2013-05-31 Sista dagen i maj och hemmaliv i Huay Yang

Jisses så har maj 2013 även nått sin sista dag i månaden för att aldrig komma tillbaka. Att vakna hemma i min egen säng kändes skönt och det är just därför jag måste lämna Huay Yang i mellanåt för att verkligen uppskatta det vi har här.
 
Priserna på restaurangerna t.ex. är otroligt låga här i byn på både mat och dryck, åtminstone på de restauranger som vi föredrar att äta, och det bör vi vara rädda om så länge det går. Det är guld värt för oss här i byn som inte har en bottenlös, osinlig kassakista att ösa ur och som lever och bor här. Det gör skillnad i längden förstås än om man är här några veckor åt gången så många bäckar små.... 
 
Idag har jag varit lite seg och föredragit att bara softa, blogga angående vår resa, fixat lite i trädgården samt hjälpt Ned att flytta på våra möbler från altanen då hon skulle rengöra både golvet och altanräckespelarna idag utöver den normala veckostädningen. Hon är duktig hon vår Ned!
 
Jag hade absolut inget intresse att åka någonstans med MC för att lämna huset i samband med Neds städning. Jag håller mig undan hennes fejande och försöker att inte störa henne med allmänt prat utan bara om hon själv vill fråga om något. Ned har sina rutiner och det finns ingen anledning att störa henne i dem.
 
Rulle var så snäll och förutom lite andra ärenden i PKK tog han min MC till Honda i PKK för att serva den då den gått 944 mil efter resan och ska servas varje 200 mil, dvs 900 mil, 1 100 mil etc. Det var alltså dags för oljebyte etc. De plockade ner kåpan och rengjorde drivremmen också men det tog de inte betalt för. Servicen inklusive oljebytet kostade 110 baht. 
 
Kvällsmålet avnjöts på Jubu Jubu tillsammans med L&B, efter en GT hos dem. Även Kaj och Lennart gjorde oss sällskap på Jubu Jubu och det var som vanligt en mysig kväll i trevligt sällskap som vi tackar för.
 
 
Jag önskar dig en skön och avkopplande fredagskväll! 

2013-05-30 Vi lämnar hotellet och vänder norrut, sedan österut mot Surat Thani och hemma i HY igen

Efter frukost, strax före kl. 08.00 packade vi våra MC och styrde mot norr igen. Tack till Khao Lak Bay Front Hotel för en trevlig vistelse!
 
Vi hade otur med vädret till en början då det började störtregna precis vid starten men efter några mil slutade det regna och regnkläderna åkte av.
 
Vid vägkorset vid Takua Pa tog vi väg 401 mot Surat Thani och omgivningen är hänförande vacker, framför allt i bergspassagen och några mil innan Surat Thani där vägen går genom mycket höga ogästvänliga berg. Vägen är nylagd på sina ställen så det är fröjd att susa fram där med hojen. Att åka hoj i Thailands vackra natur är oslagbart jämförelse med bil eller buss. Visst är det bekvämt att sitta i sval luft i en bil eller buss och slippa bli våt när det regnar men det är värt omaket då fördelarna är fler än nackdelarna tycker jag.
 
Visst är trafiken farlig här i Thailand, om man jämför med tex Sverige, och att åka/köra MC som vi gör är egentligen förenat med livsfara men hur man än lever kan det vara farligt. Thailändarna har ett helt annat sätt att tänka samt körsätt när de för fram sina fordon. Säkerhetstänkandet både när det gäller passagerare och last är helt olika oss västerlänningar. Men det gäller för oss att anpassa vår körning efter det och använda våra inlärda kunskaper för egen del och tänka framåt, se farorna som lurar, försöka räkna ut hur en Thailändare tänker och aldrig försöka hävda vår rätt och tycka att vi är de enda som verkligen kan framföra fordon på bästa sätt.  
 
Hänförande utsikt från bergen över nejden. På håll kunde vi höra Gibbonapornas läten från regnskogen på bergssidorna och andra djungelljud och det var verkligen häftigt att bara stå där och lyssna.
 
När vi kom fram till Surat Thani körde vi på motorvägen norrut ca 4 mil innan vi vek av på väg 4011 och körde ut mot havet genom Chayia där vi fikade på ett ställe precis vid havet.
 
Vackra gatlyktor, det är de duktiga på Thailändarna
 
Vi följde sedan vägen norrut för att hitta en Resort att övernatta på. Vi hade inte bokat något utan chansade på att hitta något bra ställe att övernatta på samt gärna med restaurang. Vi hade gott om tid att leta då klockan bara var 15.00.
 
Dessvärre var de få resorter vi eventuellt kunde tänka oss att bo på stängda för säsongen så vi beslöt att ta en rövare och sticka upp till Bansaithong Beach Resort istället där vi skulle vara vid 17 tiden om vi körde på ordentligt på motorvägen med minst 80 km/timme.
 
Dessvärre kalkylerade vi en hel del fel när det gällde avståndet, dvs en glädjekalkyl, så när skymningen föll vid kl. 18.30 och vi hade långt kvar beslöt vi att åka till närmaste PTT mack och äta kvällsmat samt sedan åka raka vägen hem till HY istället. Vi skulle komma till Bansaithong alldeles för sent för att det skulle vara värt det.
 
