2013-01-11 Dusky Leafs apor och bergsvandring på Khao Lorm Muak i Ao Manao
Efter lunch på Maew (där även B&L dök upp för att äta sin lunch) åkte jag och Rulle till Ao Manao för att ta oss upp till toppen på berget där Dusky Leaf aporna håller till.
Ett sött gäng med Dusky Leaf apor
En liten Dusky Leafpojke...
Efter att ha gullat lite med de snälla Dusky Leaf aporna började vi vår klättring, utrustade med 4 flaskor vatten, varav en med sportdryck, samt bra sandaler med halkfri sula. Totalt är det 496 trappsteg och på vägen upp fick vi en hisnande vacker utsikt över havet vid Ao Manao samt utanför PKK. Det var svettigt värre men vi trampade på och det gick brant uppåt.
Uppgången inför bergsklättringen...
Trappklättringen har börjat...bara 496 trappsteg...
Vacker vy mot PKK
Vacker vy mot Ao Manao
Här slutar trapporna och hjälplinan tar över...
Där stigen tog vid var det en liten grotta som man kunde gå in i...
Rulle vid grottmynningen...
En liten grotta...
Grottmynningen utåt
När de 496 trapporna tog slut fortsatte stigen och man kunde hålla sig i eller få hjälp att dra sig upp med hjälp av av en tjock lina som löpte efter stigen uppåt och det var bergigt och knepigt att ta sig fram på vissa ställen.
Rulle kämpar på uppåt...Hej då...
När det var ca 300 meter kvar till toppen hade vi kommit fram till ett mycket brant uppförslut och det var lite väl tufft för mig att gå vidare då det var för häftig stigning samt svårt att ta sig upp.
Istället för att vara korkat envis och riskera liv och lem beslöt jag att ge upp och Rulle fortsatte för att se hur det såg ut längre upp.
Under tiden som jag kämpat för att ta mig upp kom en man i övre medelåldern älgande i full fart och tog sig förbi oss i rask fart och fortsatte uppåt till synes utan någon som helst ansträngning.
Vi bara stirrade på honom med beundrande blickar medan han försvann uppför den lilla bergiga stigen. Rulle fortsatte själv uppåt och försvann han också. Efter en stund kom den spänstige mannen ner igen och när han passerade mig sa jag att han var en riktig Bergsget och då svarade han att han klättrat på denna stig uppför berget i drygt ett år två gånger om dagen!
Jisses, inte undra på att han visste vad han gjorde. Jag svarade att för mig var det första gången men det var nog en onödig information då han självklart såg att jag var nybörjare med mina taffliga försök att likna en smidig och van bergsklättare, ha, ha.
I väntan på Rulle (självporträtt)...
Hisnande vacker utsikt!
Vacker vy över havet...
Mannen försvann neråt och jag hörde inte ett ljud från Rulle så efter en stund började jag ta mig ner från berget då jag stod i solen och bergsväggen var smällhet.
Fantasin började skena iväg, måste bero på alla läskiga filmer som vi ser, och jag började fundera på om mannen kanske tagit livet av Rulle där uppe och hur skulle jag våga ta mig upp för att kolla. Rulle hade även vårt dricksvatten i en ryggsäck med sig och det var ju inte så praktiskt då jag var utan vatten för stunden...
Jag slutade fantisera och tog mig ner till trapporna lugnt och fint och en livslevande Rulle kom efter en stund och var nöjd och glad över att han tagit sig upp ända till toppen. Det hade varit riktigt jobbigt och lite småläskigt på sina ställen och han trodde inte att jag skulle ha fixat det. Det tror inte jag heller så det var ju bra att jag gav upp tanken redan innan..
Nåväl utsikten därifrån toppen hade enligt Rulle varit enastående vacker och det fanns ett litet tempel på toppen. Stackars de som byggt templet och fått släpa byggmaterial hela vägen dit upp...Puh!
När vi återigen klättrat ner och gått alla 496 trappsteg tillbaka till bergets fot hade några Dusky Leaf satt sig på våra hojar och såg så söta ut där de satt i godan ro. Rulle tog fram resten av vattnet från ryggsäcken och när han gjorde det blev en Dusky Leaf nyfiken och trodde att det vankades något gott som Rulle skulle bjuda på. Han undersökte också Rulles hand på ett mjukt och fint sätt men det fanns inget där till apans besvikelse.
Dusky Leaf på hoj...
Jaha och hur gr man för att starta då?
Här sitter de på rad...
Vilka goa och snälla samt söta apor.
Vi lämnade Ao Manao och passade på att besöka grönsaks- och fruktmarknaden i PKK som alltid finns på fredagar strax efter första infarten till PKK söder ifrån vid det smutsvita huset.
Efter en drink med tilltugg hos Jerry och Tina, där också B&L samt ett annat par var bjudna, åt vi allihop på Marli Garden. Det var mycket trevligt!
Tack alla ni som förgyllt min dag och kväll!
Vilken tur att du fick rätt apa med dig hem!!!