En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

 

Väckarklockan ringde kl.04.15. Det var den stora dagen då jag skulle påbörja en grundutbildning i totalförsvaret (TFU-G) i en vecka. Det kändes såååå spännande!

Några få saker som lite civila kläder, finstassen inför avslutningsmiddagen på fredagen samt toalettartiklar var redan nedpackade i en liten väska kvällen innan. X-2000 från Stockholm C avgick till Malmö kl. 06.20.

Ja, då satt jag äntligen där och tåget rullade ut från stationen mot helt okända mål och upplevelser. Det pirrade lite i kroppen. Funderingar och tankar ploppade upp om vilka slags människor som skulle vara med på kursen, vilka befäl, hur förläggningen skulle se ut och hur det skulle gå att skjuta med K-pist etc. Vad jag visste redan innan var att det skulle bli en mycket tuff och intensiv kursvecka.

Medan tåget rullar kan jag kort berätta varför jag nu nödvändigtvis skulle gå den här kursen.

Bevakningskurs

Mischalands Cimbo

Jag går en bevakningskurs för att bli hundförare i hemvärnet med min schäferhund Cimbo. Förutom utbildning av Cimbo är det obligatoriskt för mig att gå TFU-G. Hundkursen är klar när vår instruktör på Värmdö brukshundklubb anser att Cimbo och jag kan vårt arbete så pass bra att vi kan göra ett slutprov. Blir provet godkänt får vi ett certifikat. Slutprovet innebär att jag och Cimbo går en patrullstig där han via vind och ljud ska känna av två figuranter som är placerade minst 50 meter in i skogen på varsin sida om patrullstigen. Jag måste därför kunna tyda Cimbos kroppsspråk (nos och öron) och sedan visa hans budskap med handtecken till mina följeslagare. Vi har redan tidigare klarat av två obligatoriska prov, ett lydnadsprov och ett spårprov. Lydnadsprovet gäller flera lydnadsmoment enligt instruktioner från en provledare, där han ska gå vid sidan, både med och utan koppel i optimal kontakt, ligga, sitta, hoppa och gå före mig i kopplets längd och omedelbart komma på min inkallning. Spårprovet gäller spårning i ett människospår med tre föremål som han ska markera så vi kan ta föremålen med oss och visa domaren. Spåret är ca 500 meter. Att bli ett färdigt ekipage tar alltså tid.

Efter att hundutbildningen är klar måste jag också genomgå en skyddsvaktsutbildning under två helger. Här får man lära sig att hantera t ex stökiga personer som inte har behörighet till ett militärt område, skjutträning etc. Det gäller alltså att lära sig att inte skjuta först och fråga sedan….

Vad gör man som hundförare i hemvärnet?

Efter utbildningen till hundförare i hemvärnet skriver vi kontrakt som avtalspersonal i det militära försvaret och blir krigsplacerade. För att underhålla befintliga kunskaper och även lära oss nya saker, måste vi måste träna kontinuerligt. Träningen kan utföras tillsammans med andra hundförare som samarbetar i samma bataljon eller så kan man träna på egen hand. Hemvärnet bjuder också in till militärövningar. Då söker man, via hundens luktsinne och hörsel, efter människor (fiender) över markområden på fastlandet eller på öar från en båt tillsammans med militära förband. Hundens sinnen är oslagbara jämförelsevis med människans! Vi kan också få uppdrag från samhället, t ex eftersök av försvunna personer.

Ankomsten till Ronneby

När tåget anlände till Ronneby station kl. 11.57 väntade utbildningsintendenten på F17, Blekinge flygflottilj, Inger Roos, vid stationen och dirigerade en skock på drygt 70 personer till en väntande buss som skulle ta oss till F17, strax utanför Ronneby. På F17 bjöds vi på lunch på markan och därefter skulle vi anmäla oss för inskrivning. Vi fick kvittera ut grönkläder, stövlar, kängor, ryggsäck, stridsbälte (som vi själva fick montera fast ammunitions- och skyddsmaskväskor på), hjälm mm. Allt skulle sedan pulas ner i en ryggsäck från 50-talet.

När inskrivningen var klar lämnade vi F17 och åkte vidare med buss till Kosta skjutfält. Färden tog drygt 2 timmar. På bussen hade jag sällskap med Ann-Marie Krantz, som är en trebarnsmor från Örnsköldsvik. Hon hade lämnat maken med två vällingätande småbarn för att få en veckas ”ro” från ett hektiskt mammajobb och få möjlighet att få uppleva något annorlunda. Ann-Marie är bilkårist och behövde därför komplettera med denna utbildning.

