2017-05-31 Onsdag och sista dagen i maj månad samt Lill-Lördag...

Idag är det sista dagen i maj och jisses vad har den här månaden tagit vägen samt onsdag igen, dvs Lill-Lördag! Regnet har upphört för tillfället och det har varit soligt och fint hela dagen. På kvällen kom dock en rejäl skur och då var det skönt att sitta på vår innätade altan och beskåda ovädret där utanför. :-D 
 
Vackra mönster i sanden...
 
Stranden på andra sidan klippgränsen...
 
Vackert blå himmel med några fjäderlätta moln som seglar förbi...
 
Sockan tyckte det var spännande att undersöka den närmaste grottan efter klippgränsen...
 
 
Vy söderut mellan de karga vassa klipporna...
 
Vy norrut mot Ao Manaobergen...
 
Det här revet tycker jag ser ut som ett hundhuvud och framtassarna därunder, vad tycker du?
 
Det här revet ser ut ser ut som profilen av en gubbe med en lustig frisyr eller huvudbonad. Vad tycker du?
 
Vy norrut...
 
Chan- och Thaisi Islands där ute...
 
Vy söderut...
 
 
Snälla vita tussiga moln över Burmabergen...
 
Tack Sockan för en mysig strandlångis!
 
På eftermiddagen kom goa fina vännerna Pyttsi och Tommy hem till oss och lämnade 3 paket med bryggkaffe och vi fick samtidigt en mysig pratstund. Tack så mycket för det!
 
Till er bloggläsare önskar jag en fantastisk onsdag!
 
 
 

2017-05-30 Idag blev det en härlig strandlångis i strilande regn...

Regnet började strila från en jämngrå himmel redan innan jag cyklade hemifrån i morse för att gå min strandlångis men det hindrade inte mig det minsta. Jag har min thaihatt med brett brätte och skydd över nacke och axlar och den sker ett bra skydd även i regn. Jag gillar inte att bli blöt i håret av regn som sedan sakta rinner ner i ansiktet och i ögonen.
 
På kroppen har jag en tunn oöm klänning med bikini under och att det blir blött spelar ingen som helst roll. Så längre regnet är varmt är det bara skönt, som en lång härlig varm dusch ute i det fria.
 
Idag fick jag äran att strandlångisa med goa fina Pyttsi och att ställa in långisen bara för lite regn ville vare sig hon eller jag. 
 
Dagens strandlångismiljö...
 
Det blev bara ett foto idag, dvs bilden ovan, då jag inte ville ta fram kameran i regnet. Just nu har solen börjat titta fram och naturen har fått en rejäl rotblöta idag efter flera timmars regnande. Idag hade väderprognosen utlovat 100 % regnrisk så det stämde med andra ord.
 
Tack fina goa Pyttsi för en mysig långis och till er bloggläsare önskar jag en härlig tisdag!
 
 
 

2017-05-29 Veckans första strandlångis i skiftande väderlek...

Måndagen började med en smått mulen morgon med inslag av lite sol och behaglig temperatur på +30 C. Perfekt med andra ord för en strandlångis.
 
Vy norrut...
 
 
En av naturen självt välgjord pytteliten snäcka...
 
Här kan du se skillnaden på storlek mellan den pyttelilla snäckan och den normalstora spiralsnäckan...
 
Goa fina snälla Sockan ville göra mig sällskap idag från nationalparken och tillbaka...
 
Sockan har upptäckt något intressant där i vattnet...
 
Vid klippgränsen tornade blygrå regnmoln upp sig i höjd med Burmabergen.... 
 
 
Vy norrut mot Ao Manaobergen...
 
...och efter en stund började regnet strila ner i sakta mak. Det gör inget att det regnar tycker jag så länge det inte vräker ner samtidigt som det blixtrar och dundrar för då vill jag inte befinna mig oskyddad på stranden då jag har stor respekt för åskväder i samband med blixtar på nära håll.  
 
Härliga kontraster...
 
Regnet avtog en kort stund men började  så smått igen under hela vägen hem men det är alltid varmt och skönt så här års fast det regnar så frysa slipper jag.
 
 
Till min glädje höll min nya magväska vad den lovade, det vill säga att den var vattentät, och det är den. Mobilen. kameran etc som ligger i olika fack i väskan var snustorra fast väskans ytskikt var regnblött, så det var en bra test och nu vet jag att jag kan lite på den.
 
För säkerhets skull har jag dock alltid med mig en plastpåse att trä över väskan om det nu skulle behövas. Nu slapp jag pilla med det...
 
Regnvädret drog norr ut....
 
I höjd med nationalparken kom Enöga springande glatt och mötte mig och Sockan. Sockan fjäskade för säkerhets skull då Enöga kan vara en riktig tuffing mot dem som har lägre rang än hon. Nu gick det bra denna gång och de båda satt som tända ljus när de fick torrfoder och lite goda sega tuggpinnar. Sockan blev glad för att få påfyllning igen i magen...
 
När Enöga fått den kärlek jag gav henne för stunden och sedan fortsatte hemåt satt hon där och såg lite snopen ut att det redan var över... 
 
Hej då fina goa snälla Enöga för den här gången...
 
När jag kom fram till den för årstiden torra flodmynningen noterade jag att den fixade vägen fått väglinjer...
 
 
Den för årstiden torra flodmynningen...
 
Nu har regnet även nått Ao Manaobergen...
 
Återigen en fin snäcka som fått diverse påhäng...
 
...och kolla in den här snäckan som ser ut som fjärilsvingar...
 
Det finns alltid något nytt att upptäcka eller uppleva på vår fantastiska strand bara man har alla sinnen öppna och därmed kan ta till sig det.
 
Tack för en härlig strandlångis och extra tack till goa fina snälla Sockan som ville hänga med mig en bit <3.
 
Till er bloggläsare önskar jag en härlig måndag!