2016-04-03 I morgon bitti drar vi iväg på vår långresa till Malaysia genom sydvästra Thailand...

Vi passar på att säga bye, bye redan nu till alla våra goda vänner som är kvar här i byn men som har lämnat den när vi kommer tillbaka från långresan i slutet på april (2016). På grund av Rulles och min krasslighet har vi tyvärr fått tacka nej till en massa skojiga träffar och trevligheter med många av er men vi får ta igen det när ni kommer tillbaka hem till Huay Yang igen. Det ser vi fram emot!  
 
Vi beräknar att starta vid 08 tiden och tar det lugnt ner via motorvägen till Chumphon sedan fortsätter vi direkt till Ranong där vi stannar för övernattning. Vi fortsätter sedan vidare söderut via västkusten och räknar med att vara framme i Satun i sydvästra Thaiand innan helgen för att passera gränsen till Malaysia.  
 
Om du är intresserad kan du följa Rulles uppritade preliminära färdväg i Malaysia, via nedan länk, och blått står för nedresan och rött för uppresan igen. 
 
https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=zFdXgfpi9iCs.kUGn6XjhYzBw
 
Här står de våra två vackra parhästar och är snart färdigpackade inför resan. Den översatta registreringsskylten från thai till engelska är obligatoriskt att ha på våra hojar i Malaysia.
 
Om vi har tillgång till Internet under resans gång kommer via "checka in" på FB så ni mina FB-vänner kan följa vår resa på så sätt. Det blir inget bloggande förrän vi kommer hem till Huay Yang igen och då är du välkommen tillbaka om du vill förstås. 
 
Jag önskar dig en skön söndag!
 
 

2016-04-03 Lite pyssel innan långresan till Malaysia i morgon..

Altanen ska tömmas helt på möbler etc då ombyggnaden etapp 2 startar i morgon och våra altanmöbler får vi förvara under tak hos vår snälla granne "Blomman". Skönt att veta att de kan stå där i skydd från regn och sol och familjen är ju ändå inte här i Huay Yang nu så det passar både dem och oss perfekt. 
 
En tom altan inför ombygget av altanen...
 
 
När vi kommer hem kommer altanen och taket se helt annorlunda ut. Mittenpelarna på altanen ska väck och bytas ut till de pelare som de nu satt på plats vid förra etappen i oktober. Pelarna kommer att byggas ut till rätt storlek.
 
Fundamentet till altanen är också klar och hela "staketet ska flyttas ut. Taknocken ska flyttas ut en dryg meter och taket flyttas ut ca 1,2 meter så hela fronten på altanen får ett tak utåt på 120 cm. Det blir ett bra för skydd för regn och sol som vi inte vill ha på vår altan. Alla klinkers ska bytas ut och även staketet ska breddas på ovansidan med nya plattor.
 
Puh, vilket jobb, tur att vi inte behöver göra dt själva :-D, 
 
Vi får se hur mycket de har hunnit göra under vår frånvaro under ca 1 månad. Arbetet kommer att vara långt ifrån klart då det är ett omfattande ombygge som tar några månader men en liten bit på väg har de då i vart fall hunnit. Det ska bli spännande och vi önskar Peter på Cha-ba med Yothin och hans gäng lycka till!
 
Den fina bougainvillean kommer de att klippa ner då även det taket ska ut lika långt.
 
När vi kommer tillbaka från långresan får vi ställa våra motorcyklar under tak hos våra snälla grannar Irene och Stig, då de inte heller är här i Huay Yang. Det känns också mycket bra då alla våra 3 MC inte kan stå under vårt eget tak under ombyggnaden då det kan vara svårt att ta sig in och ut med  dem under ombyggnaden.
 
Svartforzan som blir kvar hemma ställer vi i skydd längst in under vårt eget tak och den får stå där under tiden tills vi kommer hem igen.
 
Idag ska vi packa och fixa och det känns riktigt kul att vara på gång igen med en ny långresa. 

2016-04-02 Skönt besök hos frissan Jim och lite ålderstankar och andra varma fina tankar ....

En titt i spegeln i morse efter uppvaknandet vid kl 08 tiden, avgjorde saken. Håret i en risig tofs, gråa hår på rejäl utväxt, glåmig blick, fy vilken gammal ofräsch kvinna som tittade på mig lite trött. Det var ju jag, hur kan min självbild vara så olik den jag faktiskt såg där i spegeln
 
Förra veckan innan förkylningsviruset börjat härja i min kropp sakta men säkert var jag riktigt nöjd med mitt utseende. Hur kan en veckas snörvlande och hostande samt lite feber omvandla kroppen så totalt? Jag har faktiskt duschat etc. men kanske inte engagerat mig särskilt mycket i just håret. 
 
Nä, nu är det dags för en rejäl uppryckning så jag ringde till frissan Jim på Mellanvägen och frågade om hade tid för att fixa mitt hår idag. Det hade hon om ca 1 1/2 timme och vilken tur! Vi åker på vår långresa på måndag morgon och att fara iväg med detta hemska hår kändes inte alls bra.
 
