En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Maria och jag beslöt att ta en rejäl långis i Tyresta Nationalpark och för att hinna ut från skogen innan mörkret föll, ca kl. 15.45 var vi där kl. 09.00 och beräknade att gå i ca 6 timmar. 

 

Vi utgick ifrån den stora parkeringen och entrén i närheten av Tyresta by och första målet var Årsjön, som vi rundade och därefter upp på det stora brandområdet efter den stora skogsbranden den 1 augusti 1999. https://sv.wikipedia.org/wiki/Skogsbranden_i_Tyresta_nationalpark_1999. 

 

Därefter kände vi för att gå till Stensjön då vi hade gott om tid på oss innan det skulle börja skymma.

 

Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss tidsmässigt då vi dels missade en markering i skogen mot Tyresta by och gick ut åt fel håll när vi skulle lämna Stensjön som vi kommit fram till. 

 

Marias GPS kontra våra Google Maps på mobilerna visade helt galet olika så när vi knallat x antal km och kommit ut på en större landsväg insåg vi att det blivit riktigt fel och att vi befann oss över 10 km från Tyresta by. Klockan tickade på, min Samsung med ett par år på nacken började tappa batteriladdningen så när Rulle ringde och undrade hur det gick för oss meddelade vi att vi gått fel och var på väg tillbaka till Stensjön där vi gått ut åt fel håll. Jag bad honom att inte ringa på min lur mer då jag måste spara på batteriet. Maria hade mycket kapacitet kvar både på sin Samsung (nästan ny) och sin klocka med GPS så det var lugnt än så länge. Vi lovade att höra av oss när vi kommit fram till bilen igen.

 

Vi gick i rask takt tillbaka hela den långa väg vi gått fel från Stensjön och då det blivit mulet samt skymningen sakta sänkte sig insåg vi att vi skulle få gå ca 10 km i skogen i kolmörker. Vi var ändå glada för att vi hade pigga ben fortfarande och jag sa att nu måste vi tänka positivt och intala oss att allt skulle gå bra bara vi stannade vid gott mod. Maria höll med fast hon hade känt sig bättre till mods om vi sluppit gå i mörkret i skogen.

 

Nu var det ju som det var så och när vi hittat tillbaka till utgångspunkten vid Stensjön hade det blivit kolmörkt. Eftersom vi inte tänkt på att ta med en ficklampa eller pannlampa använde vi oss av Marias mobillyse och det gällde att hitta markering på träden samt hitta rätt stig då det vimlar av stigar i skogen. En del breda andra smalare och de breda är märkta med den orangea färgen som skulle leda oss till byn. 

 

Dessa stigar är knepiga att gå på då det är många ytliga rötter som av blötan i skogen blivit hala samt att det finns mycket stenar och ojämnheter som det gäller att undvika snubbla på. Det hade dessutom börjat duggregna lite men vi knallade på och fick vända när vi insåg att vi kommit in på fel stig och söka efter markeringen på den rätta. 

 

Att ta sig fram i skogen när det är kolsvart och bara med mobilens lyse går långsamt. Maria hade även koll på riktningen där hennes bil stod parkerad via sin GPS men vi var ju tvungna att ta oss dit via en stig då vi inte hade vingar att flyga med. Det är dessutom bergigt så att försöka klättra ner på svåra ställen var uteslutet i mörkret. Det blir ju därmed en liten omväg som vi måste finna oss i att gå för att inte slå oss halv ihjäl vid en bergsluttning eller trampa ut i kärren i skogen. 

 

Familjen hemma var oroliga för oss och när Maria var tvungen att sätta sin lur på flygläge för att spara batteriet hade de ingen kontakt med oss längre. Mardrömmen hade ju ändå varit om Marias mobillyse lagt av för då hade vi inte sett ett dugg. Dessbättre slutade det duggregna och månen lyste upp marginellt men det räckte inte på långa vägar. Jag testade om min lur var igång men den hade dött helt så nu var det bara Marias lur som skänkte oss ljuset i skogen.

 

Vi peppade varandra och vi är båda mentalt och fysiskt starka så ingen av oss blev rädd eller greps av panik utan jag var helt säker på att vi skulle fixa det här men att det skulle ta tid. All energi skulle bara ägnas åt att gå, leta markeringar och rätt stig samt gångbar natur i övrigt och vi lyckades tillslut komma ut ur skogen och den stora transportsträckan till Tyresta by och parkeringen.

 

Då Rulle eller Linda inte fått någon kontakt med oss och klockan var närmare 20 var de jätteoroliga att vi villat bort oss helt eller att något allvarligt hänt oss så Rulle ringde till polisen. Poliskvinnan var mycket vänlig och förstod hans oro och tog upp alla uppgifter om Maria och mig. Rulle sa att jag hade inte ätit sedan igår kväll (då jag fastar sedan dess) och att jag är 71 år och poliskvinnan utropade "ojdå"! Hon visste ju inte att jag är både frisk, starkt och uthållig utan trodde kanske att jag var en skröplig tant som gett mig ut på ett äventyr som jag borde hållit mig borta från. 😁

 

När vi kom ut ur skogen satte Maria på sin mottagning på mobilen och försökte ringa till pappa Rulle men det var upptaget. Strax efter ringde poliskvinnan till Maria och berättade att Rulle hade anmält sin oro för oss och att de inte hade någon kontakt eller koll på var vi var. Vi övertygade den vänliga kvinnan att allt nu äntligen var i sin ordning att vi kommit ut från skogen och att vi mådde bra samt att vi snart var framme vid bilen. Fint att hon var så omhuldande om vår säkerhet!

 

Väl där i bilen, den enda bil som stod kvar på parkeringen, hade vi ju full kontakt med vår älskade Familj som var både arga och utom sig av oro för att vi varit så klantiga och inte tagit med oss ficklampor och att vi virrat bort oss så totalt och att de inte kunde se var vi befann oss då vi stängt av den funktionen för att spara batteri. 

 

Istället för som vi planerat att promenera i ca 6 timmar medan det var ljust blev det nästan 11 timmar istället!

 

Jag är glad och tacksam över att de bryr sig om oss och jag förstår deras oro men vi hade ju full fokus på att klara oss ur detta på bästa sätt och har båda lärt oss att åtminstone ta med pannlampa eller ficklampa ifall att vi skulle bli försenade av något skäl. Bra att även ta med sig en tändare eller tändstickor i fall att man behöver tända en brasa vid ett rastställe i skogen för att värma sig om man måste övernatta. Det finns flera sådana ställen med ved vid de sjöar som finns i nationalparken. 

 

Maria släppte av mig hemma strax innan kl. 21 och då hade Rulle fixat en tunnbrödsrulle med 2 stekta ägg och till det nöjde jag mig med en skål med naturell yoghurt med havregryn i. För min del var det för sent att äta lagad mat och jag var faktiskt inte heller särskilt hungrig fast jag inte ätit någon på 24 timmar och bara druckit vatten och gått 33,35 km. Kroppen klarar alltså mycket mer än vi tror.

 

Det var skönt att vara hemma igen efter detta äventyr och så småningom krypa ner i min varma säng istället för under en granruska i skogen om vi inte haft något lyse att tillgå utan varit tvungna att invänta gryningen. Livet är fullt av överraskningar och framför allt veta att jag har tillräckligt med mod och är mentalt starkt att lösa problem istället för att gripas av panik när det dyker upp något jag inte räknat med. Att utsätta sig för lite vedermödor tror jag bara är nyttigt för då vet man verkligen att man lever och kan hantera situationer utanför komfortzonen.