2011-01-09 Pratstund med "uteliggaren" i skogen
Rulle drog till SATS, Maria jobbar så jag fick helt sonika ta min promenad för mig själv. Det är helt ok, för jag tänker så bra på ditten och datten när jag får gå och skrota för mig själv. Tog en sväng förbi skyddsvärnet uppe på ett av bergen i Hansta för att se om uteliggaren var "hemma" och att han "mår bra". Jag har aldrig pratat med honom tidigare men blir mer och mer nyfiken på hans historia.
När jag kom dit låg han i sin sovsäck och lyssande på radio och hoppade till lite när han hörde mina steg i en den blöttunga snön. Jag stannade till och hälsade och han hälsade tillbaka lite avmätt. Passade på att fråga om allt var väl med honom och hur han klarade sig. Han svarade motvilligt att allt var bra, tyckte jag var frågvis och ville inte berätta om sin historia. Till slut lossnade han när jag sa att jag har full respekt för hans val att bo i skogen att jag endast har goda avsikter med att fråga då jag är lite allmänt nyfiken och intresserad av lite udda beteenden. Om han inte ville svara behövde han inte helt enkelt.
Han berättar att han är mellan 40-50 år, har bott där i skogen mer eller mindre i 5 år och har sedan drygt 2 år tillbaka fått diagnosen Aspergers Syndrom. Utredningen av hans diagnos var beställd av socialförvaltningen, som han under ca 1 år fått bidrag ifrån men inte längre. Han har inte heller rätt att få ersättning för sjukersättning från Försäkringskassan enligt de nya reglerna. Han har gett upp hoppet om att samhället ger honom hjälp då de inte förstår syndromet Aspergers och han betraktas som en av de udda personer, dvs. de som inte passar in i mönstret. Han kan inte erbjudas någon hjälp, vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Han vill inte driva det vidare utan har lagt ner saken tills vidare.
Han verkade inte så ledsen för det utan berättade att han har ett sparkapital att ta av som kommer att räcka i hela livet då han lever så spartanskt som han gör. Han köper mat i närmaste affär och även kläder och annat när han behöver och saknar egentligen ingenting. Han har och har aldrig haft några alkohol- eller drogproblem. Jag frågade om han behövde filtar, kläder eller något annat men han tackade nej och sa att han har det som behövs. Han har en solcell som laddar mobilen etc, T-spritskök, en bil som fungerar samt en dator så han kan uppdatera sig samt kolla på film om han vill.
På grund av hans syndrom klarar han inte av att bo i lägenhet i ett flerfamiljshus, under ordnade förhållanden, och kan heller inte arbeta då han har svårt att underordna sig arbetstider, medarbetare, regler mm. Självklart skulle han helst bo i en liten Friggebod med el och vatten samt värme som låg på en enslig plats, men det går inte att ordna enligt honom. Han har inte råd att skaffa sig ett eget hus.
På min fråga hur det går med hygienen på vintern, svarar han, att han inte kan sköta den dagligen utan får låta smutsen vara och tvätta sig oftare i sjön först när det blir varmare. Han ser dock frisk och fräsch ut och har rent och ordningsamt omkring sig och verkar mycket noga med det. Han hämtar färskt vatten från en bensinmack under vintertid och under varmare årstider finns det en kran i närheten med dricksvatten.
Han trivs bra med lugnet och livet i skogen och ibland kommer räven och hälsar på, som är frisk och fin utan skabb, samt ett och annat rådjur och älg.
Han lyssnar mycket på radio och tycker det är kul att t.ex. höra när det är trafikstockning på Essingeleden eller annat som vi "vanliga" blir irriterade av, då han slipper bry sig. Han nöjer sig med sin fridfulla plats, han äter sig mätt och har det varmt och gott och fryser sällan. Den månad han gillar sämst är november då det är mörkt och dystert och då är det lätt att bli lite deppig säger han.
