En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Söta Snårvinda som växer efter vägkanten...

 

Med tanke på denna värme som vi fått uppleva nu i flera dagar här i Stockholm går mina tankar till den värme som vi fick uppleva i princip året om i Huay Yang och mina fantastiska strandpromenader nästan varje dag och där jag hade "mina" vovvar att gulla med och se till att de mådde bra.

 

Så här års i juni/juli började det komma fler faranger till byn, hus- eller lägenhetsägare eller de som hyrde hus eller lägenhet och det gillade affärsidkarna i byn. Äntligen skulle det bli lite härligt klirr i kassan. De väntade också på den stora tillströmningen av faranger under högsäsongen som började så smått from oktober och varade till mars.

 

De två senaste åren har det dock minskat med faranger i byn av olika skäl och affärsidkarna pustade och stånkade och undrade var alla var någonstans och varför de inte kom till Huay Yang.

 

Vi var ju bara en förhållandevis liten skara fastboende faranger som de kunde få in lite inkomst på förutom den övriga bybefolkningen förstås. Det var ju dock många affärsidkare som riktade in sig specifikt på farangerna som massageställen, specifika farangrestauranger med ett lite mer västerländskt matutbud, frisersalonger, klädbutiker, transport- reseföretag etc.etc.

 

För dem alla måste det få snudd på katastrofala följder rent ekonomiskt i år när regeringen begränsat inresetillståndet till Thailand för farangerna, framför allt svenskar på grund av Coronaviruset och att vi svenskar skulle vara extra utsatta och eventuellt bärare av smittan. Kanske de släpper på förbudet i slutet på året men med knepiga intyg, regler etc som ändå försvårar för gemene man att få komma in men det lär ju visa sig hur det blir med det i verkligheten. 

 

De thailändare i byn som arbetar på farangernas bostadsområden har ju en arbetsgivare som betalar ut lön och de har i vart fall sitt på det torra men de andra kommer få det mycket tufft för att ens kunna försörja sig om de inte har någon som backar upp dem.

 

Bara tanken gör mig ledsen då jag haft en fin relation med de flesta affärsidkarna i byn och vill ju givetvis inte att det ska gå illa för någon av dem. De har det tufft nog ändå i livet då de har förutom sin egen familj att försörja men även oftast både mor- och farföräldrar eller andra släktingar. 

 

Det är ju inte bara i Huay Yang detta händer utan i hela världen inte minst i Sverige men då vi bott där permanent i byn i drygt 8 år känns det lite extra vemodigt då denna by sedan vi köpte vårt hus där 2006 legat mig extra varmt om hjärtat. Det har varit vårt paradis på jorden och vi har haft en fantastiskt liv där i symbios med bybefolkningen som vi aldrig kommer att glömma utan tänker tillbaka på med glädje.

 

Livet är inte rättvist för någon och det finns både glädje och sorg i de flestas liv på ett eller annat sätt men i dessa tider får vi ändå försöka tänka positivt och göra det bästa vi kan för att rida ut Coronan för att deppa ihop eller tänka negativa tankar gynnar ingen utan gör det bara värre.

 

Vi har alla ett ansvar att hjälpas åt att åtminstone inte sprida smittan mellan oss i den mån vi kan undvika det så håll avstånd, tvätta händerna och ta till dig de förhållningsregler som gäller i övrigt. Detta kan alla göra, bara man vill, liten som stor.

 

Stort TACK min älskade Maria för en mysig promenad och häng hos oss på eftermiddagen och till dig min bloggläsare önskar jag en skön söndag!