gången hade jag med mig lite extra torrfoder för att försöka visa att jag är en snäll generös kärleksfull människa som inte vill dem något illa bara passera så fredligt som möjligt.
När jag kom fram till huset sprang 3 av de större hundarna genast fram och skällde och visade sina fina vita tänder. De andra hundarna där låg bara lojt och tittade på skådespelet.
Det kom ett par thailändare på MC och när de såg att jag stannat vid hundarna frågade de vart jag skulle. Jag berättade att jag skulle ner till havet men de trodde nog att jag var rädd för hundarna och sa att jag bara kunde gå vidare. Jag berättade då att jag inte var rädd (på thai) och visade godispåsen och de nickade då gillande och körde iväg.
Jag stod still och pratade vänligt med hundarna samt plockade fram lite torrfoder ur min påse. Den stora svarta hanbesten kom av sig direkt i sin aggressivitet och blev nyfiken men ändå vaksam och småskällde lite för att behålla sin tuffa attityd.
Jag lade några högar lite här och där på vägen i närheten av mig och han åt med god aptit. När jag lade fodret i min hand kom han fram lugnt och åt ur min hand men var också noga med att titta på mig så jag inte skulle hitta på något lurt.
Han tog även godispinnarna så mjukt och fint när jag räckte fram mot honom. Jag såg att han var lite snopen på att den dramatiska situationen som de själva skapat trappade av vartefter. För att hålla igång det lite tittade han åt de andra hundarna för att få stöd och skällde då och då.
De andra två hundarna vågade inte gå fram till mig utan skällde lite lamt på håll. Nästa gång jag går där är jag säker på att vi kommer närmare varandra och så småningom kanske blir goda vänner till och med😊.
Den fina svarta hanbesten som visade sig bara vara lite tuff på ytan. Han följde med mig en liten bit men vände sedan hemåt igen.
Cool kaktusbuske...
Framme vid bron och nu friskar vinden i lite mer från nordost...
Återigen en bild på den fina blomman på buskar som växer vilt i nationalparken och vida omkring...
När jag kom tillbaka till min cykel väntade Lilleman och Vanilla på mig där och de ville ha både gotta och kärlek som de givetvis fick innan jag cyklade hem igen.
Stort TACK till mig själv och mina hundvänner för tidvis sällskap och till dig min bloggläsare önskar jag en härlig start på veckan!
Tack snälla du för videon, den kan jag njuta av många ggr. Jag går i det sammetslena vattnet och känner mig lycklig.
Undrar hur mycket hundmat du har med dig egentligen? Fast det är väl istället för viktbälte 😂
Kram Gertrude ♥️