En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Maria hämtade mig med sin bil vid kl. 11 tiden och vi åkte till Långbrogården för att besöka min pappa och hennes morfar. Maria har varit hos honom några gånger under året men för min del var det 1 år sedan som vi sågs.  

 

Det var strax dags för lunch så han satt med de andra i köket/matrummet och väntade på att maten skulle serveras. Pappa kände igen mig direkt och blev mycket glad och gav mig en stor kram. När jag frågade hur han mådde sa han att eftersom jag nu var där mådde han mycket bra. Det gjorde mig mycket glad.

 

Min upplevelse är dock att han är mycket mer förvirrad och pratar osammanhängande "i gåtor" än för ett år sedan men det är ju inte så konstigt då det är så att vara senildement. Det blir ju bara sämre med tiden.

 

Det som är glädjande är att han är gladlynt och jag gör ingen affär av att jag inte förstår vad han menar utan håller bara med och är positiv. Det finns ingen anledning att agera på annat sätt utan det viktigaste är han få honom att må bra och låtsas som jag förstår även om jag inte gör det. Maria gör likadant.

 

Maria och jag skrattade mycket då det kunde bli riktigt tokigt och det tyckte pappa bara var roligt och trevligt att vi var så glada.

 

Pappa ramlade illa i januari och ådrog sig en höftfraktur som de opererat men han har rehabiliterad sig ovanligt snabbt trots sin ålder om dryga 90 år. Han går med rullator inne då han är lite ostadig och när han ska ut på promenad får han sitta i rullstol. 

 

 

Personalen har tagit ut kopior på bilder från min blogg i svartvitt och satt upp på väggen i hans rum. Vilket fint initiativ av dem tycker jag. De brukar visa pappa min blogg emellanåt och det tycker pappa om.