När bussen svängde in på militärområdet hoppades Ann-Marie och jag att vi skulle komma i samma grupp och det gjorde vi också. Logementet var en lång barack med tvåbäddsrum med över- och underslaf, ett litet bord med två stolar samt varsitt låsbart plåtskåp. I baracken fanns också två tvättrum med en dusch och en toalett i varje. Det fanns även ett litet rum med toalett och handfat. Två duschar och tre toaletter skulle alltså drygt

70 kvinnor och två killar dela på.

Rumsfördelning

Jag fick dela rum med Ann-Louise Hast från Malmö. Rumsfördelningen var redan bestämd i förväg. Det satt lappar på varje rum med namnen på de som skulle dela rummet och ingen fick ändra på det. Ann-Louise skulle gå kursen mest för att hon var nyfiken på kursens innehåll och för att kolla om hon klarade av den här typen av strapatser inför en vandringsresa som hon planerat att göra nästa år. Vi packade upp och klädde oss i de grönkläder vi blivit tilldelade och som vi nu skulle bära i vått och torrt i en hel vecka under mycket bestämda regler. På logementet gick det bra att svida om till egna civila kläder inomhus när vi var lediga. Ledigheten infann sig dock först efter sista teorilektionen vid 21.00 tiden.

Uppställning och exercis

När vi var klara med omklädningen hade alla fått order om att ställa upp sig gruppvis utanför logementet. Där träffade vi de som skulle ingå i vår grupp samt de två befäl, sergeant Ewa Nordstrand och löjtnant Håkan Sandell som skulle ta hand om oss under veckan. I min grupp var vi 20 stycken kvinnor i åldern 21-52 år (jag äldst) Alla grupper fick sina respektive befäl och vi hälsades välkomna av kurschef löjtnant Claes Diurhuus. Våra befäl tog över och vi fick börja med att lära oss vad exercis (drillning) är, dvs. hur gruppen ska stå eller gå på led eller rader. Vi fick lära oss att stå i givakt, göra honnör samt växla till manöver (ledig ställning). Alla skulle utföra ordern snabbt och samtidigt. Vi lärde oss att marschera i takt och man skulle alltid börja marschen med vänster fot. Det blev mycket fniss och skratt under exercisen när det blev lite tokigt. Våra befäl var dock tålmodiga och hade glimten i ögat. Efter en stunds drillande kunde vi äntligen gå i takt efter en ramsa, ”vänster – vänster – vänster, höger, vänster”.

Kl.17.30 serverades middag på markan och middagsrasten varade i en ca timma.

Efter rasten skulle alla grupper träffas i utbildningslokalen för presentation av samtliga befäl som vi skulle ha att göra med under veckan, utdelning av boken Sold-F (Soldaten i fält), hörselskydd samt annan viktig info. När klockan var 21.00 avslutades informationen med kvällsfika för den som ville.

Bra trött efter en mycket händelserik dag, kändes det skönt med en dusch. Sedan krängde jag mig upp i överslafen och kröp i säng och tog itu med läxan, dvs. att läsa 20 sidor i boken Sold-F för att vi skulle få en inblick i kommande aktiviteter under veckan. Ögonlocken kändes mycket tunga och jag hörde mig för med min rumskamrat, Ann-Louise, om hon hade några nattliga avvikelser för sig. Ann-Louise som nyss fyllt 50 år, och därmed var näst äldst i min grupp, svarade att hon inte visste då hon bodde mestadels ensam sedan en tid tillbaka. Hon upplyste mig om att hon brukade sova mycket gott och var övertygad om att hon inte snarkade. DET GJORDE HON! Jag kom dock på ett knep som faktiskt hjälpte. När jag visslade slutade hon snarka, åtminstone ett tag. Jag somnade och sov gott, trots lite visslingar då och då…..

Ordning och reda

Ann-Maries mobil gav väckningssignal, enligt överenskommelse, kl. 06.00. Frukosten serverades kl. 06.30. Efter frukost skulle alla grupper utföra olika städuppgifter som vi tilldelats och det skulle vara klart, inklusive bäddning av den egna sängen, till kl. 07.20. Då utförde våra befäl städvisitation. Vi fick godkänt och gjorde oss klara för gruppuppställning utanför baracken kl. 07.30. Där blev klädseln kollad. Ingen fick vistas utomhus utan keps eller med uppknäppta knappar i jacka eller byxor och samtliga dragkedjor skulle vara igendragna. Långhåriga skulle ha håret uppsamlat på lämpligt sätt. Så fort vi kom inomhus var vi tvungna att omedelbart ta av kepsen och stoppa undan den, men det var valfritt att knäppa upp eller ta av jackan. Vid teorilektionerna måste dock alla vänta på tillåtelse innan man fick ta av sig jackan eller sätta sig.