Bästa frissan i Huay Yang tycker jag...
 
Några ärenden på Pop Shop tänkte jag också försöka mig på att göra innan frissan och Rulle förbjöd mig att ta cykeln, som jag brukar ta i byn för att få gratismotion, och sa att ska jag ge mig av blir det att ta min MC. Fixar du det, eller ska jag skjutsa dig frågade Rulle snällt?
 
Jag svarade att det här måste jag kunna fixa själv, jag är ju inte sjuk längre bara lite hostig. Jag är lite slarvig i byn och brukar inte sätta på mig hjälm, men med tanke på min första utevistelse utanför vår tomt känns det bäst att sätta på mig min byhjälm, ifall att...
 
Jisses, det känns som om jag varit hemma i flera månader och inte sett en människa förutom Rulle och mina närmaste grannar samt personalen och det är ju faktiskt bara en vecka som gott. Så fort går det alltså för mig att känna total avskärmning från civilisationen. Skrämmande känsla!
 
Nåväl, när jag satt där på min vackra Forza och gled fram så fint med mina nya fina däck k'ändes det nästan som vanligt. Huvudet känns lite inbäddad som i tjock bomull eller vadd men det kan det ju göra annars också av andra orsaker...Det är mycket färre faranger i byn nu, det märks tydligt.
 
Vid framkomsten till Pop Shop, som jag tagit mig till galant, visade sig att de hade stängt idag, ytterst ovanligt. Vadden runt huvudet lättade något för att fatta ett nytt beslut, dvs. att åka till Si Shop istället där jag kunde få utfört de ärenden som jag tänkt mig så det blev bara en lite längre tripp på några 100 meter.
 
Härligt, mina ärendet var utförda och jag åkte tillbaka hemåt igen och kom till frissan Jim i precis rätt tid som vi kommit överens om. Det tycker jag är bra gjort av mig med tanke på mitt vadderade huvud.
 
Jim skrattade gott åt min egen självkritik där framför spegeln och sa att om 1 timme kära Annika kommer du att se ut som 25 år. Det lät mycket positivt och jag såg verkligen fram emot det!
 
Trevliga Nöng kom till Jim för en pratstund och Nöng hade precis varit ute på sin cykelträning för att testa sina nya cykelskor och pedaler. Nöng är otroligt duktigt och tack vare en idog träning har hon gjort sig av med en massa onödig övervikt, blivit av med diabetesen (behöver i vart ingen medicin) sänkt det höga blodtrycket och verkar må hur bra som helst. Nöng skrattar mer än hon gjort tidigare och säger att hon är så lycklig och nöjd med livet nu. Vilken härlig känsla det måste vara!
 
Nöng brukar då och då hänga med i Rulles cykelgäng och Rulle är imponerad av hur duktig hon är fast hon inte tränat på cykel, eller huvudtaget utfört någon fysisk träning tidigare. 
 
Där ser man, som jag alltid sagt, fysisk träning, oavsett vilket slags träning man än väljer, är A och O för att kroppen och knoppen ska må bra. Här ser jag ju ett lysande resultat på det när det gäller Nöng.
 
En vacker Nöng i samband med cykelloppet 2016-01-30 vid Katolska Skolan innan Tap Saké.
 
Nåväl, Nöng cyklade iväg igen och Jim gjorde klart mitt hår och efter 1 timme var det klart. Så skönt med fräscht hår utan den grå märkliga utväxten samt efter Jims skickliga klippning har jag ett hår som är några centimeter kortare för att snygga till topparna. Nja, att jag förvandlats till en 25 åring är ju en klar överdrift med några år försvann dock från min egen känsla av ålder.
 
Tänk att det här med ålder känns så viktigt för mig men jag är glad och tacksam för att jag hunnit bli 64 år och mår toppen, (förutom förkylningsvadden runt huvudet förstås). Med handen på mitt i sinnet unga hjärta är jag lite, inte så lite fåfäng heller för den delen, och skulle gärna vilja se ut som typ 40 år eller något sånt.
 
Nu är verkligheten en annan och det är bara att se ut som jag gör och vara nöjd med att livet har satt sina spår i mitt ansikte av skratt och minspel och att livet hittills faktiskt har gjort mig till en glad och nöjd samt positiv människa.
 
Min högsta önskan är att det fortsätter så länge, länge, oavsett hur jag ser ut utanpå med mina begynnande större rynkor och grått hår. Det viktigaste är att insidan mår bra, och det gör den.
 
Att bara se den här vackra Hibiskusblommen från vår trädgård kan göra underverk med min sinnen...
 
...samt att få ett besök av Tina och Marina, även om det var kort, för de ville ge oss en färdkram inför långresan samt att Tina lämnar HY imorgon för denna gång och Marian blir kvar ett par veckor till, gör mig mycket glad!
 
Tack kära goa vänner för det samt alla övriga fina goa vänner i HY som kommit med lyckönskningar både muntligt och skriftligt samt kramar inför vår resa. Sådant värmer gott!
 
Jag önskar dig en underbar lördag!