Vi hittade en PTT mack med riktigt bra matutbud med Thai-mat vid kl. 19.00 tiden och då var det kolmörkt.
 
Vi hade nu 6 mil kvar hem och jag var inte överförtjust över att åka så långt i mörkret på motorvägen. Dels har jag bara kört MC i mörkret här byn, dels tycker jag det är otäckt att åka på vägrenen där det kan komma både hundar, möte med MC samt fotgängare som man inte ser i tid och kan väja för.
 
Att köra så sakta som ca 50-60 km/timmen på själva vägen gillar inte bilarna och framför allt inte långtradarna då de kan ha svårt att passera. Att köra fortare än så i mörkret ville jag inte heller göra. Nåväl, det fanns inte annat att välja på än att spotta i nävarna, försöka slappna av och helt enkelt köra mellan Rulle och Bosse. Låta Rulle bana vägen och Bosse ligga bakom och förstärka sikten med sina strålkastare samt ha koll på bakomvarande trafik. Jag hoppades på att vi skulle ha lyckan på vår sida och kom hem hela utan incidenter.  
 
Vi var hemma helskinnade vid kl. 20.30 efter en dags/kvälletapp på 52 mil!!!!!
 
Jag kände mig helt slut och urblåst i hjärnan så efter uppackning och dusch var det skönt att bara sitta på altanen med ett glas kallt vitt vin och njuta av stillheten samt glädjas över att vi haft en fantastikt trevlig resa även om vi råkade köra in en hel dag på en och samma gång.
 
Nu har jag blivit en erfarenhet rikare, att köra MC på motorvägen i mörker, men den kunskapen kommer jag endast att utnyttja i nödfall, då det inte är att rekommendera. I så fall är jag helt övertygad om att det kommer att gå lika bra igen. 
 
Tack Rulle och Lotta samt Bosse för en synnerligen rolig och trevlig resa samt sällskap!
 

2013-05-29 En härlig dag i Khao Lak

Innan frukost tog jag och Rulle en liten promenad på stranden och solen sken från en nästan klarblå himmel.
 
 
 
 
 
Rulle är barnsligt förtjust i att gunga....
 
 
 
Rulle har ristat mitt namn i sanden, fint gjort tycker jag... 
 
"Vår" balkong med den röööööda regnjackan 
 
 
En liten skygg tik som verkar leva på hotellets område har fått valpar och med tanke på en svällande ljuver har hon fullt upp att föda sina valpar. Jag gav henne en massa korv och skinka från frukostbuffén som hon glufsade i sig snabbt.
 
En söt liten tikmamma
 
Svällande ljuver tyder på många valpar...
 
Efter en smarrig frukostbuffé, tog vi alla en promenad på stranden till Khao Lak City, vi gick dock lite för långt på stranden och fick vända tillbaka en liten bit då vi inte kunde passera ett utlopp där det var för djupt att ta sig över.
 
En Kungsfiskare, på långt håll...
 
En vacker fyr en bit ut i havet...
 
 
Till slut kom vi fram till den lilla byn och efter lite koll i de få affärer som var öppna tog vi en fika på kaffe och mycket god sorbetglass. När vi gick in på fiket var det iskallt på grund av AC men vi vande oss snabbt och våra varma kroppar kyldes snabbt ner till en behaglig nivå.
 
På väg tillbaka till hotellet efter en lång välbehövlig promenad
 
Receptionen
 
När vi var tillbaka på hotellet efter dryga 3 timmars promenad var det skönt att sitta vid poolområdet och blicka ut över havet och lyssna på de dånande dyningarna. Det blev till och med ett havsdopp för min del där jag denna gång, med hjälp av lite vägvisning av Rulle, lyckades ta mig både in och ut i vågorna utan att hamna i en centrifug som förra gången 2011 när jag skulle ta mig in på stranden igen efter ett dopp och mysigt gungande på de stora dyningarna.
 
Då, 2011, hamnade jag som en uppspolad strandad val på stranden med bikinin full av sand och det kändes lite pinsamt. Efter koll att båda bikinidelarna satt där de skulle lommade jag upp till Daniel och Linda som satt med gapande munnar och tittade på mig och frågade vad jag höll på med, ha, ha.
 
Nåväl, man lär sig, så denna gång traskade jag både i och ur vattnet fint och lätt utan en pinsam entré på strandkanten.
 
 
Efter en liten kall Changöl med tilltugg på vår balkong valde vi att återigen äta kvällsmat på hotellets restaurang och det var lika vällagat och gott. Dessutom har de under lågsäsong 10 % rabatt på maten hela kvällen samt även Happy Hour på dryck vissa tider och det gör ju det hela ännu trevligare.
 
Efter maten flyttade vi till baren och jag tog varsin drink. Jag valde min favorit Piña Colada, tyvärr ingen Happy Our vid denna tidpunkt men det var hyfsat billigt ändå. Det var skönt att sitta där och softa en stund i den sköna kvällsvärmen innan läggdags denna sista kväll på Khao Lak Bay Front Hotel.
 
Del av poolområdet under sena eftermiddagen...