2010-07-27 Tur på lånecykel efter jobbet i den ljumma sommarkvällen

Efter att ha jobbat över några timmar till ca 20.00 och säkert suttit som en ostkrok framför datorn hade jag ett stort behov att röra på den stackars kroppen. Kom på att jag faktiskt kunde cykla en bit. Jag har nämligen fått låna ett cykellånekort av en jobbarkompis som har semester så varför inte utnyttja det.

Lånade en City Bike cykel vid Frihamnen, nära jobbet, och tänkte mig en skön cykeltur till Kungsträdgården via Strandvägen. Hissade upp sadeln till min benlängd och satte fart på pedalerna. Den rackarns sadeln hade dock en tendens att sänka sig så när jag började känna mig som en groda fick jag stanna och höja sadeln med jämna mellanrum. Annars fungerade cykeln utmärkt med 3 fina växlar och bra rull på hjulen.

När jag kom fram till Kungsträdgårdens T-banenedgång fanns det inget inlämningsställe där, som jag fått för mig. (Missade att kolla det när jag startade). Nåväl, kvällen var ljummen och skön samt solen var på väg att sänka sig över staden så jag cyklade förbi Operan, Riksdagshuset, Stadshuskajen och sedan via Norrmälar strand , där det var full hålligång på restaurangbåtarna samt glada uppsluppna människor. Trottoaren kantades av husbilar från när och fjärran och det var underbart att susa förbi i den sköna varma sommarkvällen.

När jag kom mot Stadshagen började svetten lacka och jag började misströsta över att inte ha hittat ett lämpligt avlämningsställe för den förbaskade cykeln. Jag ville ta T-banan hem då hungern började göra sig påmind och blodsockret var på väg ner.

Man får inte ställa cykeln var som helst utan den måste låsas fast i ett speciellt räcke för lånecyklar annars får man böta. Det ville jag ju givetvis inte utsätta min snälla kamrat för. Man får ha lånecykeln i 3 timmar sedan måste den lämnas på avsedd plats.

Färden fortsatte, och min panikartade blick spejade för fullt, cyklade upp för en tung backe till Stadshagens T-banestation på vinst och förlust och där fanns det äntligen ett avlämningsställe, puh! Klockan hade nu hunnit bli 21.00 och givetvis hade min T-bana precis gått så det vara att vänta i dryga 10 minuter. 

Lånecyklar på rad i ett cykelställ
Fotot är stulet från nätet.

Ringde Rulle från mobilen då han börjat undra vart jag tagit vägen. Han hade ju ingen aning om att jag tillbringat ca 1 timme på cykel på väg hem från mitt sena värv. Väl hemma kändes det gott med lite näring.

Natti, natti!

2010-07-26 Måndag morgon och 8+ C samt ny familjemedlem!

Jaha, är sommaren redan slut? I morse åkte skinnjackan på då jag vägrar att frysa, endast 8+C. Enligt väderrapporten ska de bli varmare i slutet på veckan så den som lever får se.

En kul nyhet är att Linda och Daniel köpt en hund. En 9 månaders Cane Corsi som heter Asta och är mörkt brun tigrerad och mycket trevlig. Rasen är känd för att vara intelligent och mycket social och lätthanterlig. I Sverige är det inte tillåtet att kupera vare sig öron eller svans. Vid tillfälle kommer jag att fotografera Asta och då kommer bilder på henne. 

Lite fakta om rasen som jag saxat från Wikipedia.

Cane corson är en robust och kraftfull hund med ett relativt typiskt mastiffutseende. Den är dock något mer graciöst byggd än en del andra hundar av mastifftyp, som t ex Mastino Napoletano. Hanhundens mankhöjd skall vara 64-68 cm och vikten 45-50 kg. Tikens mankhöjd skall vara 60-64 cm och vikten 40-45 kg. I hemlandet Italien kuperas svans och öron.

Ursprung
Den moderna Cane corson härstammar från romarnas molosserhundar, men då rasen med stor sannolikhet är mycket gammal är dess fullständiga historia delvis höljd i dunkel. Den var tidigare troligen spridd över större delen av den italienska halvön samt Sicilien, men det var endast i Apulien den levde kvar tills i våra dagar då en grupp entusiaster tog sig an rasen och räddade den från att dö ut. Den är numera spridd över stora delar av världen och åtnjuter en ökande popularitet, även i Sverige.

Egenskaper och karraktär
Cane corson är en relativt typisk moloss med ett lugnt temperament. Dock alltid alert och medveten om sin omgivning. Då rasen främst avlats fram som vakthund är den i allmänhet reserverad mot främlingar, men skall inte visa någon aggressivitet om den inte ställs inför ett reellt hot. Cane corson räknas inte till brukshundarna i Sverige, men har ändå skördat vissa framgångar i bruksgrenar, såväl i hemlandet som utomlands, inklusive Sverige.

Vi har alltid haft schäfer i familjen tills för ett par år tillbaka så det här blir en ny upplevelse för oss alla. De har haft Asta i en vecka nu och det fungerar hur bra som helst. Vi har därmed fått en ny familjemedlem.


En välkomstros till Asta