Jag gillar den här mannen skarpt, han var mycket trevlig och jag tycker han har rätt i mycket. Vi var rörande överens om att människor stressar som galningar, skaffar sig mer och mer prylar, slit- och slängmentalitet samt tror vi får mer uppmärksamhet och respekt ju mer vi äger och har, vilket yrke och förmögenhet samt klasstillhörighet, istället för att se till att vi får respekt för våra inre egenskaper och förmågor att handskas med livet i stort oavsett vad man har och inte har rent materiellt.
Livet blir inte roligare än man gör det till, vare sig man är fattig eller rik, frisk eller sjuk, rastillhörighet, religion etc. Det gäller att förvalta våra liv väl, se dem som vi inte tycker "passar in i den gängse perfekta mallen" som en tillgång och inte som förlorare. Då kan vi alla leva i harmoni och lära oss av varandra istället för att visa avundsjuka, missundsamhet, respektlöshet, misstänksamhet etc.
Tack kära skogsman för att du förgyllde min tid i skogen i samtal med dig i ca 15-20 minuter! Jag ville inte fotografera honom utan respekterade hans vilja att han inte ville vara med på en offentlig bild. Däremot var det ok för honom att jag fotat hans "hem" tidigare coh visat på min blogg.
I nedan länk kan du läsa fakta om Aspergers Syndrom.
http://www.aspera.nu/tidning/aspera22/christian/fakta_asperger.htm
När jag kom hem var Rulle klar med fikat och jag tänkte på skogsmannen där jag satt i vårt fina varma vardagsrum i min sköna fåtölj med våra prylar omkring oss och kollade på filmen The Astronaut´s Wife på vår jätteplatt-TV med bioljudanläggning.
När jag kom dit låg han i sin sovsäck och lyssande på radio och hoppade till lite när han hörde mina steg i en den blöttunga snön. Jag stannade till och hälsade och han hälsade tillbaka lite avmätt. Passade på att fråga om allt var väl med honom och hur han klarade sig. Han svarade motvilligt att allt var bra, tyckte jag var frågvis och ville inte berätta om sin historia. Till slut lossnade han när jag sa att jag har full respekt för hans val att bo i skogen att jag endast har goda avsikter med att fråga då jag är lite allmänt nyfiken och intresserad av lite udda beteenden. Om han inte ville svara behövde han inte helt enkelt.
Han berättar att han är mellan 40-50 år, har bott där i skogen mer eller mindre i 5 år och har sedan drygt 2 år tillbaka fått diagnosen Aspergers Syndrom. Utredningen av hans diagnos var beställd av socialförvaltningen, som han under ca 1 år fått bidrag ifrån men inte längre. Han har inte heller rätt att få ersättning för sjukersättning från Försäkringskassan enligt de nya reglerna. Han har gett upp hoppet om att samhället ger honom hjälp då de inte förstår syndromet Aspergers och han betraktas som en av de udda personer, dvs. de som inte passar in i mönstret. Han kan inte erbjudas någon hjälp, vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Han vill inte driva det vidare utan har lagt ner saken tills vidare.
Han verkade inte så ledsen för det utan berättade att han har ett sparkapital att ta av som kommer att räcka i hela livet då han lever så spartanskt som han gör. Han köper mat i närmaste affär och även kläder och annat när han behöver och saknar egentligen ingenting. Han har och har aldrig haft några alkohol- eller drogproblem. Jag frågade om han behövde filtar, kläder eller något annat men han tackade nej och sa att han har det som behövs. Han har en solcell som laddar mobilen etc, T-spritskök, en bil som fungerar samt en dator så han kan uppdatera sig samt kolla på film om han vill.
På grund av hans syndrom klarar han inte av att bo i lägenhet i ett flerfamiljshus, under ordnade förhållanden, och kan heller inte arbeta då han har svårt att underordna sig arbetstider, medarbetare, regler mm. Självklart skulle han helst bo i en liten Friggebod med el och vatten samt värme som låg på en enslig plats, men det går inte att ordna enligt honom. Han har inte råd att skaffa sig ett eget hus.