Dagelev

Varje morgon utsågs en dagelev. Dennes uppgift var att se till att gruppen kom i tid vid uppställning och hade ordnade kläder samt ha koll på dagens schema och tider. Vid avrapporteringen gav dageleven gruppen order om givakt, vände sig sedan om mot befälet och gjorde honnör samt lämnade närvarorapport. Därefter tog befälet över hälsade på gruppen och talade om vad som skulle ske härnäst.

Gamla Bettan

Efter ytterligare exercis marscherade gruppen iväg till kassunen (vapenförråd) för att kvittera ut våra K-pistar. Jag döpte min K-pist till Gamla Bettan. Därefter marscherade vi till vapen-rummet och fick order om att sätta på oss hörselskydden. Det var mycket avancerade hörselskydd som selekterade bort höga ljud som vapeneld mm, men vi kunde ändå höra röster och andra ”normala” ljud klart och tydligt. Vi plockade isär K-pisten i smådelar och satte sedan ihop den igen. Därefter lärde vi oss att osäkra och säkra vapnet några gånger tills alla kunde det. K-pisten laddades med lösa skott och vi marscherade iväg för provskjutning. Hela gruppen lade sig på mage bredvid varandra vid kanten på områdets stora bilparkering och så vi fick instruktioner om skjutställning och hur man siktar etc. Sedan skulle vi skjuta tre skott vardera, ett skott i taget. Vi skulle sikta mot en skåpbil som stod parkerad ca 50 meter från oss. Det satt några militärer i den och vi hoppades att de förstod att vi skulle skjuta med lösa skott…..Om man höll in avtryckaren för hårt, drog en hel sats iväg, så det gällde att ha rätt känsla i fingret. När alla lyckats skjuta de tre skotten fick vi fyra av resten av ammunitionen på en gång. Vilket smatter och vilken häftig känsla, Rambo, släng dig i väggen!

Logementet

På logementet var tiderna för städning, måltider och uppställning samma varje dag och det blev snart rutin. Utrymmet för privat tid var minimal och vid 22.30 tiden hade de flesta gått och lagt sig. Det var inte tillåtet att dricka alkohol på området så kvällarna var lugna. Rumsväggarna var tunna så de flesta försökte visa hänsyn så gott det gick. Märkligt nog gick det bra att samsas om de få duscharna och toaletterna som fanns. För att alla skulle ha möjlighet att duscha satte vi upp en lista med tider om max 5 minuters dusch/person/gång.

Dagarna varvades med teori och praktik och huvudmomenten på kursen var sjukvård, förläggningstjänst och skyddstjänst samt vapentjänst. För att bli godkänd på kursen måste samtliga moment vara genomförda.

Förvarsmakten

Vi fick en teoretisk genomgång om olika slags vapen samt försvarsmaktens fyra huvuduppgifter:

• Försvara Sverige mot väpnat angrepp
• Hävda vår territoriella integritet
• Bidra till fred och säkerhet i omvärlden
• Stärka och stödja det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred 

Olika slags vapen:

• N = Nukleära (kärnvapen)
• B = Biologiska (levande organismer)
• C = Kemiska (gas eller vätska)

Konventionella vapen = vapen som skadar, t ex bomber

Icke konventionella vapen = biologiska och kemiska

Det var en mycket intressant och allmänbildande genomgång om Sveriges säkerhetspolitik, om hur hela vårt totalförsvar i princip är upplagt samt vilka lagar och förordningar som gäller.

Sjukvård

Vi fick lära oss akut sjukvård med helkroppsundersökning, konstgjord andning, hur man sätter ihop en bår och lyftteknik samt hur man gör och uppträder när man kommer fram till en olycksplats. Ledordet är:

”Att kunna innan det händer för att våga när det händer.”

I den praktiska övningen fejkade våra befäl en bilolycka och vi skulle då rädda två skadade personer innan räddningspersonal eller ambulans anlände.

Skyddstjänst

I skyddstjänsten fick vi först en teoretisk utbildning om skyddstjänst. Vi fick prova våra skyddsmasker och sätta på oss en skyddsutrustning i plast över hela kroppen. Sedan skulle alla gå ut så och prova hur det kändes att gå och springa i utrustningen. Vi passade även på att ta ett varv förbi den stora lektionssalen där vi kikade in genom fönstren. Det företaget skrämde nästan slag på de elever som hade lektion.

Tårgas och brandövning

På tisdagen åkte vi iväg i terrängvagnar och bilar till brandövning och täthetstest av skyddsmasken i tårgaskammare. Vi satte på oss våra regnkläder, stövlar och skyddsmasker med luftfilter och passerade sedan igenom tårgaskammaren, några i taget. Inne i kammaren sjöng vi och dansade för att testa tätheten i masken. Ingen mask släppte igenom tårgas. Vi fick också lära oss kväva eld (brinnande napalm) på en tygdocka och släcka eld med brandsläckare.