På min fråga hur det går med hygienen på vintern, svarar han, att han inte kan sköta den dagligen utan får låta smutsen vara och tvätta sig oftare i sjön först när det blir varmare. Han ser dock frisk och fräsch ut och har rent och ordningsamt omkring sig och verkar mycket noga med det. Han hämtar färskt vatten från en bensinmack under vintertid och under varmare årstider finns det en kran i närheten med dricksvatten.
Han trivs bra med lugnet och livet i skogen och ibland kommer räven och hälsar på, som är frisk och fin utan skabb, samt ett och annat rådjur och älg.
Han lyssnar mycket på radio och tycker det är kul att t.ex. höra när det är trafikstockning på Essingeleden eller annat som vi "vanliga" blir irriterade av, då han slipper bry sig. Han nöjer sig med sin fridfulla plats, han äter sig mätt och har det varmt och gott och fryser sällan. Den månad han gillar sämst är november då det är mörkt och dystert och då är det lätt att bli lite deppig säger han.
Jag gillar den här mannen skarpt, han var mycket trevlig och jag tycker han har rätt i mycket. Vi var rörande överens om att människor stressar som galningar, skaffar sig mer och mer prylar, slit- och slängmentalitet samt tror vi får mer uppmärksamhet och respekt ju mer vi äger och har, vilket yrke och förmögenhet samt klasstillhörighet, istället för att se till att vi får respekt för våra inre egenskaper och förmågor att handskas med livet i stort oavsett vad man har och inte har rent materiellt.
Livet blir inte roligare än man gör det till, vare sig man är fattig eller rik, frisk eller sjuk, rastillhörighet, religion etc. Det gäller att förvalta våra liv väl, se dem som vi inte tycker "passar in i den gängse perfekta mallen" som en tillgång och inte som förlorare. Då kan vi alla leva i harmoni och lära oss av varandra istället för att visa avundsjuka, missundsamhet, respektlöshet, misstänksamhet etc.
Tack kära skogsman för att du förgyllde min tid i skogen i samtal med dig i ca 15-20 minuter! Jag ville inte fotografera honom utan respekterade hans vilja att han inte ville vara med på en offentlig bild. Däremot var det ok för honom att jag fotat hans "hem" tidigare coh visat på min blogg.
I nedan länk kan du läsa fakta om Aspergers Syndrom.
http://www.aspera.nu/tidning/aspera22/christian/fakta_asperger.htm
När jag kom hem var Rulle klar med fikat och jag tänkte på skogsmannen där jag satt i vårt fina varma vardagsrum i min sköna fåtölj med våra prylar omkring oss och kollade på filmen The Astronaut´s Wife på vår jätteplatt-TV med bioljudanläggning.
Spencer och Jillian är det perfekta paret. Han är dekorerad astronaut hos NASA och hon är en omtyckt lärarinna. Under ett rutinuppdrag i rymden, då Spencer och hans kollega Alex ska reparera en ...
Skådespelare: Charlize Theron, Johnny Depp, Nick Cassavetes, Joe Morton, Samantha Eggar
Regissör: Rand Ravich
Riktigt spännande bra film med suveräna Johnny Depp och Charlize Theron
Jag ska skänka en tanke till Skogsmannen i kväll när jag kryper ner i min sköna, mjuka, varma säng när han ligger där i sin sovsäck i skogen. Brrr för mig men han verkar gilla det.
Riktigt spännande bra film med suveräna Johnny Depp och Charlize Theron
Jag ska skänka en tanke till Skogsmannen i kväll när jag kryper ner i min sköna, mjuka, varma säng när han ligger där i sin sovsäck i skogen. Brrr för mig men han verkar gilla det.
Annika, det här var det bästa och mest intressanta blogginlägg jag någonsin läst! Jag tror inte att det hade varit många som hade fått så pass fin kontakt med den här mannen, men jag känner dig och förstår att han kände att han vågade öppna sig lite för dig. Säkerligen betyder ditt besök och vänlighet mycket för honom, som inte har någon att prata med på ett vettigt sätt. Du får nog en stjärna i himlen för att du tog dig tid med en av de utstötta ur samhället!