För att lära oss skjuta K-pist med skarpa skott förflyttades vi med terrängvagn ut till militärområdets skjutbana. Här skulle var och en lära sig att träffa en förutbestämd måltavla på 100 meters håll i liggande skjutställning. Säkerheten var rigorös och ingen fick göra efter ”eget huvud.” Alla var tvungna att repetera en given order innan man fick skjuta samt efter skjutningen. Vi fick lära oss förkortningen SARA som betyder Sikta – Anlägg – Rikta - Avfyra. Skjutningen skedde med ett skott i taget i egen takt. När man skjutit klart sina

5-6 skott, säkrade man vapnet, lade ner vapnet framför sig och lade sig sedan platt ner med hela kroppen för att visa att man var klar. Efter ordern ”Eld upphör” gick alla i samlad tropp till tavlorna för att kolla hur många skott som träffat. Vi fick där tips om vidare skjutteknik samt eventuell justering av siktet. Sedan klistrade vi igen hålen med klisterlappar och återgick till avskjutningsplatsen.

Den här övningen varade från onsdag morgon till fredag förmiddag. På fredag morgon skulle kriget bryta ut. I full stridsutrustning med K-pisten på magen och ryggsäcken packad med extrakläder och kokkärl, bestick, kåsa mm. marscherade 4 grupper med TFU-G elever någon kilometer och blev anvisade den plats där vi skulle slå läger och resa upp ett 20-mannatält per grupp. Alla fyra grupper skulle iordningställa sitt eget läger. Lägren skulle förses med toalett, kissgrop, disk- och tvättavdelning samt ytterligare en kissgrop utanför tältet för eventuella nattliga behov. Dageleven satte ihop arbetslag och delade ut uppgifter och alla satte igång att arbeta för fullt med glada tillrop. Tältet restes med hjälp av kaminens skorsten, kaminen monterades fast samt sovplatserna ställdes i ordning. Tältet kamouflerades med kamouflagenät. K-pisten fick man bära på sig hela tiden då det var strängeligen förbjudet att lämna den obevakad. Sergeant Nordstrand delade in oss två och två och utsåg lämpliga platser för eldställning och skyddsvakten. Platserna iordningställdes. Dit skulle vi snabbt förflytta oss i mörker på fredag morgon för att ligga i skjutklar beredskap.

Lunchen bestod av en frystorkad kötträtt eller grönsakssoppa på burk som var och en fick tillaga själv i sina respektive kokkärl på en låga av T-sprit. Det smakade jättegott. Middagen och senare övriga måltider var färdiglagade och kördes ut i kantiner. Maten serverades i våra respektive kokkärl eller på papperstallrikar.

Ljud och ljusdemonstration

På onsdagskvällen fick alla grupper medverka i en demonstration om hur ljud fortplantar sig i mörker samt hur man spårar upp fienden via ljusraket i mörkret. Vi var ju i mörkaste Småland så det var alldeles becksvart. Demonstrationen var mycket intressant att se och höra hur minsta lilla ljud som avslöjade var lägret befann sig trots mörkret. Även det skarpa ljus som kommer från en tänd cigarett. Övningen avslutades med att befälen bjöd på grillad korv och dricka innan alla återvände till sina respektive tältläger.

Nattlogi

Inför natten var vi tvungna att elda i kaminen då det bara var några plusgrader ute.

Vid eldning måste alla ställa upp som eldpost en timma vardera under hela natten, enligt en bestämd ordning. Jag slapp vara eldpost första natten eftersom jag hade utsetts som morgondagens dagelev och det var viktigt att vara utvilad.

Det var varmt och skönt i tältet och 20 stycken mycket trötta kvinnor samt löjtnant Sandell, somnade gott i försvarets sovsäckar. Jag somnade med Gamla Bettan i tryggt förvar strax intill.

Skjutövning

På torsdagen åkte vi iväg i terrängvagn till skjutbanan och hade skjutövning med skarpa skott igen. Nu hade de flesta i min grupp blivit säkrare och träffade måltavlan med samtliga 5-6 skott. Under lägervistelsen fick jag smeknamnet Strids-Ilic.

I min grupp var det en härlig samling trevliga och positiva tjejer som inte gnällde för att det var lite bökigt med toalett- besök, tvätt osv. Ingen brydde sig egentligen om hur man såg ut. Det fanns ju inga speglar och att kamma sig eller lägga makeup var onödig lyx.

Mårtensson och Lindblad med kamouflagefärg

Vapenvila